Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Låt Jan Lööf få vara Jan Lööf

Förvånansvärt mycket barnlitteratur innehåller rasistiska och sexistiska stereotyper.

Men det är inget bra motiv för att tvinga Jan Lööf att rätta sig själv.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jan Lööfs "Morfar är sjörövare" blev i går en av Sveriges mest sålda böcker just nu, och flera andra av hans titlar klättrar också på listorna över de mest sålda.

Kontroversen som kommersiell lockelse är inget nytt. Ny är inte heller debatten om vi ska behålla eller revidera de klichéer som finns i framför allt äldre barnböcker.

När Rabén & Sjögren förra året ersatte n-ordet i "Boken om Pippi Långstrump" med "söderhavskung" var det en rimlig åtgärd. Inte minst för att Astrid Lindgren redan 1970 förklarade att om hon skulle ha skrivit boken i modern tid skulle "en massa idiotier" inte vara med.

Att Astrid Lindgren inte drevs av ett rasistiskt synsätt torde stå klart för de allra flesta. Ords betydelse förändras, samhället likaså. Att i en Pippibok ändra ett omodernt ord som i dag endast används av rasister är inte konstigare än att vi då och då reviderar språket i en bok som... Bibeln.


Jag tror inte att det går att ha en generell åsikt i den här frågan. Varje enskilt verk måste bedömas efter sin egenart. Varje författare, varje förlag, varje läsare måste ta sitt eget beslut.

Jan Lööf har så långt jag kan minnas hyllats för sina begåvade, lustfyllda och egenartade barnböcker – och samtidigt fått kritik för att han till exempel nästan inte har med några kvinnor.

Han verkar inte vara oemottaglig för kritik. Han har tidigare i boken "Örnis bilar" ändrat en illustration av en verkstad där det på väggen hänger två almanacksbilder med nakna kvinnor. I senaste upplagan har de ersatts med två katter och en manlig jazzsaxofonist.

Men bara för att hans bok ”Morfar är sjörövare” från 1966 innehåller en stereotyp skildring av den arabiska kulturen betyder inte det att Jan Lööf måste rita om den. Det betyder inte heller att någon kan tvinga förlaget Bonnier Carlsen att trycka en ny upplaga av en bok som de tycker är förlegad.


Jag tycker att det är bra att bokförlagen på ett medvetet sätt diskuterar vilken sorts barnlitteratur de ska ge ut och återutge.

Det är inte heller något nytt, vilket många som nu förfasar sig över "censuren" i "PK-landet Sverige" tycks tro. Bara ett exempel: när Roald Dahl gav ut sin "Kalle och chokladfabriken" 1964 var arbetarna på fabriken svarta pygméer som "importerats" från "mörkaste Afrika", kallades "oompa loompier" och arbetade för en lön av kakaobönor.

När en ny upplaga trycktes 1973 hade författaren och förlaget efter hård kritik insett att beskrivningen hade rasistiska förtecken – och Roald Dahl gav arbetarna ett helt förändrat ursprung och utseende. Nu var de kortväxta med orange hy och gyllene hår och kom från ett sagoland mitt ute på Atlanten.


I dag är det knappast någon som saknar originalversionen av "Kalle och chokladfabriken". (Kanske skulle jag inte ha berättat det här, nu kommer rasistsajterna kräva att originalet ges ut på nytt).

I Jan Lööfs "Morfar är sjörövare" utmålas arabkaptenen Omar som skurken trots att det är morfar som är tjuven. Att jazzmusikerna i "Ta fast Fabian" skulle vara rasistiska klichéer är svårare att upptäcka, särskilt som de bygger på verkliga personer.

Låt Jan Lööf vara Jan Lööf, säger jag. Jag tror inte han har någon rasistisk agenda, absolut inte. Vill han år 2016 återutge en barnbok med rasistiska stereotyper står det honom fritt att hitta ett förlag som vill ge ut den.

Och föräldrar som läser förlegade böcker för sina barn får ett utmärkt tillfälle att berätta för dem att vi i dag lever i en mer upplyst tid.