Leif GW Persson
Av de trehundra vapen som han sålt har 294 hamnat hos okända köpare och det är knappast någon vild gissning att många av dem har vandrat vidare till de grovt kriminella i vissa av våra förorter som sedan ett tiotal år tillbaka mördar varandra - plus en och annan helt oskyldig som bara råkat vara på fel plats vid fel tidpunkt - i en omfattning som tidigare varit helt okänd inom vår svenska kriminalpolitik. Det stora flertalet av dessa vapen kommer annars från Balkan. Insmugglade för vidare befordran till de unga män med invandrarbakgrund som sköter den praktiska hanteringen på vår egen svenska bakgård. En, tyvärr, i allt väsentligt sann bild av det utan jämförelse största kriminalpolitiska problemet som vi har för närvarande och trösterikt endast i den meningen att den i vart fall visar att det inte handlar om oss ”vanliga, hyggliga och hederliga svenskar”.
Det som gör vår jägare och vapenhandlare intressant är att han tillhör just den senare kategorin och de hundratals vapen som han köpt och sålt vidare har han inhandlat i vanliga svenska jakt- och sportaffärer. Köpta över disk mot kontant betalning. I mannens fall har han köpt vapen för närmare en och en halv miljon kronor hos femton svenska vapenbutiker och bland de ”vanliga, hederliga, hyggliga och svenska butiksidkare” som försett honom med dessa godsaker skakar man genomgående på huvudet. Det är i vart fall inte deras fel. Det är polisens kontroll som har brustit. Själv har man bara gjort vanliga affärer. Låt vara kontant och alldeles uppenbart i strid med de tillstånd som deras kund kan ha haft. Men vem bryr sig för här är det annat som räknas. ”Han var entusiastisk och visste vad han pratade om. Det märktes att han kunde sina saker” som innehavaren av en vapenbutik i Stockholmsområdet sammanfattar sina intryck av mannen (intervju i SvD 25 oktober). Ja, konstigt vore det väl annars med tanke på att han själv sålt 79 pistoler och ett gevär till honom under de senaste åren. Hög tid att lagstiftaren gör något rejält inte bara åt mannen utan också de butiksägare som tjänar pengar på att även sätta vapen i händerna på våra allra grövsta brottslingar.
GW:s spaningstips
Ekonomisk vapenhandlarspaning
Det finns närmare fyra hundra giltiga vapenhandlartillstånd i Sverige. Bakom dessa står ett ungefär motsvarande antal genomgående manliga näringsidkare. Givetvis ostraffade om ni undrar. Med tanke på hur marknaden ser ut skulle vi klara oss gott med tiondelen så många. Skall jag säga något positivt om dem tycks flertalet av dem således inte drivas av några ekonomiska motiv. För hundratals av dem är antalet sålda vapen närmast försumbart jämfört med det antal som de håller i lager. Motivet är i stället den typ av fetischism som handlar om att ens ledstjärna i livet är att få kunna gosa med alla sina vapen. Och frågar ni mig – jag har träffat alldeles för många av dem sedan min tid som regeringens utredare av vår vapenlagstiftning – så skulle jag inte ens våga sätta en hemtillverkad slangbella i händerna på flertalet av dem.
Politisk vapenhandlarspaning
I en mänsklig och politisk mening är majoriteten av dem givetvis varma förespråkare för drakoniska åtgärder mot alla ”blattebusar i våra förorter som bara ränner runt och skjuter varandra hela tiden” och med tanke på deras egna bidrag till den senare verksamheten är den enda logiska och sammantagna förklaringen att det i deras fall skulle handla om att de vill verka för en sanitär åtgärd. Vilket politiskt parti de röstar på behöver knappast sägas. Låt vara att de gör det i brist på bättre eftersom Jimmie sedan länge har blivit ”alldeles för vek”.
