Leif GW Persson
Trots att han är både mager och vältränad så är Skavlan den där jovialiska typen av programledare. Dessutom talar han norska vilket gör att han låter enastående sympatisk alldeles oavsett vad han faktiskt säger. Detta är heller inget dumt upplägg om man nu vill få sitt intervjuoffer att avslöja väsentliga sanningar om sig själv eller bara göra bort sig i största allmänhet. Istället valde han att axla rollen som skjutjärnsjournalist vilket strider mot hela hans person. Ungefär som en normalt hygglig kille som krökat alldeles för mycket men inte vågar slå folk på käften och därför bara blir väldigt, väldigt tjatig.
Det mål han valde att skjuta på var dessutom redan massakrerat av hundratals journalister före honom. Nämligen att Sverigedemokraternas stora politiska framgångar beror på att de är ett främlingsfientligt, eller till och med rasistiskt, parti vilket är en våldsam förenkling av det som det egentligen handlar om.
Om vi gick till nyval i dag skulle SD få ungefär arton procent av väljarna och den stora majoriteten av dem är vare sig rasister eller ens särskilt intresserade av invandringsfrågor. Majoriteten av dem är gamla sossar och borgare, ofta ur min generation, som förenas av att de känner sig svikna av de ”gamla” partier som de röstat på under hela sitt liv. Och att det alldeles för ofta finns sakliga skäl för dem att göra det.
För att samla ihop missnöje av det här slaget krävs enkla rubriker som varken tål logiska betraktelser, ekonomiska beräkningar eller – allra minst – humanitära överväganden. I den politiska verklighet som råder i dagens Sverige så kommer detta att ge oss två frågor på besvikelsens agenda, vår invandrings- och flyktingpolitik samt kriminaliteten. ”Invandringen kostar oss ett par hundra miljarder per år” och de som vi tar hand om biter vår framsträckta hand genom att ”leva på bidrag och begå brott”.
Det här är naturligtvis inte sant. Invandringen till Sverige under de senaste femtio åren har haft stor betydelse för våra ekonomiska framgångar och tillväxt. Nittiofem procent av de invandrare och flyktingar som kommit hit är precis lika strävsamma och hederliga som de nittiosju procenten av vår ursprungsbefolkning är. Skillnaden på två procent är det givna resultatet av att det kostar på, både mänskligt och moraliskt, när man måste flytta på sig. Samhällsekonomiskt och kriminalpolitiskt är den helt ointressant och rätt hanterad kommer den att försvinna med tiden. Som en värmande filt över vårt kollektiva missnöje, oavsett enskild orsak, fungerar den tyvärr alldeles för väl och att ändra på den saken kommer att kräva både tid, kunskaper och åtskilligt av rent personlig möda. Hög tid att någon tar den diskussionen som Fredrik Skavlan och hans redaktion tyvärr missade beroende på att de valde att vandra i samma fotspår som alla andra media före dem.
Hur kommer det att gå för Jimmie Åkesson och hans politiska karriär? Om ögonen nu är själens spegel får jag för mig att han kommit till vägs ände. Med tanke på vem han är och var han är när han säger det han säger så uttrycker han sig med en mycket ovanlig ärlighet. Han berättar om sitt spelmissbruk och de antidepressiva mediciner som han tvingas äta för att stå ut med de dagar där han lever sitt liv. Hans ögon bär vittnesbörd nog om hans olycka och jag blir ledsen för hans skull. En ung människa som mår så dåligt. Det faktum att han och jag betraktar samma omvärld på helt olika sätt har heller inte med den saken att göra. Vanlig mänsklighet klarar inte av att överleva om vi gör den typen av åtskillnad.
Tänk på det Jimmie. Nu när du själv har det som svårast.