Lars Lindström
Utanför den pampiga byggnaden från 1908 i nationalromantisk stil, med västkustgranit och handslaget Helsingborgstegel, står minst fem svarta riddare med automatvapen, skyddsvästar och hjälmar.
De utgör den moderna tidens väktare för yttrandefriheten, de uppbär lön av skattebetalarna och de ser till att konstnären Lars Vilks kan slippa samma öde som redaktionen för satirtidskriften Charlie Hebdo i Paris: ond bråd död när terrorister tror att ord och teckningar kan skjutas ihjäl.
Kontrasten mellan det enorma säkerhetspådraget och det som sker inne i den vackra konferenssalen i bankpalatset är stor. In lunkar Lars Vilks i mörk täckjacka, jeans, okammad och med mineralvatten i burk, och en brun portfölj som han ställer ned på golvet.
"Mytologisk gestalt"
Som vanligt lite disträ, mycket försenad på grund av omfattade kontroll av publiken och ett elavbrott, håller han sedan ett passionerat försvarstal för konstens rätt att provocera.
Om sig själv säger Lars Vilks helt kort:
– Vilks är en mytologisk gestalt, som tillskrivs många egenskaper och idéer. Det är ingenting jag kan göra något åt.
Lars Vilks går igenom en mängd rättsfall mot konstnärer som utmanar: Robert Mapplethorpe, Pussy Riot, Al Wei Wei, Dan Park och andra. Han ställer frågan om vi har den yttrandefrihet vi slår oss för bröstet och säger att vi har i Sverige, eller skiljer den sig inte så mycket från den i Ryssland?
– Yttrandefriheten är endast intressant när den är kontroversiell. När den blir provocerande, säger han.
– Men jag är egentligen en rätt dålig provokatör. Det är betraktarna som skapar verket.
"Det sexigaste vi har"
Ungefär 150 personer har kommit för att lyssna i Karlstad, ingen utför någon attack, och på frågestunden efteråt får Lars Vilks frågan om han tror på ett liv efter döden. Han svarar att han verkligen inte hoppas det – och drar ned kvällens skratt.
När publiken har lämnat byggnaden frågar jag Lars Vilks om Rondellhunden är ett livsprojekt eller om han ser något annat slut på det. Han säger:
– Det är svårt att få stopp på det. Jag har tänkt flera gånger att nu börjar det plana ut. Så visar det att det blir precis tvärtom. Men det här blir väl också omodernt. Vi hade den tyska terroristtiden, sen blev det flygkaparnas tid… allting går över.
Han hoppas kunna göra en utställning som berättar vad rondellhunden egentligen är. Det kanske kan bli ett avslut. På frågan om hur han tycker att yttrandefriheten har förändrats och förflyttats de senaste decennierna svarar han:
– Det blir ju nya områden där yttrandefriheten prövas. Förr var det mest sex. Nu är det islam som är det sexigaste vi har.