Lars Lindström

Reinfeldt ska till varje pris skyddas

Statliga Vattenfalls köp av Nuon 2009 är en härva. Inte blev vi klokare av att lyssna på Vattenfalls förre styrelseordförande Lars Westerberg, när han förhördes av konstitutionsutskottet.

Han hade tagit på sig uppgiften att skydda statsminister Fredrik Reinfeldt – som till varje pris ska hållas utanför.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Lars Westerberg, klädd i svart kavaj och uppknäppt vit skjorta utan slips, var i KU-förhören väldigt, väldigt, för att inte säga VÄLDIGT noga med att påpeka att han inte hade talat med vare sig finansministern eller statsministern om köpet. En affär som efter fyra år har kostat statliga Vattenfall 37,5 miljarder kronor i nedskrivningar, alltså förluster. Han sa:

– Jag har inte pratat med Anders Borg eller Fredrik…

Det är ovanligt med folk som kallar statsministern vid förnamn. Men kanske självklart för någon vars bror är politikern Per Westerberg, som i många år suttit med "Fredrik" i Moderaternas partistyrelse och just nu är riksdagens talman.

När statligt ägda Vattenfall mitt i brinnande finanskris la upp 97 miljarder kronor (!) för nederländska energiföretaget Nuon var det den största svenska kontantaffären någonsin.

Verkar det rimligt att statsminister Reinfeldt och finansminister Borg inte höll sig informerade om riskerna med ett sådant spel med skattepengar?

Jag säger nej. Alla som kan tänka säger nej. Det är klart att Maud Olofsson, som var ansvarig näringslivsminister, fick grönt ljus av "Fredrik" och finansdepartementet. Allt annat vore helt ologiskt, och att Maud Olofsson vägrar komma till KU och svara på frågor understryker detta.

När talmannens brorsa, Lars Westerberg alltså, fick frågan från KU om det inte var någon som såg riskerna svarade han att "några varningar aldrig cirkulerade i styrelserummen".

De kostsamma rådgivare som företaget anlitade "begrep inte mer om framtiden än vad vi gjorde", säger Lars Westerberg till KU. Att rådgivningen gick loss på 443 miljoner kronor och var helt värdelös säger mycket om finansmarknaden.

Men det fanns en varnande röst nära regeringen, någon som menade att Vattenfall bara skulle klara ett förvärv i storleksordningen 70 miljarder kronor. Hon heter Elsa Widding, arbetade på näringsdepartementet och kallas som regel "tjänstemannen" när den här affären granskas.


I KU viftade Lars Westerberg bort hennes varning som en efterhängsen fluga. Han sa att han inte kommer ihåg den och även om han hade gjort det hade han struntat i den. Han sa med naturlig härskarteknik:

– Hon hade rätt utan att veta att hon hade rätt.

Det som inte framkommit tidigare och inte nu heller är att Elsa Widding inte är vilken "enskild tjänsteman" som helst på näringsdepartementet. När hon anställdes hade hon tidigare arbetat på Vattenfall och ansvarat för bolagets tillväxtstrategi, och blev nu ansvarig för statens ägande i Vattenfall, vid departementets enhet för statligt ägande.

Att Elsa Widdings partner Matts Ekman under åren 2001-2006 var vice vd och finanschef på Vattenfall var säkert inte heller någon nackdel för hennes kunskap om företaget.

Men hennes varning var uppenbarligen så lite värd att varken vd, styrelseordförande, finansminister eller statsminister nåddes av den. Då undrar jag varför man överhuvud taget har en sådan tjänst på näringsdepartementet.