Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Leif GW Persson

Så går det i valet 2018

Gustav Fridolin och Isabella Lövin (MP).Foto: OLLE SPORRONG
Ebba Busch Thor (KD).Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Jimmie Åkesson (SD).Foto: MIKAEL PERSSON/STELLA PICTURES

Politik är "det möjligas konst" och översatt till vanlig svenska betyder detta att det handlar om att jämka mellan olika intressen och att det var mycket länge sedan det behovet – i Allas Vårt Eget Sverige – var så stort som nu. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I år är det valår och om nio månader kommer de flesta av oss att gå till valurnan för att uttrycka vår personliga uppfattning om hur vår gemensamma framtid ska te sig.

Att våra åsikter på mänskliga och materiella grunder samtidigt skiljer oss åt är en annan femma. Politik är "det möjligas konst" och översatt till vanlig svenska betyder detta att det handlar om att jämka mellan olika intressen och att det var mycket länge sedan det behovet – i Allas Vårt Eget Sverige – var så stort som nu.

Jag tror inte att politiker i gemen är vare sig lögnhalsar, latoxar eller vanliga skurkar som enbart är ute för att sko sig själva men i en mening är de intill förväxling lika varandra, oavsett vilket parti de nu representerar, genom att de saknar ett personligt tilltal till sina väljare. Och det är tyvärr så trist att en väsentlig anledning till att de gör det är att de valt att verka efter de krav som hela tiden ställs på dem från alla de journalister och andra sakförståndiga som lever på att granska hur de sköter sitt uppdrag. 

 

LÄS MER: Leif GW Persson: Trött på valet 2014? Jag vet hur det gick 

 

Tänk dig själv. Att ständigt behöva veta svaret på alla frågor, att aldrig ge uttryck för dina tvivel, att hela tiden försöka övertyga alla som lyssnar på dig att just ditt svar är det enda rätta. Livet ser inte ut på det viset. Våra liv handlar om olika uppfattningar, om våra tvivel och tillkortakommanden och om våra ändrade åsikter. Och den jordmån där våra politiker satt sig är en usel mylla för sådant. 

Hur ofta har du hört en politiker säga att han eller hon inte vet svaret på en fråga? Att han eller hon kanske inte helt och fullt delar sitt eget partis uppfattning och att hans eller hennes politiska motståndare verkar ha en poäng som han – eller hon – själv har missat?

Det som går förlorat på den vägen är inte bara utbytet av åsikter och det vanliga normala samtalet mellan vanliga normala människor utan i slutändan även din trovärdighet. Och om du undrar hur det kommer att gå i höstens val kan jag redan nu ge svar på den frågan.

 

Två av våra partier – Miljöpartiet och Kristdemokraterna – kommer att åka ut ur riksdagen. Högst välförtjänt med tanke på att de inte ens har sina egna budskap kvar.

Inget av de båda blocken kommer att få majoritet vilket i sin tur innebär att SD – som får femton procent av väljarna – kommer att behålla sin vågmästarroll.

I och för sig inte nödvändigt eftersom en majoritet kommer att rösta på Socialdemokraterna eller Moderaterna. Samtidigt en omöjlig koalition av historiska skäl och för att ingen av dem är mogen för det givande och tagande som detta kräver. Så det är därför jag får för mig att våra politiker skulle behöva lära sig hur man gör upp alla andra affärer människor emellan. Nämligen genom det personliga tilltalet.

GW:s spaningstips

Nyårslöfte-spaning

På nyårsafton 2016 valde jag att göra mitt nyårslöfte offentligt för att på det viset sätta press på mig själv. Att gå ner femtio kilo i vikt under förra året. När jag vägde mig för en vecka sedan hade jag lyckats bli av med tjugotvå och därmed var också mitt nyårslöfte för 2018 givet. Jag ska gå ner ytterligare 28 kilo. Löften är till för att hållas, och skam den som ger sig.

 

Hoppet om 2018-spaning

Under sitt korta liv skrev Stig Dagerman ett tusental dagsverser i tidningen Arbetaren – så kallade Dagsedlar – som tillhör det bästa som skrivits på svenska språket under nittonhundratalet. Så mycket insikt på så väl rimmad vers har ingen annan svensk författare mäktat med och inte ens Dagerman som valde att ta livet av sig vid 31 års ålder. Flera av dem har hjälpt mig att överleva och den som skänkt mig mest lyder som följer: "En dag om året bord alla låtsas, att döden vilar i ett vitt schatull. Inga stora illusioner krossas, och ingen skjuts för fyra dollars skull. // Världskatastrofen sover lugnt och stilla emellan lakan på ett snyggt hotell. Inget rep gör någon broder illa, och ingen syster slumrar vid ett slutet spjäll. // Inga män blir plötsligt sönderbrända och ingen dör på gatorna just då. Visst är det lögn, det kan väl hända. Jag bara säger: vi kan låtsas så".

 

På spaning efter insikt-spaning 

Att läsa Dagerman är att lära sig om livet. För livet och det personliga tilltalets skull.