Lars Lindström

Vänskap mellan mogna män är verkligen inget att skratta åt

Lars Lindström skriver om manlig vänskap och cykelturer längs Göta kanal.
Foto: Lars Lindström

Om vänskap mellan kvinnor vet jag inget. Vänskap mellan män är dock ett ämne jag har utforskat under många decennier och nu senast särskilt intensivt under några cykeldygn intill Göta kanal.

Ett kan jag säga. Skratta inte åt vänskap mellan män.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Tänk er fyra vuxna karlar som sitter i kvällssolen i Västra Götaland och pratar om hur ont de har i stjärten. En har köpt talk för lindring. En annan har teorin att cykling i motvind ger ännu mer muskelvärk i skinkorna. Någon börjar skildra ett tillstånd kallat analkramp, och det är verkligen inget att skratta åt. Men vem kan undvika att dra på munnen?

Vi är fyra män, alla med barn som vuxit upp och flyttat hemifrån och med en nedtrappning av arbetslivet som ger oss större frihet. Sedan tidig skolålder eller åtminstone tonår har vi varit kompisar och har trots att vi bor i lite olika delar av landet kunnat hålla regelbunden kontakt. I takt med teknikens utveckling har det blivit både lättare och mer intensivt.

Män kan vara vänner utan att behöva träffas. Men vissa vänskapsgäng måste man bara stråla samman med. Det här är ett sådant.

Även om pandemin givetvis har drabbat även vår sociala gemenskap, så fungerar långvarig vänskap så här: det känns som om ingen tid alls har förflutit. Vi tar bara vid. Samtalet fortsätter.

Det är ingen slump att vi har valt några dagars cykling vid Göta kanal som ett sätt att umgås. Vi är inte unika. Det är så män gör. Manlig vänskap sägs vara mindre verbal än den kvinnliga, män gör hellre saker sida vid sida eller som vid cykling: på rad efter varandra.

Ändå: redan första kvällen i gemytliga Vassbacken, mitt mellan Vänern och Vättern, utbrister en av oss: Gud, vad ni snackar! Det är som om ni inte har pratat med en enda människa på flera månader.

Män kan tala med varandra, om viktiga saker också, till och med döden. Men jag konstaterar också att vår vänskap fungerar utmärkt under tystnad. Det blir aldrig pinsamt om vi håller käft. Det finns helt enkelt inget att säga ibland. Vi är försjunkna i våra egna tankar och mobiler. Smärtan i baken gör också att vi biter ihop.

Manlig vänskap är egentligen en gåta, både kraftfull och bräcklig på samma gång, och vi pratar sällan om den, trots att den i många fall har en central påverkan på våra liv. Men jag tror att i en vänskap som har byggts upp och bevarats så länge som vår finns en omtanke och tillgivenhet som är omistlig.

Tävlar vi? Absolut. Vem klarar uppförsbackarna utan att ställa sig upp eller kliva av och gå? Vem har rätt när det gäller väderstrecken? Vem kan sitta längst i den heta bastun i Jonsboda? Vem har bäst koll på hur järnvägslinjerna går? Vem har det mest outgrundliga pokerfejset?

Men samtidigt: vi är respektfulla även om vi drar på munnen åt varandras egenheter och brister, personlighetsdrag som vi under åren lärt oss känna igen och tycka väldigt mycket om.

Vänskap mellan mogna män är verkligen inget att skratta åt. Flera undersökningar visar att många män helt saknar nära vänner, och mår sämre av det skälet. För några år sedan kom en rapport från SCB, Statistiska centralbyrån, som visar att så många som 17 procent av männen i Sverige saknar en nära vän. För kvinnor är siffran lägre, 10 procent.

Den som inte har en nära vän riskerar att bli socialt isolerad, och den typen av ensamhet kan, faktiskt, förvärra även rent fysisk smärta. Att mina obehag och kramper lindrades av att jag hade tre vänner med samma pina – det är jag helt övertygad om.

Cykelexperten guidar dig genom modellerna