Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Leif GW Persson

Palmemördaren kan träda fram självmant

28 år sedan. Polisen kommer inte hitta Olof Palmes mördare. Utredningens största hopp är att gärningsmannen eller någon i hans eller hennes närhet själv berättar hur det låg till, skriver Leif GW Persson. Foto: URBAN BRÅDHE Foto: Urban Brådhe

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

De Adertonspaning

För drygt en vecka sedan blev min gamle kamrat Klas Östergren invald i Svenska Akademien. Vi känner varandra sedan 1980 då vi arbetade som sommarvikarier på denna tidnings kulturredaktion. Vår Chef och Andlige Fader, Arne Ruth, var ständigt frånvarande. Han befann sig i Tyskland "för att träffa intellektuella" - ett annars inte helt vanligt skäl till att fäder håller sig undan - vilket gav mig och Klas gott utrymme att prata om mer jordnära frågor som fruntimmer, boxning och dansbandsmusik samt även ta en och annan snaps till lunch. Numera är Klas vorden en av De Aderton, tillika på stol nummer elva efter Den Store Ulf Linde. En värdig efterträdare, ett gott val och jag vill härmed gratulera honom av hjärtat. Samtidigt varna honom för avundsmän av bägge könen.

Många av våra gemensamma kolleger har nämligen, i de slutna sällskap där sådana som de ju merendels vistas, valt att uttrycka farhågor för att invalet i Akademin kommer att stäcka hans skaparkraft och föra honom in i tystnadens mörker. Huruvida detta skulle bero på all den ärtsoppa och punsch som han förväntas konsumera, eller det ständiga utdelandet av priser och stipendier, är mer oklart. Över hela resonemanget vilar en stark doft av rönnbär och själv vill jag därför vara den förste att understryka att Klas är en ännu obruten och dådkraftig man, blott 59 år gammal och i en relativ mening närmast en ung spoling i den församling där han numera hamnat, och att vi säkert kan förvänta oss att han även i framtiden bjuder på åtskilliga tänkvärda pojkstreck.

De Sextertonspaning

Bara några kvarter från De Adertons lokaler i Gamla stan ligger Högsta domstolen. Bland jurister känd som Elefantkyrkogården där våra sexton justitieråd tillbringar åtminstone spridda delar av sin tid. Ett exklusivt sällskap där jurisprudensens stora män och kvinnor i upphöjd ro förväntas bereda sig inför den sista resan över mörka vatten. Med en av dessa Sexterton är det tyvärr så att han icke insett skälet till sin upphöjelse. Under en längre tid har han trumpetat väldeliga, tillika valt att göra det med snabeln uppstoppad i sin egen bak, vilket väckt både förargelse och förvirring i hans normalt såväl tystlåtna som frisinnade omgivning. Som om inte det räckte och blev över har han också förutskickat att han redan i år avser att ge ut sina samlade trumpetstötar i form av en bok. Huruvida denna är tänkt som en förberedelse inför ett medlemskap i en något större församling är dock oklart. Framtiden må utvisa, framtiden må även döma.

Fredagen den 28 februari var det tjugoåtta år sedan Olof Palme blev mördad och i samband med årsdagen lät Svenska Dagbladet publicera en serie av väl genomarbetade och tänkvärda artiklar som också rönte internationell uppmärksamhet. Skälet till det senare var att man berättade om ett tips som den kände författaren Stieg Larsson i ett tidigt skede hade lämnat till Palmeutredningen.

Jag har aldrig träffat Stieg Larsson men av gemensamma goda vänner har jag förstått att han var en både tänkande och kännande människa med ett starkt engagemang mot rasism och främlingsfientlighet och de uppgifter han gav stämmer också väl överens med hans personliga historia.

Han ville väcka utredningens intresse för en teori om att mordet är ett resultat av en konspiration mellan svenska högerextremister och personer inom säkerhetstjänsten vid den dåvarande diktaturen i Sydafrika.

Med resonemang av den typen är det samtidigt på det viset att de lämnar varje mordutredare kall eftersom arbetet handlar om att kunna placera en tänkbar gärningsman på platsen för brottet vid tidpunkten för brottet och med tillgång till de medel som krävs för att kunna genomföra gärningen. En del av registreringsnumret på en bil kan få nackhåren att resa sig på en mordutredare medan allmänna teorier, hypoteser och uppslag får honom eller henne att skaka på huvudet. Detta utesluter givetvis inte att uppgifter av det senare slaget kan leda oss till de svar som vi söker samtidigt som erfarenheten visar att detta mycket sällan är fallet.

Utredningen av mordet på Palme är världens historiskt sett mest omfattande polisutredning. Hundratals hyllmeter, fler än hundratusen spaningsuppslag och närmare en och en halv miljon sidor med olika dokument. Om vi någon gång får svaret på vem som mördade honom kommer vi också att upptäcka att mer än nittionio procent av denna utredning inte hade med mordet att skaffa och att en god del av materialet innehåller just teorier av det slag som Stieg Larsson lämnade till utredarna.

Med oss människor är det ofta så att när vi letar efter något söker vi de svar som vi tror och hoppas på, som vi i logik med vår övertygelse förväntar oss att finna, och att detta inte är alldeles enkelt att förena med det mycket konkreta uppdraget att "hitta han som gjorde det" behöver väl knappast sägas. Med all respekt för Stieg Larsson tror jag inte att hans tips innehöll lösningen på Palmemordet samtidigt som ingen skulle bli gladare än jag om det skulle visa sig att han hade rätt och jag hade fel vad själva slutsatsen beträffade. De metoder som i så fall förde oss dit var det polisiära hantverk som jag försökt att beskriva. Och någon annan väg finns inte.

Kommer mordet på Olof Palme att klaras upp? Vi saknar i vart fall inte tid för att utreda det och bland verksamma mordutredare är svaret givetvis ja. Att hävda något annat vore värre än att svära i kyrkan utifrån den givna regeln om att "Gilla läget".

Med tanke på svårighetsgraden är varje form av tvivel på framgång till men för arbetet. Det är en hedervärd regel och vid hälften av alla spaningsmord lyckas man också följa den till slut och klara upp brottet.

Hur kommer det att bli den här gången?

Låt mig säga så här. Jag tror inte att polisen kommer att klara upp mordet på Olof Palme. Däremot vill jag inte utesluta att gärningsmannen själv, eller någon i hans närhet som vet vad som hände, kommer att berätta hur det låg till. Sådant har hänt förr när människor hunnit till slutet av dagen och kommit till vägs ände. Vanligt är det förvisso inte. Det är mindre än en ynka procent av alla spaningsmord som klaras upp på det viset men det är tillräckligt för att nära det hopp som ändå lever.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!