Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Leif GW Persson

Det är förvånande att SD stängs ute

Den enda politiska enighet som för tillfället råder är att inget av de båda blocken vill ha med Sverigedemokraterna att göra, skriver Leif GW Persson. Foto: ADAM IHSE/TT
Övriga partier borde se det logiska resultatet av agerandet och dra slutsatsen att det är hög tid att bete sig som vuxna och tänkande människor. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Mona Sahlin och hennes kamrater gjorde att Leif GW Persson inte röstade på S i valet 2010. Foto: ROBBAN ANDERSSON

Minnet är en bedräglig reskamrat. 

I min förra kolumn – som publicerades en vecka före valet – påstod jag således att jag alltid hade röstat på Socialdemokraterna i samtliga sexton val som jag hade deltagit i sedan 1968. 

Det var tyvärr inte sant och enklaste beviset för det var den kolumn som jag skrev före valet 2010 då jag berättade för alla som orkade lyssna att jag avsåg att stödrösta på Kristdemokraterna för att på det viset hjälpa den borgerliga regeringen att sitta kvar.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Anledningen till det var att det kokade i huvudet på mig över vad Mona Sahlin och hennes kamrater höll på med. Det här var inget som jag hittade på. Så korkad är jag inte att jag skulle påstå något som enkelt kan motsägas med något som jag själv har skrivit. Jag hade glömt det helt enkelt. Minnet är en bedräglig reskamrat och vissa minnen är lättare att tränga bort än andra.

 

Nu är valet över och utfallet blev det förväntade. Två jämnstora block som vägrar prata med varandra och ett parti i opposition mot båda dessa som dessutom omfattar närmare 18 procent av landets väljare. Den enda politiska enighet som för tillfället råder är att inget av de båda blocken vill ha med Sverigedemokraterna att göra vilket förvånar mig av två skäl. 

Dels med tanke på den snabbhet med vilken man anpassade sig till såväl SD:s flyktingpolitik som goda delar av deras kriminalpolitik under det år som föregick valet. Dels vilka som faktiskt röstade på SD. Nio av tio torde vara gamla sossar och borgare och att beskriva dem och därmed var sjätte av landets medborgare som både politiskt brunfärgad och mindre vetande är naturligtvis inte sant. Däremot är det kanske lättare att göra det än att på allvar fundera över orsakerna till deras djupa missnöje med det som till ganska nyligen var deras politiska övertygelse.

 

Företrädare för de både blocken beskriver läget som ”låst”. Ett annat sätt att göra det vore naturligtvis att se det som det logiska resultatet av deras eget agerande och kanske till och med dra slutsatsen att det därmed är hög tid att bete sig som vuxna och tänkande människor.

GW:S SPANINGSTIPS

Kolumnreaktion-spaning

 

Jag fick mer än 500 svar på min senaste kolumn. Flertalet av dem var kritiska och med undantag för dem som min bedräglige reskamrat glömt så har jag svarat på samtliga. Jag har aldrig varit i närheten av detta trots att jag under de senaste femtio åren skrivit fler än tusen liknande inlägg. Att bekänna min kärlek till den gamla socialdemokratin, grundad på mitt ursprung och inte på rationella och materiella överväganden, tycks sätta mycket starka känslor i spel hos många fler än mig. Kanske värt att tänka på för dem som gjort politiken till sitt uppdrag i livet. 

 

Vadslagningsspaning

 

Under året som gått har jag också ingått ett tjugotal vad med mina kritiker om hur många procent som SD skulle plocka hem i valet. Såväl middagar som böcker och buteljer som skall vandra i vinnarens riktning. Samtliga dem har jag numera tagit hem eftersom jag av annat än politisk insikt vet att inga träd växer till himlen och med undantag för en av dem som jag slog vad med tycks samtliga numera ha glömt bort att leverera det som de just förlorat. Själv tar jag inte illa upp. Väl medveten som jag ju är om att minnet är en bedräglig reskamrat och att vissa minnen är lättare att tränga bort än andra. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!