Leif GW Persson
Han dömdes till fängelse i två år och sex månader för två fall av våldtäkt under hösten 2011. Hans advokat har redan berättat att han avser att överklaga domen till Högsta domstolen men att HD skulle ta upp målet till förnyad prövning bedömer jag som ytterst osannolikt. Återstår för Profilen att avtjäna sitt straff och betala sitt skadestånd medan den offentliga tystnaden helt säkert kommer att sänka sig över honom.
Skälet till det senare är att detta i den mediala meningen egentligen inte handlar om honom och hans gärningar utan om hans samröre med Svenska Akademien och inte minst med hans gode vän under många år, Horace Engdahl.
Där finns det allmänna intresset kvar. Till och med starkare än tidigare efter det att rättvisan har sagt sitt.
Det senare blev också mycket tydligt i en alldeles utmärkt SVT-dokumentär om Akademins nedgång och fall som jag tittade på i veckan. Statstelevision när den är som bäst och gör de där programmen som den i stort sett är ensam om att göra (Det slutna sällskapet, av Knut Kainz Rognerud och Christian Catomeris).
Styckets återkommande huvudperson var inte kulturprofilen utan Engdahl, ledamot av Akademien sedan 1997, dess ständige sekreterare 1999 till 2009 och därefter dess grå eminens. Mannen som styrt och ställt med både stort och smått och som i det här sammanhanget och skeendet är den väsentliga enskilda förklaringen till både verksamhetens sammanbrott och den moraliska kollaps som nu drabbat Sveriges tidigare mest framstående kulturella institution.
Jag avundas inte Engdahl och han har väl förtjänat det som nu väntar honom
I de återkommande intervjuerna med honom möter vi en vänligt nedlåtande äldre man som gör ett lätt efterblivet intryck medan han beskriver verkligheten efter sitt eget huvud. Det där som hänt inom Akademien handlar inte om korruption och maktmissbruk utan bara om kampen om makt, män är givetvis lämpligare än kvinnor att sitta på sådana ställen och att sparka Sara Danius, låt vara kvinna, var bara ett nödvändigt sätt att göra sig av med en dysfunktionell ledare.
Om sin nära vän kulturprofilen har han enbart gott att säga.
En gentleman och ett föredöme för yngre män i sitt förhållningsätt till kvinnor. Det där andra som domstolarna just klarat av hade de givetvis aldrig pratat om. Verkligheten enligt Horace Engdahl eftersom han inte längre kan välja att beskriva det som faktiskt har hänt på något annat sätt. Det senare är samtidigt enkelt nog att reda ut och det är den delen som nu kommer att ta fart på allvar. Jag avundas inte Engdahl och han har väl förtjänat det som nu väntar honom.
GW:s spaningstips
Horace Engdahlspaning, 1.
Under Svenska Akademiens 232-åriga historia är Horace Engdahl den ledamot av Akademien som har berikat sig ojämförligt mest av alla. Under sina 21 år vid Akademien har han lyft cirka tjugo miljoner i form av pension, lön och andra arbetsersättningar. Utöver detta ytterligare några miljoner i bidrag till representation, resor, hotell och lägenheter utomlands samt sin egen hyra.
En nyfiken fråga. Förmåner av det här slaget är ofta skattepliktiga och vad jag undrar över är om – och i så fall hur – han har redovisat dem i sina deklarationer?
Han har också förmedlat attraktiva hyresbostäder i Akademiens hus till såväl nära som kära. Slutligen delat ut stipendier, priser och vanliga bidrag för ytterligare ett par miljoner till sina gamla kompisar och sammantaget är det pengar som han undandragit från Akademien och alla mer förtjänta kulturarbetare.
Horace Engdahlspaning, 2.
Horace Engdahl har på detta vis kunnat leva ett liv långt över sitt eget arbete och sin ekonomiska förmåga. Skulle han ha levt på samma sätt genom sitt eget författarskap skulle han ha svultit ihjäl inom en månad.
Som bäst är Horace Engdahl en begåvad kåsör med hög svansföring och i samma ögonblick som han drar sitt sista andetag kommer hans författarskap att försvinna med det. Horace Engdahl byggde sina framgångar på Akademien och på andras bekostnad.
Så vad väntar ni på? Alla ni granskare där ute. Av maktmissbruk, korruption och egennytta.