Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Lars Lindström: SD-ledaren föredrar bögar som klär sig smakfullt

Jimmie Åkesson är "tämligen tolerant" mot homosexuella, om han får säga det själv.

Bara de inte klär sig smaklöst, går i Prideparaden eller har billig böghumor.

Nej, Svenssonliv måste man leva för att få ett godkännande av Sverigedemokraternas partiledare.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Är jag förvånad över att SD-ledaren kommer ut som bögkritisk, bär på ett Jonas Gardell-hat och uttrycker saker som "homolobbyn" och de "smaklösa figurerna i Prideparaden"?

Nej, inte det minsta.

Men att han valde att inte publicera hbt-angreppen i boken "Satis polito" visar att han är beredd att kompromissa om allt - utom invandrarfrågan.

Jimmie Åkesson försökte i veckan flörta med de andra riksdagspartierna, och sa: "Om ni har problem med att prata om invandringspolitiken, så kan vi prata om något annat, helt förutsättningslöst."

Det är så typiskt Sverigedemokraterna, så typiskt Jimmie Åkesson. Om det rätta ansiktet inte passar, då försöker vi visa upp ett annat.

Det var ett ovanligt taffligt försök att skaffa sig inflytande, ty ingen kan väl tro att SD någonsin ska kompromissa i sin mest centrala fråga, den som fick partiet att bildas i stöveltrampet kring Karl XII- statyn: bevara Sverige svenskt.

Om partiet ska få hbt-personer att rösta på SD kan politikerna inte heller uttrycka vad de egentligen tycker.

Om de ska värva hbt-väljare måste Jimmie Åkesson stryka domen över Prideparaden och Jonas Gardell i sitt manus och be om ursäkt för andra politikers olämpliga uttalanden.

Samtidigt som Åkesson satt på sin kammare och skrev på manuset till det som skulle bli "Satis polito" skrev han också en debattartikel till Aftonbladet, som publicerades i mars 2010.

Debattartikeln är intressant för att Jimmie Åkesson här bad om ursäkt för att enskilda företrädare för Sverigedemokraterna hade "uttalat sig på ett olämpligt och onyanserat sätt om homosexuella som grupp". Och för att han samtidigt ville "klargöra att inga former av nedsättande attityder gentemot hbt-personer har någon som helst förankring i våra program och policydokument."

Men vad tycker då Sverigedemokraterna EGENTLIGEN om hbt-personers rättigheter? Tja, partiet är emot samkönade äktenskap och emot att homosexuella ska få adoptera eller skaffa barn genom insemination, oavsett klädstil. Det är Jimmie Åkessons version av tolerans och mänsklig respekt.

När han som 19-åring startade sin politiska karriär och blev invald i kommunfullmäktige i Sölvesborg löd en formulering i partiprogrammet: "Förhärligandet av den homosexuella livsstilen inom till exempel massmedia skapar osunda referensramar för unga människor som håller på att bygga upp sin vuxna identitet."

Vi får anta att SD med en homosexuell livsstil då menade att klä sig ungefär som Freddie Mercury och ha "billig böghumor". Det är det yttre som räknas. Var hur homosexuella ni vill, bara det inte syns utåt - och på något vis känner jag igen attityden än i dag.