Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Lars Lindström: SD har kvar skit i hörnen

Ny skandal. Hitlerhälsningar, partitoppar i nazistuniformer och skinnskallar på marsch - det är en del av SD:s historia. En historia som Jimmie Åkesson vill att vi ska glömma.Foto: Sven Lindwall
TOG på SIG NAZIUNiFORM. Tina Hallgren-Bengtsson, som hade varit partiets vice ordförande i tre år, och hennes make Jan Bengtsson tog på sig nazistuniform med armbindel, gjorde Hitlerhälsning, hissade blågula hakkorsflaggor och brände böcker.Foto: Foto: Expo
1994. I valet 1994 hoppades Sverigedemokraterna på valsuccé men det slutade med 14 000 röster. Flera skinnskallar anslöt till partiets Engelbrektsmarsch det året och gjorde hitlerhälsningar.Foto: Foto: Expo
1991. 500 personer deltog den 30 november i SD:s marsch till Kungsträdgården i Stockholm för att hedra Karl XII. Demonstrationen blev våldsam, när de mötte motdemonstranter.Foto: Foto: Expo
2000. För 14 år sedan valdes Jimmie Åkesson till ny ledare för SD:s ungdomsförbund. Han var då 21 år och hade redan valts in i kommunfullmäktige i Sölvesborg.Foto: Foto: Expo

Det behövs bara att någon dammsuger en liten stund hemma hos Sverigedemokraterna.

Alltid ligger det en hög med skit i något hörn.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Sverigedemokraternas förstanamn på valsedeln i Halmstad tycks ha roligt när hon sysselsätter sig med rengöring av golv, iförd rutig skjorta och armbindel med hakkors. Catharina Strandqvist titulerar sig av någon anledning soldat på valsedeln och är bara 20 år, så ungdomligt oförstånd skulle kunna vara en bortförklaring.

Trots krisen i skolan antar jag att det fortfarande informeras om nazisternas krigsförbrytelser under andra världskriget. Trots sviktande resultat i den så kallade Pisastudien måste väl historielärarna fortfarande undervisa om nazisternas folkmord.

Även om Catharina Strandqvist missade några lektioner kan hon inte vara ovetande om att den där armbindeln signalerar Förintelsen av 10 miljoner judar, romer, handikappade, homosexuella och andra som nazisterna och deras fascistiska allierade ansåg vara undermänniskor.

Framför allt borde den leende Catharina Strandqvist, när hon nu kandiderar för Sverigedemokraterna, känna till sitt partis obehagliga historia. På ett Säpo-bevakat möte i Malmö 1988 lade skinnskallen Ulf Ranshede, den ökände nazisten Gösta Bergqvist och SS-veteranen Gustav Ekström grunden för Sverigedemokraterna.

Endast sju år senare gick en tonårig Jimmie Åkesson med i partiet och startade en lokalavdelning i Sölvesborg. I SD:s partiprogram stod då att det viktigaste var "att återskapa ett svenskt Sverige".

När Jimmie Åkesson hade varit SD-medlem i ett år höll ledande Sverige- demokrater ett spektakulärt möte hos en SD:are i Höör, bara åtta mil från Jimmie Åkessons hem. Tina Hallgren-Bengtsson, som hade varit partiets vice ordförande i tre år, och hennes make Jan Bengtsson tog på sig nazistuniform med armbindel, gjorde Hitlerhälsning, hissade blågula hakkorsflaggor och brände böcker.

Det finns bildbevis här också. Om Catharina Strandqvist i Halmstad är det minsta intresserad av sitt partis historia har hon naturligtvis sett bilderna på Tina Hallgren-Bengtsson. Noterat hennes armbindel och hakkorsen i Höör, tolv mil från Halmstad.

Även om Jimmie Åkesson helst vill att vi ska glömma Sverigedemokraternas rötter verkar det vara svårt för partiet att sopa bort och torka av känslan från förr. I juli avslöjade Expressen en rad SD-kandidater som varit medlemmar i nazistpartier, gått i nazistmarscher, stöttat högerextrema grupperingar och beställt vitmaktpropaganda.

I kampanjlåten till riksdagsvalet 2010 sjöng Linus Bylund, stabschef i SD, att "nu kommer det vi väntat på i över tjugo år", alltså sedan partiet grundades. Låten spelas fortfarande vid Jimmie Åkessons valmöten 2014. För ett parti som vill glömma sina naziströtter är det en märklig återkoppling.

När Jimmie Åkesson åker runt på sin valturné i Sverige är ett av huvudnumren att debatten måste nyanseras, att stats- minister Fredrik Reinfeldt inte ska "prata om rasism så fort invandringsfrågor kommer upp", att "Stefan Löfven tycker att alla som tycker att invandringen är för stor är hemska rasister och så vidare".

- Man är inte rasist för att man är orolig. Man är inte rasist för att man kritiserar den förda politiken, säger Jimmie Åkesson när han torsdag förmiddag talar för några hundra personer på Stadshusplan i Nynäshamn.

Nej, det är man inte. Men när man som folkvald politiker för SD hoppas att hungerstrejkande flyktingbarn svälter sig till döds, kallar medmänniskor för "blattelover" och "babbe", ifrågasätter att det är diskriminerande att vägra hyra ut bilar till romer och anser att islam ska förbjudas i Sverige?

När man som tonåring går med i ett parti vars demonstrationer fylls av skinnskallar och Hitlerhälsningar, döper om förintelseläger till avlusningsstationer, åtalas för hets mot folkgrupp efter att ha skrivit att muslimer våldtar och misshandlar kvinnor?

När man uttrycker sig nedsättande mot en riksdagsvakt av utländsk härkomst, gör grisljud och spottar, kallar ensamkommande flyktingbarn för skäggbarn och länkar till nazistiska sajter, kallar araber för brottsbenägna parasiter, skriver att det ligger i blodet hos vissa folkslag att döda, påstår att muslimer inte kan tvätta av sig lukten av åsna och kallar en busschaufför för jävla svartskalle och misshandlar honom?

När man lägger upp nazistiska tal på nätet, beundrar de insatser som officerare i Hitlers elitkår SS gjorde i strid och kallar sig själv "stolt rasist", länkar till nazipropaganda på Facebook och skriver att "den svarta hopen" bara genererar vägglöss, hårlöss och kackerlackor?

Är man rasist då? Detta var bara några exempel ur den folkvalda sverigedemokratiska verkligheten de senaste åren, en häpnadsväckande odyssé genom ett politiskt landskap som uppenbarligen ungefär tio procent av de röstberättigade i Sverige känner sig hemma i och kan tänka sig stödja.

Med tanke på Sverigedemokraternas desperata försök att städa bort, snygga upp och plocka undan den bruna sörja som partiet uppstod ur är ett hakkors på en ledande kommunpolitiker en katastrof för Jimmie Åkesson inför valet nästa söndag.

Men Sverigedemokraternas förstanamn på valsedeln i Halmstad kanske inte alls vill förringa nazismens fruktansvärda brott mot mänskligheten genom att skrattande dammsuga med ett hakkors på armen. Hon kanske bara är orolig. Hon kanske bara uttrycker kritik mot den svenska invandringspolitiken?