Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Leif GW Persson

Sverige kommer ha 700 olösta mord – vi måste ta det på allvar

Statistiken från polisen visar brottsutvecklingen.
Två personer dog efter en skottlossning i Vivalla, Örebro i juli förra året. Foto: PAVEL KOUBEK/TT / TT NYHETSBYRÅN

Den första juli 2010 tog vi bort den 25-åriga preskriptionstiden för brott med livstids fängelse i straffskalan. 

I en juridisk mening var det drygt tjugotalet olika gärningar som därefter aldrig skulle bli preskriberade men i praktiken handlade det om mord och mördare. 

Under det senaste halvseklet har samtliga som avtjänat livstidsstraff dömts för mord. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I samband med lagändringen genomförde jag och min kollega Mikael Rying också en undersökning på uppdrag av vår arbetsgivare, Rikspolisstyrelsen. 

Det fanns främst två syften med den studien. Dels att ta reda på hur stort vårt lager av ouppklarade mord var, dels att försöka rangordna de olika morden efter sannolikheten för att de skulle klaras upp om man tog upp utredningen igen. I den delen handlade det om att ta reda på om polisen hade säkrat några spår som kunde analyseras med hjälp av ny kriminalteknik eller att man initialt gjort missar i utredningen som kunde rättas till genom att nya ögon fick möjlighet att betrakta materialet. 

Totalt handlade det om drygt 500 ouppklarade mord varav ett hundratal bedömdes som möjliga att lösa. 

Tio år senare har vi fått ett nytt bekymmer, att lagret av ouppklarade mord fylls på i en snabbare takt än vad vi då räknade med.

Vi har fått en ny kategori av dödligt våld – de gängrelaterade skjutningarna i våra utsatta förorter – där andelen uppklarade brott utgör knappt en fjärdedel av samtliga fall vilket skall jämföras med de övriga morden där nästan alla klaras upp. 

Om den nuvarande utvecklingen håller i sig kommer lagret av ouppklarade mord inom en treårsperiod att ha ökat från drygt femhundra för tio år sedan till ungefär sjuhundra fall samtidigt som antalet mord per år i stort sett varit oförändrat under perioden. Svårighetsgraden i utredningarna har således ökat. Det är en utmaning som vi måste ta på största allvar som dessutom kräver delvis nya tankar från de som bär ansvaret för att hantera dessa problem.

GW:s spaningstips

Temperaturspaning

Att utreda ett mord med en okänd gärningsman – ett så kallat spaningsmord – handlar om att hantera färskvara och det som gnager mest på utredningsmaterialet är tidens tand. Spår som går förlorade beroende på väder och vind eller felaktig mänsklig hantering, vittnen som glömmer saker eller bara går och dör. Kalla Fall är en styggelse i en utredningsmässig mening.

 

Kompetensspaning

Det vanligaste enskilda skälet till att ett mord inte klaras upp är brister i utredningsarbetet. Fördelen med det är att sådant går att rätta till. Genom bättre urval av utredare, bättre utbildning och ökad kontinuitet i arbetet. Valet av organisation för det uppdraget är därmed givet. Att skapa regionala enheter med medarbetare som både är kamerala och samtidigt kreativa, som kan förena inlevelseförmåga och empati med en obändig jaktlust. Förvisso inte alldeles enkelt i den där vedertagna mänskliga meningen.

 

Problemlösningsspaning 

För att kunna lösa den typen av byråkratiska problem – konkret att bygga effektiva utredningsenheter – krävs ett gott mått av elitistiskt tänkande och positiv särbehandling som strider mot svensk politisk tradition. Så! Vad väntar vi på? Egentligen…