Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Leif GW Persson

Sanningen sopades undan i Kevin-fallet

Tydligen saknades också grund för minsta lilla kritisk synpunkt på de poliser och den rättspsykolog som pekat ut Robin och Christian som skyldiga till mordet på Kevin 20 år tidigare, skriver Leif GW PerssonFoto: ADAM IHSE/TT / TT NYHETSBYRÅN

För drygt fjorton dagar sedan meddelade chefsåklagaren Niclas Wargren att han avsåg att avsluta den nya förundersökningen om fyraårige Kevins död som han hade inlett i maj året före. De tidigare misstankarna mot de två bröderna Robin och Christian, fem respektive sju år gamla när Kevin dog, kunde numera avskrivas. Det fanns heller inte skäl att misstänka någon annan, och själv trodde Wargren att det hela tiden kunde ha handlat om en olyckshändelse. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Tydligen saknades också grund för minsta lilla kritisk synpunkt på de poliser och den rättspsykolog som pekat ut Robin och Christian som skyldiga till mordet på Kevin 20 år tidigare, och nu tvingat åklagare Wargren själv att göra 180-grader i rättvisans tjänst.

Efter att ha tagit del av hans argument kommer jag osökt att tänka på när vi firade min gamle bekant Joe Laberos fyrtioårsdag för ett antal år sedan. Det var en rejäl tillställning nere i Dubrownik vid Adriatiska havet. Sommar, sol och blå himmel, bra mat och goda drycker och det hela höll på några dagar som ju varje riktigt kalas ska göra. Så fort tillfälle gavs brukade Joe också underhålla gästerna med sina färdigheter som trollkarl och bättre värdskap än så får man leta efter. 

Joe stal folks slipsar, klockor och plånböcker, till och med deras byxor, medan han stod och pratade med dem. Han plockade upp kaniner ur deras fickor och avslutade det hela med att dra ut en duva genom örat på dem. Det var rent märkvärdigt och ingen av som satt där förstod hur han bar sig åt. I mitt fall skulle det dessutom dröja 15 år innan jag fattade att det som han höll på med samtidigt var ett intet mot det som chefsåklagare Wargren lyckades göra när han skrev av utredningen mot Kevin. För aldrig tidigare har jag sett någon lyckas sopa så mycket skit under en så liten matta som han gjorde då.

 

Det må så vara att detta kanske inte var ett konstycke för den publik i Las Vegas som Joe Labero brukar underhålla. Niclas Wargren är en man för Vita huset i Washington och i rollen som problemlösare åt Donald Trump borde han vara det givna namnet. Sverige är alldeles för litet för en sådan som Wargren och några av mattorna i Vita huset är väldigt, väldigt stora. Så det är bara att önska lycka till.

Människors minne är kort och fallet Kevin kommer snart att slutförvaras längst bort i den allra dunklaste vrån i den svenska polishistoriens källarvalv. Återstår tjatiga och kameralt lagda typer som jag, som har lite svårt att släppa vissa frågor. 

Som poliskommissarie Rolf Sandberg som i ett trängt läge för den utredning som han förväntas leda inte ens drar sig för att beljuga två små barn samtidigt som han väljer att bortse från den tonåring som det sannolikt handlar om. Av omsorg om den egna karriären och utifrån motiv som är svårbegripliga och väl närmast kan beskrivas som något slags inverterad främlingsfientlighet. 

 

Eller rättspsykologen Sven-Åke Christiansson. Lika vanligt förekommande i de stora svenska rättsskandalerna under de senaste tjugofem åren som Ville Vessla i böckerna om Ture Sventon. Samtidigt en person som till skillnad från Ville Vessla och med hjälp av enbart sina egna fantasier fått oskyldiga att bli dömda och skyldiga att gå fria.

Två av rättvisans trogna tjänare och givetvis ingen skugga över dem. 

Återstår egentligen bara två små pojkar och deras föräldrar som bestulits på 20 år av sina liv, och beroende på regeringens goda vilja nu kan se fram mot ett skadestånd som i bästa fall och sammantaget handlar om ett par hundra tusen kronor. 

Vi har den rättvisa som vi förtjänar. Därmed inte sagt att vi behöver ha den om vi nu gjorde något åt den i stället för att bara sopa skiten under mattan.  

 

FOTNOT: Expressen har sökt chefsåklagare Niclas Wargren. 

GW:s spaningstips

Vad-hände-med- Kevin-enligt åklagare Wargren-spaning

Enligt åklagare Wargren är numera ”misstankarna” mot Robin och Christian nedlagda. De ”misstankar” som i själva verket var en dom utan rättslig prövning som grundade sig på en usel förundersökning och rena lögner från den polis som ledde arbetet. Enligt Wargren är det numera precis tvärtom. Det fanns egentligen aldrig något som pekade på deras skuld och de hade till och med alibi för tiden då brottet begicks. Dessutom kan Kevin mycket väl ha dött på grund av en olyckshändelse och inte ett brott. Därmed finns heller inte anledning att inleda en förundersökning mot någon annan.

En-trolig-olyckshändelse-enligt åklagare Wargren-spaning

Den troliga olyckshändelsen har Wargren åstadkommit genom att dels hitta på nya omständigheter som direkt strider mot den tekniska undersökningen som gjordes när Kevin dog, dels bortse från väsentliga rättsmedicinska iakttagelser i samband med obduktionen av Kevin, dels strunta i alla andra fakta som framkom i samband med Kevinutredningen och starkt talade för ett brott och mot en olyckshändelse.  

Vad-hände-egentligen-med-Kevin-spaning

Enligt min uppfattning har Kevin sannolikt dött på grund av annans handaverkan. I en juridisk mening pratar vi ett sexuellt motiverat övergrepp av en tidig pubertal karaktär och en misshandel som har vållat hans död. Det finns också en sannolik gärningsman. En 13-årig pojke som av olika skäl sticker ut redan i samband med Kevinutredningen och som nio månader senare tas på bar gärning när han har våldtagit en treåring bara hundra meter från den plats där Kevin hittades död. Kan man tänka sig! I lilla Dottevik utanför Arvika, av alla ställen. Och med varje riktig mordutredare är det ju så att han eller hon hatar den typen av slumpmässiga sammanträffanden. Mot den unge mannen – då 13, i dag 34 år – avser Wargren inte att inleda någon förundersökning. Dels säger han själv att han är oskyldig, dels kan ju Wargren inte utesluta en olyckshändelse.

Trollkarls-spaning

Joe Labero och sådana som han – och alldeles oavsett hur skickliga de nu är – kan naturligtvis inte trolla i den meningen att de kan få en verklighet att försvinna för att i stället ersätta den med en annan. I det avseendet har de bara illusioner om verkligheten att erbjuda och i så måtto är de usla amatörer jämfört med en sådan som chefsåklagaren Niclas Wargren. Han kan nämligen det. Få en verklighet att försvinna för att i stället ersätta den med en annan. Hokus, pokus, simsalabim. Ingenting här, ingenting där…