Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Leif GW Persson

Bössan får nästan alltid bli kvar i mitt knä

DÅ. Krönikören på väg ut på fågeljakt, juli 1988. Foto: PER WAHLBERGH / OKÄND
NU. Krönikören med jakttroféer hemma på gården i Sörmland, juni 2018. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Det har varit en hektisk vecka. I måndags inleddes den syd- och mellansvenska älgjakten och i tisdags sändes det andra avsnittet av Jenny Strömstedts och mitt nystartade kriminalprogram Brottsjournalen på TV4.

Så fort programmet var klart åkte jag ner till gården i Sörmland för att jaga och där befinner jag mig fortfarande. Mitt i den vår som de svaga kallar höst och som just den här veckan kommit med rent Brittsommarväder.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag har jagat i drygt sextio år och i min krafts dagar på många ställen på vår jord. Med åren har dock mina jaktvanor ändrats och numera är det ytterst sällan som jag tar med mig bössan utanför gården där jag bor. Det sätt som jag jagar på har också ändrats i grunden.

Som ung var jag bytesmedveten och bra på det. Femtio år senare sitter jag mest och tittar på djuren när de passerar och de gånger jag skjuter måste det handla om enkla skott eftersom jag tappat mycket av den närvaro och den fysiska förmågan som just detta hantverk kräver.

Det är heller inget som jag saknar. Ensamheten på passet, tid för både avskilda och upphöjda funderingar. Tystnaden, ända till jag hör det där lilla knäppet mot backen och plötsligt varsnar en hjort eller ett vildsvin, numera sällan en älg. Det är märkvärdigt nog i sig och min bössa får nästan alltid bli kvar i mitt knä. Skottet är inget som jag längre saknar. Jag har avlossat långt fler än hundratusen under mitt jägarliv och numera är det annat som räknas. Tystnaden, friden, ensamheten, givetvis också den goda middag som jag snart kommer att inta i sällskap med mina bästa vänner.

När det kommer till den jakt som handlar om mänskliga individer är jag fortfarande samma slags jägare som jag var som ung

När det kommer till den jakt som handlar om mänskliga individer, den som under samma dryga halvsekel utgjort mitt yrkesliv och även skänkt innehåll till mina sidosysslor – som att skriva böcker och filmer om brott eller medverka i Efterlyst, Veckans Brott och Brottsjournalen – är jag fortfarande samma slags jägare som jag var som ung.

Lika mån om fånga mitt byte, lika närvarande och i stort sett lika kapabel som förr.

Jag har givetvis funderat över detta och jag tror att det handlar om skillnaden i skuld, mellan det oskyldiga viltet och den mänskliga individ som gjort sig själv till ett lovligt villebråd för sådana som jag. Funderingar i Guds fria natur, med grön mössa och bössa försedd men utan starkare behov av den senare och bättre dagar än så har väl ingen rätt att begära.

Med hälsningar från passet i ett sommarfagert Sörmland.

***

GW:s spaningstips

Helskinnad åter-spaning

För fjorton dagar sedan kunde jag lämna bokmässan i Göteborg. Fortfarande vid liv och för en gångs skull utan den vanliga förkylningen. Under sjuttioåtta timmar hade jag i stort sett oavbrutet varit föremål för alla mina läsares vänlighet och uppskattning och jag lovar och försäkrar att sådant kan ta kål på den starkaste. Med ett brusande huvud och ett blodtryck som försöker ta sig ut genom skalltaket.

 

Löften som lättar-spaning

Fortfarande vid liv och dessutom lättad eftersom jag under mitt sista framträdande kunde berätta att jag bestämt mig för att aldrig mer återvända till Bokmässan i Göteborg. Mina läsare och jag får träffas på annat sätt i framtiden. På ett mänskligare och mer begripligt vis. Kanske till och med få chansen att tala med varandra på tu man hand och utbyta en och annan tanke.

 

Att höra blodtrycket sjunka-spaning

Nu sitter jag på passet mitt i min sörmländska skog och jag kan bokstavligen höra hör blodtrycket sjunker och känna hur den inre friden tar över både min kropp och min själ. Och att tillgången på älg inte tycks vara större än på bokmässan i Göteborg stör mig inte det minsta lilla.

LÄS MER: Här hittar du fler krönikor av Leif GW Persson