Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Liza Marklund: En deckarförfattares dagbok

Liza Marklund vid hamnen i Puerto Banús i Marbella. Foto: Ylwa Yngvesson

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

FAKTA

Behövs verkligen det fiktiva våldet?
Behövs verkligen fiktivt våld i världen när det finns så mycket verkligt? Är det försvarbart att skriva om påhittad ondska och död när skolelever skjuts ihjäl? Jag har funderat mycket på det. Ett skäl att fortsätta fick jag när jag läste Lionel Shrivers roman "Vi måste tala om Kevin". Det är en ohyggligt skakande berättelse, helt fiktiv, skriven i första person av en mamma vars son skjutit ihjäl nio klasskamrater och en lärare. Den väckte eftertanke som nyhetsmedier aldrig kan. Läs!

Sorgligt med fotbollshuliganer

Det finns något oerhört sorgligt över fotbollshuliganer: unga män utan andra intressen eller ambitioner i livet annat än att känna adrenalinet flöda tillsammans med andra i euforisk masshysteri. De orkar inte skaffa sig någonting vettigt att engagera sig i, vare sig politiskt eller religiöst eller något annat. De brinner, slåss, lever och andas för AIK. Herregud.

Torsdag
Vaknar i Marbella med tungt huvud. (Var på vernissage igår, med sen middag och vin.) Skriver en krönika till Expressen. Packar resväskan på fyra minuter blankt. Maken kör mig till Malagas flygplats. Mitt Sterlingplan till Stockholm ska gå 15.45, enligt min biljett, men flighten finns inte med på den stora tavlan i avgångshallen.
- Ditt plan gick i morse, säger kille i informationsdisken.
???
- Du fick ett mejl om ändrad avgångstid den 10 augusti.
!?!
- Du måste alltid kolla att tiden på din biljett stämmer, det står i det finstilta.
Jag får köpa en ny biljett - med Lufthansa (aldrig mera skitbolaget Sterling). Hamnar i Frankfurt.

Fredag
Landar i Stockholm klockan ett på morgonen. Åker hem till villan i södra Stockholm. Somnar sent och vaknar svettig, är inte van vid duntäcken.
Åker till förlaget, ger intervjuer. Träffar min nya agent, Niclas Salomonsson. Pr-möte på förlaget. Tränar. Ser premiären av "The Producers - Det våras för Hitler" med min kompis Mark. Träffar några av medaljörerna från Paralymics på en tillställning på hotell Anglais.
Åker hem. Svarar på alla mejl. Somnar halv tre.

Lördag
Klockan ringer halv sju. Jag är nästan död. Kör ut till Arlanda, flyger till Oslo. Shoppar kläder till Bokmässan på Paléet på Karl Johan. Möte på Hotel Bristol om mitt och Anne Holts gemensamma framträdande i morgon. Äter middag (sushi och sashimi) med Mariann, min norska presschef. Går på premiären av "Don Carlos" av Verdi på Oslo-operan. Somnar under första akten. Tror inte någon märkte det.

Söndag
Vaknar på ett hotellrum och vet inte var jag är. Tar en promenad i Oslo och går omedelbart vilse. Är tillbaka på Operan klockan halv två för genomgång. Står på scen med Anne Holt klockan 14.50. Åker direkt till Gardermoen efteråt. Amelia Adamo ringer när jag står i flygplansgången, hon har ett kul förslag. Kabinpersonalen blänger.

Måndag
Känner mig skum när jag vaknar, groggy på något sätt. Dagen vinglar sig fram genom marknadsföringsmöten och pr-möten och layoutmöten. Går igenom gamla papper i ett förråd med krypvind i Gamla stan, får nästan ryggskott. Äter middag med två kompisar på Regeringsgatan.

Tisdag

Vaknar med grotesk magsjuka. Knaprar medicinskt kol och kräks svarta trådar. Ger intervjuer från sängen. Sover. Missar träning. Missar styrelsemöte på Piratförlaget. Öken.

Onsdag
Vaknar av mig själv klockan 05.15. Tvättar håret. Åker till TV4, är med i deras morgonprogram. Åker till Sveriges Radio, är med i Morgonpasset. Går till förlaget och läser några recensioner utan större entusiasm. De är riktigt bra.
Efteråt funderar jag över varför jag inte bryr mig mer.
När mina första böcker hade publiceringsdag så kunde jag inte sova natten före. I gryningen sprang jag upp till datorn och slog upp eniro nyhetssök och kunde knappt bärga mig innan sidorna med landsortspressens recensioner hade laddats.
Ett tecken på mognad, eller möjligen förhävelse?
Intervjuas av Expressen.
Bokar in italienska intervjuer tills på måndag.
Går på bio med Lotta Snickare och ser "Patrik 1,5". Startar en tvättmaskin. Läser James Pattersons "Pop goes the Weasel" innan jag somnar.

Torsdag

Går upp kvart i sex. Hänger upp tvätten. Hälsar på Adam och Gry i Mix Megapol. Sedan Gert, Titti och Roger i Rix Morgonzoo. Packar för Göteborgsmässan, planet går 12.
Skickar in den här krönikan till Expressen. Den innehåller lika mycket text som två boksidor.
Uppriktigt sagt tycker jag inte den är särskilt kul, varken att läsa eller skriva.
Men 1598 sidor till så är jag Lars Norén.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!