Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Leif GW Persson

Jag är jägare och köttätare – det har jag varit i hela mitt liv

Leif GW Persson har varit på en lyckad jakttur hos sin granne. Här en dovhjort som fotograferades vid ett annat tillfälle.Foto: Colourbox

I förrgår jagade jag klövvilt hos min granne nere i Sörmland. Årets premiär på hjortar, vildsvin och rådjur och anledningen till att vi inte sköt några älgar var att den mellansvenska älgjakten inleds först i morgon. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Hos min jaktgranne finns det samtidigt knappt några älgar kvar så därför valde han att tjuvstarta med allt det andra och vad hjort och vildsvin anbelangar har vi sedan många år snabbt växande stammar och numera väldiga mängder. Det senare är säkert också en väsentlig förklaring till att älgen minskat som den gjort. Hjortar och vildsvin har helt enkelt konkurrerat ut älgen i jakten på föda och det utrymme som skogens Konung sedan länge har varit van vid. 

Frånsett frånvaron av älg var allt som det brukar. Dussinet skyttar, halvdussinet hundförare och god stämning. Vädret var också bra och på det vildas sida. Långt ifrån avlövat, tätt mellan träd, buskar och snår, tio grader varmt, uppehåll och en laber bris som minner oss mer om sensommaren än om hösten. Vi jägare däremot vill ha kallt och klart, vindstilla, frost och helst lite snö på backen. Det hjälper hundarna att få upp vittring, vrider upp volymen på allt som hörs, gör att det vilda får lättare att ta till flykten och att skytten hör dem komma. 

Jakt är en syssla som med fördel kan bedrivas med saktmod och utan brådska. För mig handlar det sedan många år inte om att skjuta djur utan om den ro och eftertänksamhet som ensamheten på mitt pass kan skänka mig och i så måtto var detta en mycket lyckad inledning på höstens jakt. Det var först i sista drevet som jag fick anledning att höja bössan och krama avtryckaren. En flock på sju dovvilt som springer upp mot tornet där jag sitter. En kalv som stannar med sidan mot mig, gott stöd, lätt nog att avlossa ett omedelbart dödande skott och inte en tanke på att skjuta på nästa. 

Dussinet jägare som under dagen observerat drygt tvåhundra vilt, avlossar tio skott som dödar tio vilt och i den meningen jakt när den är som bäst. Dessutom ett kvarts ton styckat kött av högsta kvalitet. Ekologiskt och miljöanpassat i den där meningen som bara Naturen själv kan skänka oss. Samma natur som varje år ger oss tiotusentals ton kött utan minsta samband med det elände som slaktdjursuppfödning och slakterifabriker kan erbjuda som alternativ.

Jag är jägare och köttätare och det har jag varit i hela mitt liv. Samtidigt är jag högst medveten om att jakt är en kontroversiell hantering. Allt annat vore konstigt med tanke på att det ytterst handlar om att döda djur. I det läget har jag gjort ett val mellan de alternativ som erbjuds en sådan som jag. Att välja vildsvin framför vanligt fläsk, älg, hjort och rådjur framför nöt och lamm, vilda fåglar framför höns och kalkoner. Enkelt nog med tanke på miljöpåverkan och ekologi. Ännu enklare eftersom det ger mig ett nyttigare och godare kött.

GW:s spaningstips

Jägarvisdomsspaning, 1

Hösten är jägarens vår. Inte för att det slår ut små knoppar på hans mer eller mindre seniga kropp utan för att den väcker hans föreställningsförmåga, hans drömmar och hans längtan. Den bästa jakten i ditt liv är den som just skall börja och eftersom jakt handlar om förväntningar som sällan infrias så kan den inte mätas med fällda vilt.

Jägarvisdomsspaning, 2

Den dag som du ägnar åt jakt eller fiske kommer heller inte att räknas av från ditt liv. Något som gläder mig på ålderns höst med tanke på alla tusentals dagar som jag ägnat åt sådant. Det enda som stör mig – så här på ålderns höst – är att jag inte vet om min avräkning kanske redan har inletts. Så det får bli ännu en dag på skogen medan jag sitter där i tankar om både högt och lågt och känner blodtrycket sjunka och friden ta över mitt hjärta och huvud.