Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Leif GW Persson

Leif GW:s hyllning – efter kritiken mot Amanda Lind

Mikael Damberg är ny inrikesminister och har fått ansvar för polisen. Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN
Polisbil vid ett annat tillfälle. Foto: ALEX LJUNGDAHL
Kulturminister Amanda Lind. Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Vi har fått en ny inrikesminister. 

Han heter Mikael Damberg och det är han som fått ansvaret för polisen. Tidigare näringsminister och skall man sammanfatta hans yrkesliv är han född in i både politiken och socialdemokratin. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Pappa var partikassör, mamma distriktsordförande, hustrun politisk sakkunnig. Damberg har inte fått jobbet som polisansvarig av en slump. 

Själv har jag aldrig träffat honom men jag är naturligtvis nyfiken på såväl personen som hans syn på polisen och samhällets brottsbekämpning. I de första intervjuerna med honom är det två frågor som han vill prioritera. Dels åtgärder mot den organiserade brottsligheten, dels kampen mot terrorismen och hade han sagt något annat hade jag blivit svårt förvånad.

Återstår egentligen bara det stora problemet. Att gängskjutningarna i våra mest segregerade förorter och framtida terroristattentat aldrig kommer att drabba mer än någon enstaka procent av landets befolkning. Det som plågar den andra delen är de så kallade vardagsbrotten, inbrott, stölder, bedrägerier, skadegörelser samt våld och hot inom nära relationer, samt det faktum att polisen och den övriga rättsapparaten lyckats dåligt med att bekämpa dessa problem.

Om man kokar ner vår kriminalpolitik till vad den konkret handlar om är det tre åtgärder som sedan länge tycks ta våra samlade resurser i anspråk. Straffskärpningar, utvidgningar av det straffbara området samt fler poliser. Problemet med dem är att de även medför andra kostnader än de som hamnar på våra skattsedlar. 

Effekten av att låsa in brottslingar minskar beroende på att kriminella karriärer ofta är korta, nyrekryteringen hög och upptäcktsrisken låg. När vi utvidgar det straffbara området sker det nästan alltid till priset av en minskad rättssäkerhet och med alla dessa nya poliser är det tyvärr så att deras insatser mot brottsligheten minskar för varje år som de jobbar där och att närmare hälften av dem kommer att arbeta med byråkratiska uppgifter och inte med brottsbekämpning.

Jag har ägnat hela mitt yrkesliv åt att försöka få någon begriplig ordning på polisen. Med tanke på det som väntar Mikael Damberg är jag inte det minsta avundsjuk på honom.

Återstår att önska lycka till.

GW:s spaningstips

Blandad kulturminister och gammal stöt-spaning

Vi har även fått en ny kulturminister. Hon heter Amanda Lind och på mig har hon gjort ett både sympatiskt och välformulerat intryck. Om ögonen nu är själens spegel får jag dessutom för mig att hon är långt ifrån dum i huvudet. 

På landets kulturredaktioner tycks dock åtskilliga skönandar ha gått i taket av skäl som jag faktiskt inte begriper och om jag själv nu skulle drista mig till någon form av kritik mot Amanda är det väl att jag tycker att hennes frisyr är lite lattjo. 

”På landets kulturredaktioner tycks dock åtskilliga skönandar ha gått i taket av skäl som jag faktiskt inte begriper”, skriver Leif GW Persson. Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Detta beror i sin tur på att jag är en gammal stöt som inte bara noterar och kommenterar kvinnors utseende och klädsel utan även är så förtappad att jag förväxlar detta med både intresse och uppskattning.

Blandad block- och tvärflöjtsspaning

I en tidig artikel om Amanda Lind kunde man läsa att hon även ägnade avsevärd tid åt att blåsa blockflöjt. Rent förtal som det visar sig eftersom det är tvärflöjt som hon spelar och sannolikt spritt av någon av de nyss nämnda skönandarna som helt enkelt inte förstått skillnaden i svårighetsgrad. 

Som att se Åsa Linderborg gå upp i en nickduell mot Zlatan Ibrahimovic så fattar även ni vad jag menar.

Blandad musikalisk tröst och triangelspaning

När jag själv gick i småskolan fick jag nöja mig med att plinga på en triangel. Det gjorde jag av hjärtans lust och glädje men utan att för den skull bli någon Paganini på instrumentet i fråga. Icke förty skrev jag senare i livet ett fyrtiotal böcker varav åtminstone några lär vara fullt begripliga. 

Därmed sagt att det finns tröst för oss alla. Oavsett den höga kalkhalten i en gammal mans trötta huvud eller hur en ung kvinna väljer att kröna sitt eget.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!