Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lars Lindström

Vi kan inte jaga och bestraffa oskyldiga

Människorna flanerar som vanligt på Promenade des Anglais i Nice, det är smockat med helglediga fransmän och turister i den ovanligt varma vintersolen på Rivieran, skriver Lars Lindström. Foto: Ian Langsdon / Epa / Tt / EPA TT NYHETSBYRÅN
Jag tänker på en SVT-rubrik om terrordådet vid jul: "Lastbil körde in i folkmassa i Berlin". Den fick en Facebookanvändare att ironiskt utbrista: "Ska jag vara rädd för LASTBILAR nu?", skriver Lars Lindström. Foto: Bernd Von Jutrczenka / Epa / Tt / EPA TT NYHETSBYRÅN

Varje år dödas tiotusentals oskyldiga människor i Europa på ett fruktansvärt vis.

Nej, inte i terrorattacker.

Jag talar om trafikolyckor.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Människorna flanerar som vanligt på Promenade des Anglais i Nice, det är smockat med helglediga fransmän och turister i den ovanligt varma vintersolen på Rivieran.

Inget antyder att 86 människor dog precis här i somras, ingen rädsla kan anas, det 30 meter höga monumentet Neuf Lignes Obliques i rostfärgat stål står stadigt på nio ben där intill.

 

Inte ens fyra militärpoliser med bistra miner och laddade automatvapen förändrar något. De går långsamt fram, formerade i kvadrat med ett avstånd på sex, sju meter mellan varandra.Du vänjer dig snabbt med nya kontrollmekanismer, nya undantagstillstånd. Vi är människor, vi vet att terrorism måste förebyggas och bekämpas, vi vill att terrorister ska jagas och bestraffas och vi förstår att våldets predikanter inte får segra.

Men vi kan inte jaga och bestraffa oskyldiga, ska inte vara rädda för medmänniskor utan skuld. Varje individ måste bedömas efter sina handlingar.

Nedanför Palais de la Mediterranée springer några joggare förbi. På ryggarna står "Spårvägen". Två kvinnor i hijab stannar till, sätter sig på en bänk. Ett medelålders par susar fram på rullskridskor och briljerar med en sorts isdans.

Jag tänker på en SVT-rubrik om terrordådet vid jul: "Lastbil körde in i folkmassa i Berlin". Den fick en Facebookanvändare att ironiskt utbrista: "Ska jag vara rädd för LASTBILAR nu?".

Mot det kan anföras att lastbil användes vid såväl attacken i Berlin som den i Nice, så ja: se upp för skenande lastbilar. Vid nationaldagar. På julmarknader. Och i trafiken.

 

Under ett år dör mer än 26 000 EU-medborgare i trafikolyckor, för 2015 exakt 26 112, enligt Eurostat. Tråkigt nog var det en ökning, glädjande nog har det på sikt skett en minskning och ännu mer glädjande är att Sverige är näst trafiksäkrast i EU. Terrordåden tog under 2015 omkring 180 människoliv i EU, och siffran för 2016 kan bli något lägre. De två senaste åren har drabbat Europa ovanligt hårt, ändå är vi långt ifrån de dödstal som terrorismen orsakade här på 1970- och 80-talen, enligt Global terrorism database. Och bara några få procent av terrorismens dödsoffer återfinns i västländer.

Varenda en av de 180 döda i terrorattacker, varenda en av de 26 000 döda i EU-trafik är en tragedi, en familj som drabbas, en sorg som ska bearbetas.

 

Mer än hundra gånger så många dör av trafik än av terrorism inom EU, men ingen kommer på tanken att hata och förfölja alla bilförare för det.Jag påminns om den muslimska kvinnan som angreps i Nice av rasande människor som skrek "Åke hem till ditt land!" och hon svarade "Jag är född i Frankrike".

 

I Marc Chagalls museum beundrar vi monumentalmålningarna, inspirerade av Gamla testamentet i Bibeln. Han var både jude och gjorde "urartad konst", och vi pratar om konstnärens flykt från nazismen.

I museets trädgård går en liten gårdshund omkring bland borden och nosar nyfiket på kafégästarnas fötter.

I säkerhetskontrollen på flygplatsen drar vakten en pappersremsa längs mitt bälte och på insidan av mina händer. Vi accepterar det, det är för vår skull. Jag tänker att vi borde ha alkomätare i alla bilar också.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!