Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Vi svek 41-åriga Lotta, samhället svek henne

Lotta försökte komma undan sin mördare, men vi svek henne, samhället svek henne.

Många frågor kräver svar i dag. Den viktigaste är hur en man som uppträtt så vidrigt våldsamt i hela sitt liv kan tillåtas gå så långt som Martin Jonsson gjorde i lördags.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Martin Jonsson har i många år varit en mycket farlig person. Han var under våren villkorligt frigiven efter ett flerårigt fängelsestraff för bland annat misshandel, grov kvinnofridskränkning och olaga hot.

Han är 33 år och misstänkt för mordet på Lotta, 41, och han har under häktningsförhandlingen erkänt att det är han som har skadat henne. De hade en relation i början av året, men enligt hennes anhöriga bröt hon den och bodde den senaste månaden på olika adresser för att hålla sig undan.

För två veckor sedan anhölls Martin Jonsson misstänkt för grov kvinnofridskränkning, ett brott riktat mot Lotta. Enligt anhöriga vågade inte Lotta berätta vad som hade hänt, eftersom 33-åringen hotade henne och alla i hennes närhet.

För en vecka sedan släpptes utredningen av åklagare, varpå Martin Jonsson letade rätt på Lotta och gjorde det han hotat att göra.

Varningslamporna blinkar kraftigt. Varför släppte åklagaren så snabbt en utredning mot en villkorligt frigiven våldsverkare, som nu misstänktes för ett brott som han dömts för flera gånger tidigare? Den utredningen måste synas i sömmarna.

Givetvis borde Lotta ha erbjudits skyddat boende. Fick hon inte det erbjudandet är det ett stort svek. Fick hon erbjudandet, men tackade nej, är det också ett sorts svek och en misstroendeförklaring mot socialtjänsten.

En fråga vi måste ställa oss är om samhället, alltså vi, och rättsväsendet tar våld mot kvinnor i nära relationer på tillräckligt stort allvar.

En annan är om samhället, alltså vi, och rättsväsendet tar våldsamma män på tillräckligt stort allvar.

Martin Jonsson dömdes redan som 15-åring för rån och misshandel, och fick på grund av sin ålder vård inom socialtjänsten. Från 18 års ålder har han minst fyra gånger fått långa fängelsestraff och sluten ungdomsvård på sammanlagt nästan 14 år.

Han har slagit, sparkat, hotat, kränkt, försökt utpressa, knarkat, dopat sig, slagit ännu mer, hotat, sparkat, fått kontaktförbud, kränkt.

33-åringens liv är en resa mellan misshandel och missbruk, och han beskrivs av kriminalvården så sent som för två år sedan som labil, aggressiv och hotfull.

Varför ska en sådan person bli villkorligt frisläppt från ett fängelsestraff? Hur kan en sådan person, som under den villkorliga frigivningen misstänks för ett brott han har för vana att begå, så lättvindigt släppas?

Åklagaren säger att åtalet lades ned för att målsägaren inte vill medverka. Men grov kvinnofridskränkning lyder under allmänt åtal, vilket innebär att polis och åklagare måste utreda brottet, när de känner till det – även om den som är utsatt inte vill det.

Lotta kom inte undan, och vi gjorde inte tillräckligt för att hjälpa henne med det.


LÄS ÄVEN: Martin Jonsson, 33, dödade Lotta