Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Leif GW Persson

Gediget ”snutande” efter mordförsöket på advokaten

Här säkrar polisen spår efter skottlossningen på Kungsholmen.Foto: JANNE ÅKESSON/SWEPIX

Fredag morgon den sjätte september i höstas blev advokaten Henrik Olsson Lilja skjuten utanför dörren till sin bostad på Norr Mälarstrand i Stockholm. Drygt ett halvår senare är polisen klar med sin utredning och i veckan som gick kom åklagarens stämningsansökan mot en man som sitter häktad för detta brott sedan några månader tillbaka.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Själv har jag ägnat ett par dagar åt att läsa en drygt sex hundra sidor lång förundersökning och det polisarbete man redovisar värmer hjärtat på en gammal polisprofessor. Ett riktigt gediget ”snutande” hela vägen från den första insatsen på brottsplatsen till det avslutande förhöret med gärningsmannen och den här gången tyvärr också en illustration till det faktum att livet som polis långt ifrån alltid är rättvist. Den frågan skall jag strax återkomma till.

En ensam, maskerad, obekant gärningsman som alldeles uppenbart avser att mörda sitt offer. Det första skottet träffar en decimeter under hjärtat, det andra snuddar vid huvudet och när advokaten som kämpar för sitt liv inleder en brottningsmatch med gärningsmannen gör denne ett tredje försök varpå vapnet klickar och det svårt skadade offret lyckas göra sig fri och fly ut på gården till huset där han bor.

Gärningsmannens DNA på offrets knogar, blodspår efter honom i trapphuset, för säkerhets skull blandat med blod från offret.

Kvar på brottsplatsen finns en överväldigande bevisning mot skurken i dramat som nu resulterat i ett åtal för försök till mord och grovt vapenbrott. Gärningsmannens DNA på offrets knogar, blodspår efter honom i trapphuset, för säkerhets skull blandat med blod från offret. Plus allt det där andra som handlar om var, när och hur. En gärningsman med en omfattande och grov tidigare brottsbelastning, det vanliga svaret från sådana som han, ”ingen kommentar”, och de gängse förklaringarna till sådant som inte låter sig förnekas. Att avsikten inte skulle ha varit att mörda advokaten utan bara skrämma honom och att det nu blev så illa som det blev var offrets eget fel eftersom han satte sig till motvärn. Enfaldigt, enkelt och förhoppningsvis tvåsiffrigt för att kort sammanfatta den nu åtalades inställning, bevisläget och det kommande straffet.

Återstår den obesvarade frågan. Varför?

Det här är inget rån, heller ingen galning som gett sig på ett helt obekant offer och mellan dem har man inte kunnat hitta minsta samband. ”Ingen kommentar” som gärningsmannen säger när han får den frågan. Allt talar istället för att det är ett beställningsmord som gick snett och det som skaver i en utredares huvud är vem det var som beställde det. Här finns två hypoteser.

För det första en kvinna som offret tidigare haft en minst sagt komplicerad relation med, som jobbat som både åklagare och domare.

För det andra en missnöjd klient vilket också är den arbetshypotes som den nämnda kvinnan föreslagit för polisen. Problemet är att man inte kunnat hitta någon sådan trots de hundratals timmar som man lagt ner.

Fast bra jobbat och i den meningen djupt orättvist att man inte nådde ända fram.

 

GW:s spaningstips

Hög-tid-att-trappa-ner-spaning

För fjorton dagar sedan fyllde jag 75 år men långt innan dess hade jag bestämt mig för att det var hög tid för mig att trappa ner. Ett långt liv av alldeles för mycket arbete som gått ut över det privata och mina Nära och Kära. I övermorgon medverkar jag för sista gången i Brottsjournalen och just nu läser du de avslutande raderna i min sista kolumn i Expressen. Det är snart femtio år sedan som jag skrev mitt första inlägg i den här tidningen och efter det har det blivit några hundra till. Jag tycker nog också att jag var bättre förr och att jag som kolumnist sedan länge blivit allt mer lik en gisten kork i en snart urdrucken butelj. Delvis är det ditt och mina andra läsares fel eftersom det var dialogen med er som skänkte innehåll och mening till det jag skrev och höll mig kvar alldeles för länge.

Hög-tid-att-göra-annat-spaning

Förutsatt att du är tillräckligt intresserad av det du gör är det svårt att dra gränsen mellan arbete och allt annat som händer i ditt huvud. Jag tänkte trappa ner på arbetet för att kunna göra annat istället. Allt det där som jag fortfarande är nyfiken på men som ännu inte blivit av. Sjuttiofem år fyllda och hög tid att utvecklas som människa.