Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Nej, det är inte kärleken till ditt land som gör dig till rasist

Så många gånger jag har hissat svenska flaggan! Jag älskar mitt land, Sverige, och jag sjöng nationalsången senast i går. Ändå, mina damer och herrar, har ingen någonsin kallat mig rasist.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det KAN bero på att jag inte sprider en massa brun dynga.

Möjligen har den svischat förbi i ditt Facebookflöde, kanske har du skrattat eller rentav (hemska tanke) gillat och delat: pampletten med floskler som ska odla martyrskapet hos alla som tycker att de tillhör en överlägsen men hotad vit ras.

Å, det är så synd om mig. Jag vill kunna ha en svensk flagga hissad, utan att bli kallad rasist. Sveriges nationaldag bla-bla-bla, nationalsången bla-bla-bla, älska mitt land bla-bla-bla ... utan att bli kallad rasist.

Som om den svenska flaggan gör en till rasist. Som om kärlek gör det. Det är så dumt så att det måste bekämpas.

En hund har bajsat på trottoaren. Hunden är gigantisk, stor som en kalv, kanske en Grand danois. När jag passerar försöker kalvens matte med hjälp av en påse plocka upp högen som ser att väga ett kilo. "Det var en rejäl blaffa det där", säger jag. Hon skrattar och håller med.

Själv påminns jag om all den bruna sörja som sprids längs internets trottoarer och rännstenar. Dag för dag blir det bara värre, och allt fler får det under skorna.


Nej, det är inte kärleken till ditt land eller den blågula fanan som gör dig till rasist.

Det är när du mot människor med annan bakgrund eller hudfärg uttalar dig eller kommenterar så fördomsfullt och hatiskt att minsta barn begriper vad du står för.

Det är när du, i likhet med relationsexperten (herrejisses) Lennart Matikainen från en TV4-serie, agerar som om ni bar uniform och marscherade med SD på 1990-talet: kallar unga, ensamkommande för "skäggbarn" och hojtar "Ut med packet NU!!".

Det är när du delar uppenbar rasistpropaganda utan att blinka, utan att reagera över vad som verkligen står där.

Det är när du, som den senast sparkade nämndemannen och SD-politikern Karin Forell i Norrköping, jämför nyfödda bebisar i flyktingläger med grisar.

Till de svartaste ögonblicken i Tysklands historia hör att många av dem som deltog i terrorn under kristallnatten var vanliga människor som trodde på propagandan, som övertygats om att judar inte är människor.

Ditt ansvar är tungt. Men ännu större ansvar ligger hos makthavare som sprider dynga. När nya siffror visar att det dödliga våldet under 2015 är högre än 2014 hittar de en trend som ska sprida rädsla. Även fast de hänvisar till texter där Brås egen expert Sven Granath säger att "den långsiktiga tendensen med färre fall av dödligt våld gäller fortfarande".

När siffran för dödligt våld i Sverige år 2012 sjönk till 68 fall, var fanns då SD- politiker som Jimmie Åkesson, Kent Ekeroth, Björn Söder och Mattias Karlsson, och diverse opinionsbildare?

Eller när den 2007 sjönk från 111 till 82? Jublade de åt den välsignade trend som med 29 färre mord per år bara på tre år skulle ge Sverige noll mord årligen?

Nej, givetvis inte. De VET att tendensen inte går att avläsa på det viset, från ett år till ett annat, men om det ger stöd åt deras fördomar om hur kriminalitet uppstår låtsas de som om det regnar. Men det regnar inte, och skiten ligger kvar på trottoarerna.