Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lars Lindström

Tänk om det kunde bli folkligt att rensa ut gamla fördomar

Cleo (Yalitza Aparicio) städar, tvättar och sköter barn i filmen ”Roma”. Foto: Netflix

Aldrig kunde jag väl tro att det skulle bli trendigt med kunskaper om hur man städar sitt hem, sorterar prylar och gör sig av med gammal bråte.

Tänk om det kunde bli folkligt att rensa ut gamla fördomar som ligger och skräpar.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I vår hall har vi en stor ullmatta, med kvadrater i brunt, grått och svart, inköpt på en bakluckeloppis i Roslagen för några hundringar. Det är en skön matta, på vilken jag gör sju minuter stretch varje vardagsmorgon, och snygg – men den drar till sig mängder av skräp.

Allt syns. En ministicka från det obehandlade trägolvet. En dammtuss som kanske har virvlat fram från utrymmet under skivhyllan. Små vita kristaller som kattens tassar burit med sig från kattlådan. En kort, tunn snörstump av obestämt ursprung.

En ullmatta i en hall. Skräpet måste städas bort. Foto: Lars Lindström

Ett grått hårstrå? Det är obegripligt, från vem? Jag tar fram dammsugaren och kör några varv, känslan är skön efteråt när den begagnade mattan ser som ny ut.

Det här gör jag bara för min inre tillfredsställelse. Jag hakar inte alls på den senaste städtrenden. Ni kanske har märkt den. Böcker, filmer och tv-serier med städning i fokus. Vänner som rensar i förråd och garderober. Kolleger som börjar rulla ihop strumpor och t-tröjor och förvarar dem stående i lådor.

Den timida och vänliga städgeneralen i Netflixserien ”Konsten att städa med Marie Kondo” är nutidens profet, en organisationsguru som studsar av lycka när hon kliver in i ett hem präglat av kaos. Det sympatiska är att det inte handlar om att slänga och köpa nytt. Utan att inre frid kan uppstå av att rensa och organisera.

Marie Kondo gör succé med konsten att städa och organisera. Foto: AP TT NYHETSBYRÅN

På så vis liknar Marie Kondos religion den som predikas i boken ”Döstädning” av Margareta Magnusson: du kommer att må bättre och frigöra energi om du tar ansvar för ditt liv och dina prylar.

På bio går ”Britt-Marie var här”, kvinnan som har städat och fejat i hemmet i 40 år innan hon får nog. Den tiofalt Oscarsnominerade filmen ”Roma” på Netflix kretsar kring Cleo som arbetar som städerska, hushållerska och barnflicka i Mexico City 1971; inledningsscenen är en långsam, suggestiv skildring av när hon skurar ett stengolv.

(Inom parentes är ”Roma” en fantastisk film: färgstark trots att den är svartvit, dramatisk trots att berättandet är makligt, vacker trots allt det fula den skildrar.)

Cleo (spelad av Yalitza Aparicio) skurar i tiofalt Oscarsnominerade filmen ”Roma”. Foto: Netflix

Rekordmånga svenskar, 965 000, utnyttjar rutavdraget för hushållsnära tjänster, vilket mest innefattar att dammsuga, skura och rengöra privatbostäder. Städning är verkligen The Shit, så att säga. 

Själv försöker jag få det proppfulla, hopsnärjda förflutna att tona ut i ett blekt töcken för att ge nuet en chans att stråla med sin existens. Det är inte lätt. Dået tränger sig på, särskilt när man plockar bland gamla ting.

I valet mellan att spara eller slänga är det viktigt att begripa varför. Är det här den jag är? Är det nödvändigt med fyra osthyvlar eller hundra pennor?

Kanske är det viktigare att städa i vårt inre. Sortera bland minnen och intryck. Acceptera gamla synder, lägga dem i slängpåsen.  

Jag ser gärna en tv-serie om hur vi kan rensa ut gamla fördomar ur våra inre garderober. De som bygger på inrotade vanföreställningar om hudfärg, kön eller sexuell läggning. Erkänna att fördomarna ligger där, sortera ut de värsta, och försöka att inte skaffa några nya.

LÄS MER Lars Lindström: Detta skulle på allvar vara skadligt för Sverige

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!