Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Leif GW Persson

SVT har ett problem: Jag var mycket bättre

Helgerna är över och jag har återvänt till vardagen och det arbete som alltid har varit mitt stora intresse i livet. Det känns skönt. När jag tvingas vara ledig blir jag rastlös och känner mig ofri vilket ju strider mot själva tanken med att vara det. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I torsdags satt jag givetvis bänkad framför teven för att kunna följa premiären på den nya versionen av Veckans Brott på SVT. Med spända förväntningar – det ska erkännas – som heller inte var genomgående ädla. Konkurrens i all ära, men vem vill komma tvåa och numera är det ju Brottsjournalen på TV4 som jag jobbar med. Så, bra och dåligt? I den ordningen och betraktat med mina ögon.

Jag är svårt förtjust i Camilla Kvartoft och det har jag varit sedan första gången som jag träffade henne för tio år sedan. Hon är en av landets bästa programledare på teve oavsett kanal och helt bortsett från det där med konkurrensen blev jag lika glad den här gången. Camilla är svårslagen både i studion och ute på fältet.

Annat var mindre bra. Som studion som närmast påminde om ett sällskapsrum på långvården

Den här gången hade hon följt med polisen på ett bostadsinbrott där två tekniker säkrade både skospår, fingeravtryck och brytmärken medan Camilla pratade med de som drabbats. Fungerande teve och det enda jag saknade var den givna frågan hur många inbrott som man klarar upp på det viset. Några promille av samtliga om jag nu fått tillfälle att svara på den och som åtgärd lika effektivt som om teknikerna dansat regndans på brottsplatsen.

Kvar fanns också det historiska reportaget. Starkt som vanligt med hjälp av statstelevisionens fenomenala filmarkiv. Till detta också ett nytt återkommande inslag där psykiatrikern Niklas Långström skall ställa diagnos på kända filmskurkar. Bra tänkt och en högst underhållande Långström.

Annat var mindre bra. Som studion som närmast påminde om ett sällskapsrum på långvården vilket främst drabbade den expertpanel på tre personer som skulle bidra med fakta. Ingen skugga över dem och det som de sa men jag tror inte på paneler eftersom de strider mot en fungerande dialog. Oavsett vilket är det ju sådant som går att rätta till och för det nya Veckans Brott återstår egentligen bara ett problem. 

Att Camilla och jag var mycket bättre. 

 

GW:s spaningstips

Akademispaning

Den offentliga intellektuella och moraliska misären inom Svenska Akademien går nu in på sitt andra år. Av de utlovade åtgärderna - enkelt uttryckt att man lovade att ta sig själva i kragen, rycka upp sig och bete sig som normala människor - blev ett intet och allt annat hade ju varit svårt förvånande med tanke på vilka som fortfarande klamrar sig fast på stället. En institution med mycket stora ekonomiska tillgångar, svårt korrumperad sedan länge och med ledamöter som i flertalet fall annars skulle sakna möjligheter att försörja sig själva.   

Frostenson-spaning

Katarina Frostenson, akademiens motsvarighet till Västbanken på Gaza, har numera förklarat sig villig att avgå förutsatt att hon får en extra och livsvarig pension på ett par hundra tusen per år. Oklart för vad men samtidigt det mest klargörande som sagts i det här sammanhanget. Att det handlar om pengar och personlig vinning. Återstår den spännande frågan om vad detta nu har att göra med att värna om språket och litteraturen.