Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Leif GW Persson

Olof Palme var aldrig kund hos Doris Hopp

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Sanning- och lögnspaning

Skillnaden mellan sanning och lögn är långt ifrån enkel och med många vittnen är det så att de både har de bästa avsikter och är fullkomligt övertygade om att det som de säger är sant trots att det faktiskt är fel.

Eva Bengtsson­spaning

Jag säger inte att Eva Bengtsson ljuger - i den meningen att hon skulle tala mot bättre vetande - när hon påstår att hon haft Olof Palme som kund men det finns en betydande risk för att hon kan ha misstagit sig. Hennes kunskaper om politik och politiker torde vid den här tiden ha varit obefintlig och det är först ett par år efter domen mot Doris Hopp som hon i förtroende berättar för vårdpersonalen på hemmet att hon numera förstått att hon haft Palme som kund. Hon har nämligen känt igen honom när hon tittat på tv.

Vårdpersonal-­ spaning

Personalen gör ingen anmälan om detta och om det beror på att de inte tror på det hon säger, eller att de oroar sig för sin egen ändalykt och konsekvenserna av att de misskött sitt vårdansvar, vill jag låta vara osagt. I stället berättar de om det i förtroende, för dem som orkar lyssna. Två av dem har berättat det för mig vid två skilda tillfällen under 1978 och 1979 och när jag redovisade min syn på saken hade ingen av dem några särskilda invändningar.

Palmespaning

Om Olof Palme hade levt i dag hade han varit 85 år gammal men oavsett det har jag väldigt svårt att tro att han hade behövt ta del av vare sig boken om Bordellhärvan, filmen "Call girl" eller all den övriga ryktesspridningen som följt i spåren av detta. Kvar finns hans änka och hans tre söner. Låt oss inte glömma bort dem.

För någon vecka sedan gick jag och såg filmen "Call girl", regissören Mikael Marcimains långfilmsdebut om den bordellhärva från 1976 som numera blivit en del av vår svenska samtids­historia. Anledningen var att jag var mer nyfiken på honom än på den statsminister som också förekommer i filmen. Marcimain är en av mina favoriter sedan han gjorde dramadokumentären om Lasermannen som jag tycker är den bästa polisfilm som producerats i Sverige.

"Call girl" är heller ingen dålig film. Den är välgjord, väl berättad och välspelad, professionell på ett sätt som överträffar de flesta filmer som görs här i landet, och i normala fall skulle den säkert ha plockat hem åtskilliga guldbaggar.

Om det inte hade varit för den stats­minister som i filmen får stå som den yttersta symbolen för manligt makt­missbruk och mäns förtryck av kvinnor genom att han sexuellt utnyttjar en minderårig flicka som hamnat i klorna på filmens bordellmamma, påtagligt lik verklighetens Doris Hopp som greps av polisen i Stockholm 1976 och dömdes till två års fängelse för grovt koppleri.

Doris Hopp var född 1930 och började jobba som prostituerad redan på 50-talet. Ganska snart trappade hon dock ner de egna insatserna för att i stället övergå till att driva en så kallad callgirl-ring. När hon grips har den verksamheten pågått i ett tiotal år och som mest framgångsrik är hon under den första halvan av sjuttiotalet då Olof Palme är statsminister i Sverige.

Samme Palme som är påtagligt lik den aldrig namngivne statsminister som skildras i filmen "Call girl" 36 år senare och som alltså i största hemlighet skulle ha begått ett av de värsta brotten som existerar i såväl vår strafflagstiftning som i det folkliga rättsmedvetandet, att sexuellt förgripa sig på ett barn.

Låt oss inte huttla med den saken. Filmens statsminister är Olof Palme och att såväl regissören som manusförfattaren förnekar den saken är naturligtvis rena tramset och endast ett uttryck för att de inte har något val. Påstod de något annat skulle filmens ansvarige utgivare dömas för grovt förtal, filmen stoppas och tiotals miljoner gå förlorade för dem som satsat pengar på den.

Det hela kokar alltså ner till en rak fråga. Om det är sant att statsminister Olof Palme betalade pengar för att få knulla med en 14-årig flicka som i verkligheten var omhändertagen för samhällsvård och placerad på ett hem utanför Stockholm samtidigt som hon tvingades jobba extra som prostituerad åt bordellmamman Doris Hopp.

70-talets lilla flicka är i dag en 50-årig kvinna. Hon heter Eva Bengtsson och har valt att gå ut i den offentliga debatten och hävda att det var precis så det gick till. Jag är däremot av motsatt uppfattning. Olof Palme var aldrig kund hos Doris Hopp. Trots tusentals timmars polisarbete hittade man aldrig minsta lilla indicium som ens pekade i den riktningen, de undersökningar som jag själv gjorde förde mig till samma slutsats och det händer faktiskt att vittnen tar fel på person.

Olof Palme är död. Han blev mördad 1986 vilket bland annat får den konsekvensen att han inte kan försvara sig när han 2004, 18 år senare, och i samband med utgivningen av Janne Mattsons och Deanne Rauschers bok om bordellhärvan, blir beskylld för att ha varit kund hos Doris Hopp. Åtta år senare är det alltså dags igen, i filmen "Call girl" som i stort såväl som smått återger samma historia som boken.

Därmed är det också dags att bevisa det som påstås och med Rauscher och Bengtsson är det ju så praktiskt att de båda lever och heller inte tycks ha några problem med att delge omvärlden sin version av saken. Hög tid att vi får papperen på bordet. De papper som bortom varje rimligt tvivel bevisar att Olof Palme inte bara var statsminister utan även personligt involverad med grova organiserade brottslingar, horkund och pedofil.

Hög tid att vi får papperen på bordet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!