Leif GW Persson

Pojken borde ha fått blåljusen att tändas

Rolf Sandberg.
Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Jag har nu gått igenom den förundersökning som polisen i Värmland genomförde under hösten 1998 med anledning av Kevins död och även skapat mig en bild av vad som sannolikt hände. Värt att påpeka är att mina slutsatser i avgörande stycken skiljer sig från de som polisen då kom fram till trots att de grundar sig på samma förundersökningsmaterial.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Kevin har bragts om livet genom ”annans handaverkan”. I en juridisk mening handlar det om en misshandel som gått över styr och orsakat hans död, misshandel och vållande till annans död. Konkret att Kevin dött genom kvävning på grund av strypning som orsakats av att hans hals har pressat mot kanten av den lastpall där hans döda kropp har anträffats och att dödsförloppet påskyndats genom att han svalt och andats in sjövatten. Motivet till detta är ett sexuellt tvång av tidig pubertal karaktär och hela skeendet har utspelats under mindre än tio minuter från inledningen av gärningen fram till Kevins död.

Kevins döda kropp hittas på en lastpall i en vassrugge vid stranden till Kyrkviken i Glafsfjorden i bostadsområdet Dottevik strax utanför Arvika. Det avslutande delen av gärningen har skett inom fem meters radie från det ställe där hans kropp ligger. Gärningen har inletts femtio meter därifrån, där man bland annat hittat hans skor, varefter gärningsmannen tvingat ned honom till stranden och den lastpall där det hela har avslutats.

Brottet inleds strax efter klockan arton söndagen den sextonde augusti 1998 och det är över tio minuter senare, klockan arton och femton.

Kevins döda kropp hittades den 16 augusti 1998 utanfr Arvika.
Foto: STEFAN HYTTFORS

Vad finns det då som tyder på att det har gått till på det här viset? Allt som går att utläsa av polisens eget förundersökningsmaterial talar för att det är så. Förhör med ett flertal vittnen, olika spår och fynd som har säkrats, den omgivande fysiska miljön, och de förutsättningar som den ger, samt de iakttagelser som gjorts i samband med den rättsmedicinska undersökningen, talar starkt för att det är så här som det har gått till.


LÄS MER: Hysteri och hat – så blev Kevin-fallet politiskt


Återstår så den avgörande frågan. Vem var det som dödade Kevin?

I polisens förundersökning finns en person som borde fått blåljusen att tändas i huvudet på varje fungerande mordutredare. Han är tretton år gammal och i fysiska och andra relevanta avseenden högst förenlig med tidigare kända fall där äldre pojkar har dödat små barn i Kevins ålder. Han kommer in i utredningen på ett tidigt stadium genom att han berättat för andra barn i området att han hittat Kevins skor efter gärningen. De har i sin tur berättat det för polisen som också hittat skorna på det ställe där han har sagt att han sett dem.


LÄS MER: Kevin-rapporten som poliserna ville stoppa 


Den här pojken är känd i området sedan tidigare. Han och hans familj bor där. Han har oroat vuxna i sin omgivning genom att han gärna umgås med småbarn i Kevins ålder. Han känner Kevin sedan länge. Han har umgåtts med honom tidigare och han har observerats i hans närhet under eftermiddagen samma dag som brottet inträffar. I hans bakgrund och uppväxt finns även andra omständigheter som starkt talar mot honom i en profilmässig mening.

Om detta har han blivit hörd av polisen och han har då anfört ett alibi som ganska omgående visar sig sakna grund. För den aktuella tidpunkten mellan klockan sex och klockan sju på kvällen säger han då att han varit ute och cyklat i omgivningarna till Arvika men någon eller något som kan styrka detta finns inte.


LÄS MER: Regeringen ringde polisen om Kevins död


Därefter, och i det utredningsläget, väljer man så att avskriva honom som tänkbar misstänkt. Varför framgår inte. Heller inte vem som tagit det beslutet. Nio månader efter Kevins död grips han på bar gärning för en våldtäkt på en treårig pojke. Mindre än hundra meter från den plats där Kevin blev dödad.

Enkel fråga till er som just läst det jag skrivit. Vad tror ni själva? Att det bara är jag som är yrkesskadad.

GW:s spaningstips

Sammanträffandespaning


Hur pass vanligt är det att det i ett område som Dottevik - med några hundra själar - inträffar två brott av det här slaget inom mindre än ett år där dessutom samma person förekommer i samband med båda brotten? Första gången om ni frågar mig. Enda gången i hela Värmland under åtskilliga år om ni fortsätter fråga mig och om någon nu skulle undra över vad förklaringen till detta skulle vara tycker jag nog att svaret är givet för varje tänkande människa. Tyvärr med undantag för de poliser som hade ansvaret för att sådant inte skulle ske.


Ansvarsspaning


Vem skrev av misstankarna mot den trettonåring som detta med största sannolikhet handlar om? Formellt skulle det ha varit den åklagare som var förundersökningsledare men i just den här utredningen tycks han ha varit både andligen och kroppsligen frånvarande under hela tiden. Enligt de jag pratat med var det Rolf Sandberg - ”som styrde utredningen med järnhand” – som skulle ha tagit beslutet. Varför är det ingen som säger sig känna till.


Avskrivningsbeslutsspaning


I den reservationslöst berömmande utvärdering av sina egna insatser som kommissarie Sandberg låter genomföra efter Kevinutredningen säger han bland annat att han till varje pris ville undvika att utredningen om mordet på Kevin skulle kunna användas som ett flyktingfientligt argument i den politiska debatt som då fördes inför valet 1998. Med tanke på sammanhanget och de slutsatser som han själv kommer fram till i Kevinutredningen är den här diskussionen obegriplig och jag värjer mig givetvis mot att detta politiska övervägande skulle ha varit grunden för att skriva av misstankarna mot den 13-åring som jag beskrivit ovan. Därför enklast att ställa en rak fråga till Rolf Sandberg. Varför tog du det här beslutet?


Vad-kommer-att-hända-nu-spaning


På en punkt kan jag lugna Rolf Sandberg och alla hans kolleger som orsakade just den här polisiära rättssäkerhetsskandalen. Precis som alla gånger förr kommer ingen att utkräva något ansvar av er så ni kan vara helt lugna. Den nya Kevinutredningen lär heller inte ens ha styrfart så när den mot slutet av året väl kommer fram till att den tyvärr inte har något att bidra med har den folkliga indignationen redan hunnit lägga sig. Livet går vidare och så dags finns det säkert ännu värre att förbanna sig över. Till nästa gång… och nästa… och nästa…


Leif GW Persson är expert i krimprogrammet Brottscentralen – som du kan se varje måndag–torsdag.