Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Så här piskade Sverige sina svarta slavar blodiga i flera decennier

Initiativtagaren för Black Lives Matter, Aysha Jones om organisationen
I den svenska kolonin Gustavia på S:t Barthelemy piskade Sverige sina svarta slavar. Centralt i oljemålningen ses två slavar med fotbojor, bakom dem en man med käpp.Foto: SJÖHISTORISKA MUSEET
Carl Bernard Wadström publicerar 1794 ritningar på hur slavar packades i lastrummen i ett vanligt slavskepp. Ur vandringsutställningen "En dunkel historia" om slavar.Foto: Anneli Karlsson / SMM/Anneli Karlsson

Slavägaren hade rätt att piska sin slav med 29 rapp åt gången – och varje rapp kunde slita loss skinn och köttslamsor.

Så här piskade Sverige sina svarta slavar blodiga i flera decennier. 

Vi måste erkänna vår del i den transatlantiska slavhandeln på 1700- och 1800-talen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Kanske sov jag på den historielektionen; berättelsen om svensk slavhandel utgör inte någon stor del av undervisningen. Så mycket forskning finns inte heller. Vi vill inte röra den där ömma punkten om den svenska slavhandeln och lämnar den hellre outredd och blank.

Jag ringer upp Fredrik Thomasson, docent vid Uppsala universitet, en av få som fokuserat sin forskning på Sveriges koloniala förflutna, där den karibiska ön Saint Barthélemy – som var svensk 1785-1878 – spelar en viktig roll.

Han säger att det är svårt att få grepp om hur stor del Sverige hade i slavhandeln, bland annat för att handeln med slavar inte var nationalistisk utan kunde omfatta samarbeten mellan fartyg, kaptener och slavhandlare från olika länder.

Vi vet att minst 8 000–12 000 slavar transporterades på svenska fartyg. Vilket inte är mycket i relation till de miljontals slavar som totalt fördes från Afrika till Västindien och Amerika. Men det är svensk slavhandel, lika brutal som all annan slavhandel.

Dessutom: hur många slavar från andra nationer som passerade den svenska frihamnen Saint Barthélemy finns det ännu inte tillräckligt med material för att kunna visa. Förhoppningsvis kan historieforskarna ge oss mer fakta.

Piskan, rappen, det blodiga skinnet och köttslamsorna var det enda som ansågs effektivt.

Att den svenska slavhandeln i dag inte får många rader i läroböckerna i grundskolan är ovärdigt.

Fredrik Thomasson har gått igenom dokument i Frankrike och på Saint Barthélemy och har många exempel på hur slavar behandlades. I den svenska slavlagstiftningen som gällde där ansågs en svart människa vara slav så länge hen inte kunde bevisa motsatsen. Slaven Jean Pierre anklagades för att ha slagit en vit man och dömdes utan bevis till 32 piskrapp medan han låg på mage, fastspänd mellan fyra pålar.

Att straffa slavar med böter eller frihetsberöva dem var meningslöst eftersom de inte fick äga något och inte hade någon frihet. Så piskan, rappen, det blodiga skinnet och köttslamsorna var det enda som ansågs effektivt. Våldet har beskrivits detaljerat i en bok av forskningsresanden Bengt A Euphrasén, som besökte Saint Barthélemy på 1780-talet.

I romanen ”1794” (utgiven 2019) av Niklas Natt och Dag skildras ett besök på ett slavskepp i Saint Barthélemys hamn, där slavarna låg stuvade som sardiner i burk. Män, kvinnor och barn låg i ”träck, i avföring och blodiga spyor och floder av piss som vispades av och an med vågorna”. Vi vet att det var så.

Våldet mot svarta och afrofobin är fortfarande stark i många delar av världen.

Sverige var inte ovetande om vad som pågick i Karibien. I svenska tidningar och böcker rapporterades om kolonialismen och slaveriet i slutet av 1700-talet. Att kunskap fanns hos den bredare läsande publiken, särskilt i Stockholm, är givet. Dessutom visar Fredrik Thomasson att det på svenska teaterscener vid den tiden var mycket populärt med pjäser som tog upp slaveriet.

Hur mycket vet vi i dag? För lite. Vi borde lära oss mer. Våldet mot svarta och afrofobin är fortfarande stark i många delar av världen. Vi borde ta chansen nu, förkovra oss och offentligt säga förlåt.

Presidenten jämför sig med Abraham Lincoln