Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Leif GW Persson

Eric skulle ut och leka – en kvart senare var han död

"Det som har hänt är en tragedi. Den har drabbat Eric och hans anhöriga men också tre poliser på ett sätt som mycket påtagligt kommer att förändra deras liv till det sämre", skriver Leif GW Persson. Foto: ALEX LJUNGDAHL
Eric Torell, 20, blev ihjälskjuten av polis i Stockholm. Foto: PRIVAT

Natten till torsdag den andra augusti. Klockan är 03.48 och vi befinner oss på en innergård på Norrbackagatan i centrala Stockholm. Där finns Eric Torell, 20 år, samt tre poliser som har fått syn på honom bara någon minut tidigare.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Man är där med anledning av ett larm om att det finns en beväpnad och farlig person i området. Man skriker åt Eric att lägga ner sitt vapen vilket han inte gör varpå man avlossar så kallad verkanseld på ett avstånd mellan sju och tio meter. Förloppet är snabbt. Enligt vittnen mindre än en minut från varningsrop till verkanseld.

Åtminstone åtta skott varav i vart fall tre har träffat Eric och ett eller flera har dödat honom. Vem eller vilka av poliserna som avlossat det eller de dödande skotten vet vi inte. 

Den tekniska undersökningen och obduktionen kommer att ge svaret på den frågan. I övrigt är såväl gryningsljuset och övriga omständigheter goda. Fullt tillräckliga för att poliserna rent visuellt ska kunna göra de bedömningar som situationen kräver. I det här fallet har de kommit till den slutsatsen att han utgör ett så allvarligt hot att de har rätt att skjuta för att döda honom. 

Den rätten att värja oss själv eller någon annan – nödvärn och nöd – har vi för övrigt alla givet att hotet är allvarligt nog. I polisens fall har man dessutom en laga befogenhet som ger dem samma möjlighet där det handlar om att avvärja en tillräckligt allvarlig fara för brott som ännu inte inträffat. Till exempel att skjuta en terrorist som försöker fly från platsen för sitt dåd. 

 

LÄS MER: Fler krönikor av Leif GW Persson 

 

Eric är den sjätte personen i år som dödats i samband med den här typen av ingripanden. Ett antal som för övrigt ligger väsentligt högre än det årliga snittet på mellan en och två personer som vi haft under de senaste tjugo åren. Som offer skiljer han sig kraftigt från de övriga. 

Eric har Downs syndrom. Lätt nog att se och mentalt befinner han sig på en femårings nivå. Han är snäll och vänlig mot alla och när han är som värst kan han vara lite envis och sturig som alla barn i den åldern. Han bor i det omedelbara grannskapet. Den här natten har han rymt hemifrån och tagit med sig en trasig leksakspistol i svart plast som han fått när han var barn. Eric ska ut och leka. En kvart senare är han död. 

Det som har hänt är en tragedi. Den har drabbat Eric och hans anhöriga men också tre poliser på ett sätt som mycket påtagligt kommer att förändra deras liv till det sämre. Med facit i hand är det resultatet av den bedömning som de gjorde och det är också detta – rimligheten i den bedömningen – som fortsättningen av denna utomordentligt sorgliga historia kommer att handla om. 

Åklagaren för speciella mål – som handlägger sådana här ärenden – har inlett en förundersökning om tjänstefel. Något som inte hindrar att den rubriceringen kan komma att ändras till att handla om grövre brott än så. Statistiken talar å andra sidan starkt emot det. 

Andelen liknande fall som skrivs av är fler än fyra av fem och vad gäller det fåtal som leder till åtal brukar ungefär hälften sluta med frikännande domar. 

Svaret på detta torde dröja till sent i höst. 

 

GW:s spaningstips

Att utreda sig själv-spaning

Att åklagare och poliser – låt vara inom speciella enheter – får utreda sig själva har varit föremål för återkommande kritik under de senaste femtio åren. 

 

Den återkommande invändningen mot en annan ordning har hela tiden varit att det skulle ligga i sakens natur att ha det på det viset. De utredare och kriminaltekniker som ska göra själva jobbet är ju poliser och det som leder arbetet är åklagare. 

 

En annan ordning-spaning

Bland kritikerna vill man ha en fristående nationell myndighet, inte en sidoordnat sådan, med utredare och tekniker som leds av jurister som inte har en personlig anknytning till rättsapparaten. 

 

Det avgörande skälet till detta är författaren Joseph Conrads kloka påpekande att ”när du blir vän med någon blir du också korrumperad” och det är väl det som det i allt väsentligt handlar om både bland kritikerna och de poliser som värjer sig mot förslaget.