Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lars Lindström

Vid den här tiden var barmhärtighet och godhet de stora synderna

I de rikaste samhällena mådde människorna i djurpäls och quiltade jackor illa av att se en kvinna sitta på marken och tigga till mat åt sina barn, skriver Lars Lindström. Foto: PER WISSING GT/EXPRESSEN

Och det hände sig vid den tiden...

När berättelserna om julen i framtiden ska föras vidare av våra barnbarnsbarn och deras barn kan historierna ha påverkats av händelser i vår tid. Som så.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Och i de rikaste samhällena – med vacker marmor i köken och dyrbar konst på väggarna – mådde människorna i djurpäls och quiltade jackor illa av att se en kvinna sitta på marken och tigga till mat åt sina barn.

De välbärgade mådde så dåligt att de endast med stor möda kunde passera för att inhandla skinkan och hummern. Så förfärligt var det att de blev illamående flera gånger. Först av att se den fattiga kvinnan utanför matmarknaden, sedan efter frossandet av mat och vin som fyllde deras bukar under den heliga högtiden.

Så kan vi inte ha det, utropade de högt, och de styrande männen hörde dem och beslutade att utfärda föreskrifter. 

Men inte några som kunde ge den fattigaste en ny chans att skaffa mat till sina svältande barn. Nej, de ansträngde sig hårdare än så.

De gick ända upp till de högsta domarna och klagade och fann en möjlighet att förbjuda den fattigaste kvinnan att tigga utanför matmarknaden där de illamående medmänniskorna med möda kunde passera.

Vi gör det för hennes egen skull, sade de, och alla nickade glatt och skålade i glödgat vin. Folket ropade i fröjd över att en helig bestämmelse hade fötts och att julefriden åter kunde sänka sig och att ingen i de rikaste regionerna längre behövde se armodet. Den fattigaste kvinnan blev glad av att se så många lyckliga människor, men sedan försvann hon och ingen vet vart hon tog vägen och ingen brydde sig.

Vid denna jul gjorde triumviratet i huvudstaden – grupperingar som kallade sig konservativa, kristna och riksdemokrater – ett överrumplande maktövertagande av rikets finanser.

Syndaflodsförnekarna jublade, skriver Lars Lindström i ett "julevangelium". Foto: TED S. WARREN / AP TT NYHETSBYRÅN

De som jublade mest åt kuppen var syndaflodsförnekarna, eftersom triumviratet skar bort miljard efter miljard från åtgärder som syftade till att minska riskerna för den kommande syndafloden.

De delade i stället ut mer pengar till folket i djurpäls och quilt som kompensation för att de hade mått så dåligt – faktiskt jättejättedåligt – av att se en kvinna sitta på marken och tigga.

Eftersom alla insåg att det väntade svårare tider de kommande åren ville triumviratet försäkra sig om att åtminstone de mest välbärgade skulle upprätthålla den standard de faktiskt var vana vid.

Näst mest jublade de manliga senatorerna i riksdemokraterna. De hoppade av glädje då den nya fördelningen av rikets tillgångar innebar att förvaltningen som avsåg att förbättra för rikets kvinnor skrotades.

Flera av dessa manliga senatorer hävdade att kvinnor var mindre värda, kallade dem horor och sliddjur och utväxlade anvisningar hur kvinnor kunde drogas och våldtas.

Men där… i mörkret under den skimrande natthimlen stod godhetsaposteln Humanus och öppnade dörrarna till ett boende för hemlösa där en gjutjärnsgryta med soppa stod och puttrade, och alla fick efter var och ens behov.

Hur gick det för godhetsaposteln, mamma?

Han stenades till döds så klart, mitt barn. Vid den här tiden var barmhärtighet och godhet de stora synderna. Men som du vet förändrades allt detta så småningom till det bättre. Sitt stilla nu, snart kommer tomten.

 

LÄS MER Lars Lindström: Vad ska vi med tonåringar till om de inte ens får förändra världen?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!