Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Leif GW Persson

Stämningsansökan är det sorgligaste jag läst på länge

Poliser utanför Eric Torells hem. Foto: LÄSARBILD

Torsdag den andra augusti 2018. En innergård på Norrbackagatan i Stockholm. Klockan är kvart i fyra på morgonen. En varm sommarnatt och strax kommer Eric Torell att skjutas till döds av tre poliser.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Eric är 20 år gammal. Han har Downs syndrom. En liten pojke i en vuxen mans kropp. Egentligen skulle han ligga i sin säng och sova men den här natten har han rymt hemifrån och gett sig ut på stan för att leka.

Iförd läderjacka och solglasögon, medförande sin gamla trasiga leksakspistol i svart plast. De poliser som skjutit honom har uppfattat honom som en livsfarlig figur. Möjligen av det skälet att det är så man beskrivit den som de ska leta efter när de åker på larmet som de har fått.

Drygt åtta månader senare har åklagaren tänkt färdigt och i fredags presenterade han sin stämningsansökan där han åtalar tre poliser. En för vållande till annans död alternativt tjänstefel och två för tjänstefel. 

Tre poliser på plats varav två som åtalats. Tillsammans har de avlossat tjugofem skott mot Eric. En har skjutit tolv skott, en annan åtta och den tredje fem. Tre av dem har träffat Eric, två har träffat honom snett bakifrån i ryggen och ett av dem är det dödande skottet. Det tredje har träffat framifrån och enligt den ballistiska undersökningen har våra tre poliser träffat med varsitt skott.

Den tredje polisen på plats har inte åtalats. En kvinnlig polis i 35-årsåldern som är äldst i tjänst och således förman för sina två manliga kolleger. Det är ett av hennes skott som har träffat Eric framifrån. Ett visserligen inbillat nödvärn - med tanke på Erics trasiga leksakspistol i svart plast - men med tanke på omständigheterna i övrigt är hon ursäktad i en juridisk mening. 

Eric Torell blev 20 år gammal. Foto: PRIVAT

Hennes två kolleger är det inte eftersom de skjutit Erik bakifrån och således inte kan ha befunnit sig ens i en inbillad nödvärnssituation.

En stämningsansökan på elva sidor och den sorgligaste betraktelse som jag läst på bra länge. Om Eric, en liten pojke i en vuxen mans kropp, som blir ihjälskjuten. Om tre poliser vars liv i en både privat och yrkesmässig mening girat nittio grader rakt ner i diket inom loppet av ett tiotal sekunder. Och om en polisinsats som med facit i hand och i en mänsklig mening lämnar det mesta i övrigt att önska.

GW:s spaningstips

Insatsledar-spaning

Tre poliser på plats varav två som åtalats och en som frias från ansvar. Den tredje polisen som ska åtalas är den som lett hela insatsen i jakten på en ”farlig beväpnad person”. Det som anförts mot honom är att han på några punkter inte följt de anvisningar som gäller. I hans fall är juridiken enklare och det ökar också sannolikheten för en fällande dom. Och att samtliga tre åtalade nekar behöver väl knappast sägas.

 

Skjuta-någon-i-ryggen-spaning

Vår inbillning kan vara väl så stark som vår sakligt grundade övertygelse. Problemet i en situation som denna är att avtryckarfingret rör sig snabbare än den beslutsprocess som sker i vår hjärna och förväntas styra det som fingret gör. Enkelt uttryckt att man skjuter Eric bakifrån beroende på en övertygelse hos den som sköt att han fortfarande står vänd mot honom. Detta är ett vetenskapligt bevisat faktum och åtalet mot de två som skjutit Eric hänger på en klen krok.

 

När-en-åklagare-slår knut-på sig-själv-spaning

Den ansvarige åklagaren Martin Tidén beskrivs av sina kolleger som en hygglig människa med goda juridiska kunskaper och jag har ingen anledning att ifrågasätta den beskrivningen. Säkert därav också den vånda som man kan läsa sig till mellan raderna i hans stämningsansökan. Tjugotre av de tjugofem skott som avlossades var helt i sin ordning, enligt åklagaren. Visserligen grundade på en inbillad fara men givet de övriga omständigheterna både förklarliga och ursäktliga. Återstår två skott som träffat Eric i ryggen och vad skulle ha hänt med åklagare Tidén om han valt att skriva av även dem? Svaret på den frågan vet vi alla och i det läget erbjuder en försumlig insatsledare en alltför klen tröst. Våra krav på rättvisa vill ha mer än så.