Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Leif GW Persson

Min jakt efter en serievåldtäktsman

Jag har haft en intressant arbetsvecka och skälet till det är att jag kunnat ägna mig åt tre helt olika arbetsuppgifter. Omväxling förnöjer som bekant. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

För det första har jag gjort en gärningsmannaprofil på en ovanligt ruggig serievåldtäktsman som jag tänkte redovisa i Brottsjournalen på TV4 i övermorgon. Om honom har jag nämligen så mycket att berätta att jag skulle bli förvånad om inte någon av alla våra tittare kunde ge mig rätt namn på fanskapet. Med tanke på den tekniska bevisningen mot honom är allt som sedan återstår en transportsträcka fram till det tvåsiffriga fängelsestraff i år räknat som väntar på honom.

För det andra har jag försökt få någon ordning på mitt nystartade Instagramkonto där jag redan efter drygt en månad skaffat mig ett sexsiffrigt antal följare.

Liksom de flesta i min generation är jag ju ren novis när det kommer till sociala medier men min avsikt med att starta kontot var att jag skulle kunna föra en dialog med mina följare och svara på alla frågor om brott och straff som de hade. Det visade sig vara en långt mer omfattande uppgift än vad jag förstod. Den skulle kräva all min tid så nu sliter jag med frågan hur jag skall lösa det hela och till detta får jag återkomma. 

Återstår den tredje punkten på arbetsschemat och det är kanske den som glatt mig mest eftersom jag mer eller mindre hamnade där av en slump. Jag har nämligen köpt in mig i ett företag som tillverkar plåster där de två uppfinnarna tidigare bedrev forskning om svårläkta sår vid universitetet i Linköping.

Inga vanliga småsår utan sådana där som drabbar brännskadade, diabetespatienter, äldre människor med cirkulationsproblem eller sådana som jag som äter blodförtunnade medel och kan få rejäla sårskador utan att jag ens har en aning om hur jag fick dem.

Inget vanligt plåster således utan ”The Plåster” som man skulle säga om nu detta hade tilldragit sig i en vanlig sjukhussåpa på tv och inte i den verklighet av påtaglig ohälsa som alldeles för många av oss tvingas leva med. Små sår och fattiga vänner skall man inte försumma. Ännu mindre stora sår och två unga entreprenörer från forskarvärlden som behöver pengar för att nå ut på marknaden med en efterlängtad produkt.   

GW:s spaningstips

Företagsvärderingsspaning enligt Jan Stenbeck

Min gamle vän Jan Stenbeck köpte och sålde åtskilliga hundra företag under sin tid som entreprenör. Vid något tillfälle när vi träffades för att äta och dricka berättade han också hur man hittade köpvärda företag.

Ett oanmält besök på huvudkontoret och så fort man kom in skulle man uppsöka gästtoaletten. Med den var det så enkelt att där skulle inte finnas minsta spår efter vad den egentligen användes till. Den skulle skina och blänka och lukta gott och till och med toarullarna skulle hänga i givakt. Inga löst dinglande pappersremsor efter föregående användare.

Väl klar med detta uppsökte man så den kvinna som stod i receptionen. Gärna lite äldre, parant, välklädd, samtidigt diskret. Vänlig utan att vara inställsam och för bystiga blondiner bakom den disken fanns lika lite utrymme som för fartränder i toaletten.

Det som sedan återstod av värderingen kunde med fördel överlåtas på de vanliga Räknenissarna.

 

Företagsvärderingsspaning enligt Leif GW Persson

Själv har jag en annan värderingsregel. Jag är nämligen våldsamt förtjust i Nördar för när det kommer till utveckling av kvalificerade teknologiska produkter är Nördarna de enda som klarar av att leverera.

Sagt och gjort och efter en rejäl lunch med de två grundarna av företaget, mindre än hälften så gamla som jag, insåg jag redan till varmrätten att jag delade bord med två tio-poängare på Den Internationella Nördskalan och att jag själv var den tredje i det sällskapet.

Allt som sedan återstod, allt det där som handlar om marknad, efterfrågan, produktvärdering, risker, lönsamhet och kassaflöden, fick de vanliga Räknenissarna ta hand om.

 

LÄS MER: LEIF GW PERSSON: Så kan jag fly från min egen vardag