Lars Lindström
Vi går längs en gata i Stockholm, dagen gryr och snön yr; flingorna lägger sig till ro på trottoarstenar och för första gången denna vinter blir allting lite ljusare, lite gladare.
En man i reflexväst cyklar emot oss i hög fart och deklamerar med hög röst. När han kommer närmare hör vi: Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet!
I det ögonblicket minns jag sagan om den nakna presidenten, och om ni inte har hört den tidigare kommer här en resumé.
Presidenten hade lovat hela härligheten till folket, men när han blev vald gjorde han inget för att förbättra för medborgare som inte hade hans brandgula hudfärg.
Han brydde sig inte om teater eller litteratur, inte ens om konstitutionen eller religiösa skrifter, såvida han inte bara kunde hålla upp böckerna och bli fotograferad. Vissa undrade om han var läskunnig.
Men alla röster räknades, och den ranglige åldringen vann överlägset
Presidentens förmåga att säga någonting sant eller relevant var lika med noll: allt han yttrade var lögn eller fantasi: covfefe blev det nya uttrycket för presidentens osmakliga osanningar. Men hans hovnarrar bugade och ropade: Fabulöst! Graciöst!
När en pandemi började härja blev presidenten allt mer obehärskad. Han ljög inför folket om ett rengöringsmedel som kunde döda viruset på en minut. När det påbjöds distans mellan människor höll han osanna tal inför tusentals i täta skaror.
Han fixade en fest i sin rosenträdgård för mer än hundra politiker och andra dignitärer. Ett dussin insjuknade, inklusive presidenten själv. Enda sättet av få presidenten att skydda sin omgivning tycktes vara att påstå att han borde bära vit huva.
När en tid hade gått och folket skulle välja president igen visade det sig att hans motståndare, en vithårig åldring som såg ut som om han kunde sänkas av en svag vindpust, i själva verket var starkare än någon hade trott.
Den trumpne presidenten och hans anhang skrek att rösterna måste sluta räknas medan presidenten ännu var i ledning. Han blev därmed den första presidenten i La-la land som krävt ett stopp för demokratin.
Men alla röster räknades, och den ranglige åldringen vann överlägset.
Hon sa: ”Men ser ni inte att han är naken”
Nu inledde presidenten det fälttåg som utgör slutpunkten för sagan – och för presidenten. Han anlitade juridikens byfåne nummer ett, som inlämnade protester och överklaganden till möjliga och omöjliga instanser, och talade till folket mellan en porrbutik och ett krematorium, samtidigt som hans hår grät svarta tårar.
Då inte heller detta hjälpte, vände sig presidenten till sina stolta pojkar, bad dem att stå beredda, och på given signal stormades en regeringsbyggnad i ett försök till statskupp.
Alla presidentens män och hovnarrar som skyddat honom under många år insåg att nu hade en gräns överskridits. Men inte förrän en liten flicka tog till orda tog allt slut. Hon sa: Men ser ni inte att han är naken.
De insåg då det som ingen av dem vågat säga tidigare. Presidenten hade ingenting, inte en sanning, inte en lösning, inget på fötterna, inte en tråd på kroppen. Ryktet spred sig över världen, och till sist såg ALLA att presidenten var alldeles, alldeles naken. Snipp, snapp, snut.