Leif GW Persson
Antalet anmälda försvinnanden uppgår till ungefär 20 000 per år vilket motsvaras av cirka 10 000 olika personer eftersom ett antal av dem anmäls försvunna fler gånger än en under ett och samma år. Nästan alla försvinnanden är frivilliga. Man har tröttnat på sin omgivning, sig själv eller sin situation och detta är också den väsentliga förklaringen till tre omständigheter. Att så gott som samtliga försvinnanden klaras upp inom ett par dygn eftersom den som försvunnit även valt att återvända och att han eller hon i vart fall inte mår sämre än när de försvann. Antalet som återfinns döda eller aldrig hittas utgör bara någon procent.
Eftersom polisen är medvetna om detta faktum skall det också till speciella omständigheter för att man omgående skall inleda spaningar efter den försvunne. Det saknas såväl resurser som sakliga skäl för att göra det och det ska till särskilda alarmerande iakttagelser i det enskilda fallet eller att det handlar om ett barn eller någon som på grund av personliga problem riskerar att råka illa ut, för att man ska göra det.
Människor som försvinner utgör i stort sett ett tvärsnitt av vår befolkning och en överrepresentation av vissa människor - som individer med fysiska och psykiska problem, med högre risktagande, missbrukare och kriminella - kräver en kategorisering av själva försvinnandet. Det stora flertalet utgörs av vanliga människor över hela skalan från en ung kille som varit ute och festat, druckit för mycket och trillat i vattnet på vägen hem till pensionären som plockat svamp och drabbats av plötsligt inträffad ohälsa.
Att någon försvinner beroende på att han eller hon har blivit mördad är utomordentligt ovanligt. Den andelen är mindre än en promille. I Wilma Anderssons fall är det tyvärr så och vad gäller Emilia finns det enligt rättsläkaren åtskilligt som talar för att det är lika illa.
GW:s spaningstips
Mag- och fingertoppskänsla-spaning
Att låta sig ledas av sin mag- eller fingertoppskänsla kan ha sina risker när man skall ta reda på vad som har hänt. Bäst är naturligtvis objektiva empiriska iakttagelser som man kan plocka upp från en stadig grund. Själv är jag samtidigt svag för den typ av intuition som grundar sig på tidigare erfarenheter och förutsatt att de statistiska sambanden är starka nog kan det vara en god hjälp vid den spaning som äger rum i ditt eget huvud. Icke förty är dessa samband aldrig hundraprocentiga och oavsett hur rätt du tänkt kan du hamna helt fel. Till saken hör också att jag aldrig blir så glad som då. Eftersom jag fått lära mig något nytt som i bästa fall även kan skydda mig mot mina fördomar.
Dålig magkänsla-spaning
När jag via media fick reda på att Wilmas pojkvän varit högst ovillig att anmäla hennes försvinnande fick jag en dålig känsla i magen. Normalt skall nämligen en sådan som han - en tidigare ostraffad ung man – klättra på väggarna så dags. Att det samtidigt finns andra, mer förhärdade förmågor, som väljer just det senare för att betyga sin obefintliga oskuld brukar heller inte utgöra något olösligt problem så fort man börjat titta närmare på dem.
När det är lugnt i magen-spaning
Med Emilia var det lugnt i min lilla mage eftersom det fanns två omständigheter som i vart fall talade mot att hon skulle ha blivit mördad. Eftersom man också hittat hennes kropp på ett förhållandevis tidigt stadium och i gott skick fanns det också gott hopp om att den rättsmedicinska undersökningen skulle ge oss ett svar på den frågan. Något som jag också gav uttryck för i onsdags i Nyhetsmorgon på TV4. Två dagar senare var det så dags för ett preliminärt utlåtande från obduktionen och enligt denna uppvisade kroppen skador som måste ha vållats av någon annan än hon själv och i fredags häktades en barndomsvän till henne misstänkt för mord. Möjligen är det också så att jag i samband med denna dubbla tragedi som drabbat hennes anhöriga både fått en bekräftelse på sådant som jag redan lärt mig och samtidigt fått lära mig något nytt.