Lars Lindström

Varken kostymnazister eller skinnskallar har ensamrätt till svenska flaggan

När den svenska flaggan sträcker ut sig mot den blå himlen är det en vacker vy, ett löfte om lata dagar och gemenskap med människor vi älskar, skriver Lars Lindström.
Foto: LARS LINDSTRÖM

Ska vi säga så? Att vi hissar svenska flaggan på Sveriges nationaldag i morgon utan gnäll? Att vi sjunger "Du gamla du fria" med stolthet och utan att sprida påståendet att "man inte får" eller att "man blir kallad rasist" om man gör det?

Kärlek eller passion gör dig inte till rasist. Rasism föds i hat.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Hårda vindbyar piskar den svenska flaggan, hissad i stången som var en present en födelsedag för många år sedan. En lastbil dök upp på den dammiga byvägen och en chaufför lastade ur det långa paketet på grusgången. Fundamentet i sten har suttit på gården sedan urminnes tider.

När den svenska flaggan sträcker ut sig mot den blå himlen är det en vacker vy, ett löfte om lata dagar och gemenskap med människor vi älskar.

Inför nationaldag och skolavslutning drabbas sociala medier varje år av myter, lögner och rykten om att det inte är tillåtet i Sverige att sjunga "Du gamla du fria", att vi minsann alltid sjöng den på skolslut och nationaldag i skolan och att det inte går att hissa flaggan i det här jämra landet utan att bli kallad rasist.

Det är så dumt att det borde förbigås med tystnad. Men det finns en rad grupper på Facebook med den här hispiga agendan och med över 50 000 medlemmar som tycker att det är dags att öppet våga visa "att vi älskar vårt land".

Sedan använder de kommentarfältet till att vräka ur sig sin avsky över "idiotlandet Sverige", "svenska dumheter", "det sjuka landet" och så vidare in i evigheten. Så mycket för det älskandet. Och kravet på att det ska sjungas "Du gamla du fria" i skolan i morgon faller på att det är skolfri dag.

Under 1980-talet och början av 1990-talet försökte högerextrema och rasistiska nationalister i olika grupperingar sno den svenska flaggan. Ulf Lundell gick i frontlinjen för att återerövra den och körde den som scenkuliss på turnén 1993, om jag inte minns fel. 

Han gjorde det för att han hade sett den på så konstiga ställen de senaste åren. Sedan dess har varken kostymnazister eller skinnskallar ensamrätt till flaggan, och det är upp till oss andra att fortsätta normalisera dess användning.

Ingen blir rasist av att sjunga "Du gamla du fria", en sång som inte ens är en officiell nationalsång och som de allra flesta bara hör när Sverige har vunnit guld i sportsammanhang. 

Ingen blir rasist av att hissa flaggan 6 juni, dagen som blev nationaldag så sent som 1983 och officiell helgdag först 2005. 

Men om du kallar miljoner människor på flykt för “latmaskar och mördare” - då är du rasist, även om du hissar flaggan samtidigt. Om du som politiker öppet på Facebook skriver att en annan politiker borde bli ”påsatt av ett gäng aidsaraber och förpassad till sopcontainern” - då är du inte bara rasist utan också en ond människa. Om du sprider islamofobi eller judehat genom bilder och länkar på sociala medier är du rasist - även om du nynnar på “Du gamla du fria” medan du gör det.

Du är inte mindre Sverigevän om du tar det lugnt med firandet av nationaldagen.

Norrmän, fransmän och amerikaner är undantag. De flesta andra har en avslappnad attityd till den här typen av nationella traditioner.

Danmark har inte ens en nationaldag, bara en grundlagsdag, och den är faktiskt i dag. Danskarna firar den knappt. Har ni hört något gnäll över det? Tag det roligt, som dansken sa.