Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Leif GW Persson

Leif GW Persson: Åklagaren vinner 19 av 20 mordåtal

Tillbringar halva påskveckan i Falun för att följa rättegången mot Mats Alm, 34.  

Alm är åtalad för att ha dödat sin sambo och blivande hustru, Linda Chen, 32, och därefter gömt hennes kropp i de milsvida skogarna, tre mil norr om Falun.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Enligt åklagaren skulle detta sannolikt ha hänt lördagen 1 augusti förra året. Veckan efter skulle de ha gift sig och åkt på bröllopsresa som en inledning på ett långt liv tillsammans. Ett liv som enligt den åtalade själv mest skulle ha handlat om att leva i endräkt, tillit och lust medan de lyssnade till trampet av små steg.


Nu blev det inte på det viset. Istället blev det tvärtom på ett sätt som det nästan aldrig blir. Linda är död, högst sannolikt strypt. Utslängd i skogen, överlämnad till den sista vilan bland de vilda djuren, nödtorftigt täckt med kvistar och ris och med tanke på att åklagarna brukar vinna 19 mordåtal av 20 kunde framtiden förvisso ha tett sig ljusare för den man som skulle bli Mannen i just hennes  liv.

Mats däremot hävdar att han är oskyldig och långt mer än så. Sex veckor efter det att Linda "försvunnit" blir han själv bortrövad av två "okända kineser" som under tre dygn håller honom fången, nersövd och nerstoppad i bakluckan på en bil, "av okänt märke". När han så vaknar upp ur denna mardröm har de lagt honom bredvid hans döda flickvän, anlagt eld på platsen, tydligen försökt elda upp honom och Linda, innan de själva gick upp i rök.

 På fredag eftermiddag 18 september 2009 kommer en förvirrad och brännskadad Mats springande till ett närbeläget torp. Polis och ambulans kallas till platsen, Mats hamnar i finkan och sex månader senare är det dags för tingsrätten i Falun att ta över de juridiska formaliteter som ännu återstår av det som för inte så länge sedan var två högst levande unga människor.


Mats har problem. De två åklagarna turas om att slå hans berättelse i skärvor som är så små att de inte ens förtjänar att tas på mänskligt allvar. Att han har ljugit om vad han hade för sig på eftermiddagen och kvällen 1 augusti då Linda försvann. Att allt istället talar för att han var den siste som såg henne i livet och den förste som såg henne död.

 Att historien om hur han själv rövades bort är lögn från början till slut. Att han i stället, förklädd och i hemlighet, åkt till Stockholm för att undersöka möjligheterna att fly utomlands, hur han försökt skaffa sig falskt alibi, lägga ut  villospår, undanröja bevisning och slutligen gjort ett desperat och misslyckat försök att få undan Lindas kropp. Åklagarna driver honom framför sig. Visar gång på gång att han ljuger, ljuger igen, att han alltid, det sista som återstår, tvingas söka skydd bakom sitt "dåliga minne".


Det enda som gör detta uthärdligt i ens en intellektuell mening är att åklagarna faktiskt har större juridiska problem än mannen som de anklagar. De kan nämligen inte visa att Linda blev mördad. Inte ens att Mats bara knuffade henne, att hon föll olyckligt och tyvärr råkade dö. Vad de kan visa är att han ljuger. Inte att "det är ställt bortom varje rimligt mänskligt tvivel att han dödade henne" och att de högst sannolikt kan övertyga rätten om att det var han som gömde hennes döda kropp är mindre intressant. Inte livstid för mord, inte sex till tio år för dråp eller ens fyra, fem för misshandel och vållande till hennes död.  I stället ett år för brott mot griftefriden.

Fri ett år efter det att Linda dog och även det liv som han tidigare levt tog slut. Fri att leva ett annat liv, utan sanning, utan försoning, utan frid. Fri att leva bland alla som är övertygade om hans skuld, fri att leva som en illustration till den avgrund som skiljer den folkliga rättvisan från den som ibland utövas vid våra domstolar.

Professorns span-nytt

1. Advokatspaning

Mats Alm försvaras av advokaten Peter Althin och bättre än så går inte att uppleta för den som hamnat i samma sits som Mats. Althin har sett till att klienter som suttit betydligt värre till än så i vart fall har blivit fredade från den mänskliga rättvisan. Vad som möjligen återstår på den yttersta dagen för kristdemokraten Peter Althin är mellan honom och Vår Herre och en helt annan historia 

2. Advokatspaning

Personer som advokaten Althin är inte bara en nödvändighet för den rättvisa som vi människor praktiserar. Han är till heder för samma rättvisa och hellre fria tio skyldiga än döma en oskyldig. Jag är inte det minsta ironisk när jag säger det trots att jag av personlig erfarenhet vet att jag snart och för tredje gången kommer att svära mig till sömns över samme Althin. 

3. Tröstspaning

 När lögnerna tar slut återstår förnekelsen. I Mats Alms fall i form av hans dåliga minne. En sak minns han i vart fall helt säkert. Att han inte dödat Linda, inte ens höjt handen eller rösten mot henne, aldrig ens tänkt att göra så mot Den Stora Kärleken i hans liv. 

4. Tröstspaning

 Jag får för mig att han tror på vad han säger och att han i den meningen talar sanning. Vad som egentligen hände i hans huvud på eftermiddagen och kvällen den första augusti kan bara han själv svara på och när de liv som vi människor levt går förlorade på det viset kan vi ibland förneka även möjligheten att söka tröst. Kvar finns bara sorgen. 

5. SorgspaningDöden är svart som en korpvinge. Sorgen kall som en midvinternatt. Lika lång och ingen väg ut.