Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lars Lindström

”På spåret” måste bli mindre grabbigt

Fredrik Lindström och Kristian Luuk. Foto: SVT
Nu är frågan: vart är vi på väg?, undrar Lars Lindström. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Ännu en tv-säsong av ”På spåret” tog slut.

Nu är frågan: vart är vi på väg?

Mot mindre grabbighet, hoppas jag.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Den bleka februarisolen försöker inbilla oss att våren är i faggorna. En svensk storbank misstänks för penningtvätt av 40 miljarder kronor. Man känd från tv häktas misstänkt för våldtäkt. Hell Angels har tagit greppet om Arlanda flygplats. En vanlig dag med heroin, som Olle Ljungström sjöng.

Och så: inget mer ”På spåret”. Kris i riket. Nä nu går skam på torra land, som Fredrik Lindström skulle kunna säga.

”På spåret” är rätt grabbigt. Jag tror att andra avsnittet av denna säsongs upplaga slog grabbighetsrekord. Jag hoppas att det var rekord, och att det aldrig slås.

Vi fick se två trevliga farbröder i ärtiga kavajer, fluga och slips leda showen. Sex superproffsiga musiker, alla pojkar och män, lirade i ett suveränt husband. Tre roliga och begåvade män och en ensam, rolig och begåvad kvinna satt i kupéerna och drog i nödbromsen. Redan där anades att det skulle bli en övervikt på män denna kväll.

 

 

Augustifamiljen byts ut i ”På spåret”. Helt rätt, skriver Lars Lindström Foto: Bo Håkansson / SVT

Stefan Sporsén har samlat ihop grabbarna, sa Kristian Luuk när han presenterade Augustifamiljen, och så drog pojkarna en melodisnutt.

Sedan kom frågorna. Här en snabbrepris av ämnen och ledtrådar: fältmarskalk Lennart Torstensson, en manlig hårdrockare, kompositören Johann Sebastian Bach, staden där Porsche tillverkas, tränaren i Tysklands herrlandslag i fotboll, detaljer på ett ånglok, tonsättaren Rickard Wagner, militärt överintresserade personer, påhängsmotorer, kompositören Kurt Weill och modellnamn på tre snabba sportbilar.

När man lyckades klämma in en kvinnlig kompositör och pianist blev frågan vad mannen hon gifte sig med hette i efternamn.

Gästartisten var Siw Malmqvist, hon sjöng intagande – men frågorna handlade om en manlig italiensk sångare och titeln på en film om en regissör, en karl förstås.

 

 

Siw Malmkvist – gäst i ”På spåret” i första säsongen 1987 och i den senaste omgången. Foto: SVEN LINDWALL

Kan det bli mer mansdominerat? Tveksamt.

Nästa säsong av ”På spåret” måste bli mindre grabbig än så. Därför är det rätt att kicka Augustifamiljen. Därför kanske vi kan få se en ny domare eller programledare nästa säsong. Därför måste det bli annan och mer varierad karta av ämnen och ledtrådar.

Jag säger inte att sångare i tyska hårdrocksband eller modellnamn på dyra sportbilar endast intresserar män och inte kvinnor. Men jag säger att det framför allt intresserar Fredrik Lindström.

 

 

Här kan ”På spåret” hitta flera kvinnor till sina frågor. Svenskt kvinnobiografiskt lexikon.

Är det svårt att hitta kvinnor i historien med anknytning till vissa städer? Jag kan varmt rekommendera Svenskt kvinnobiografiskt lexikon, en webbtjänst med tusen betydelsefulla kvinnor – och med en planerad utbyggnad av ytterligare tusen. Allt från författare till forskare och politiker, och det finurliga är att det även går att söka på orter. Se det som ett tips till nästa säsong.

Finalen i fredags var bättre ämnesmässigt. Men av tretton medverkande – tävlande, programledare, domare, husband och gästartist – var tolv män. Och enda kvinnan, Parisa Amiri, glänste.

Ett tv-program som pågår i mer än tre decennier måste utvecklas, och det har ”På spåret”, med appar och annat. Annars skulle vi sitta där med endast svenska resmål, en hurtig Ingvar Oldsberg som programledare och vid hans sida två ”tågvärdinnor” – som under programmet endast presenteras med förnamn. Jösses Amalia.