Lars Lindström

Johan Kinde valde att leva vidare

En natt i november för sju år sedan hade sångaren och kompositören Johan Kinde lagt upp alla sömntabletter på ett bord och sorterat dem i tre högar. Längst till vänster låg de som tog längst tid att verka. De tänkte han ta först. I mitten låg de tabletter som hade en något fördröjt effekt och till höger de snabbverkande sömntabletterna, de som gav full effekt redan efter 20 minuter.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Hans depression var långvarig och djup, han var fruktansvärt trött på att leva. Han hade läst sig till att han borde trä en plastpåse över huvudet också, när han hade svalt alla tabletter. I värsta fall skulle han spy upp skiten i sömnen, misslyckas med att ta livet av sig eller ännu värre: överleva och drabbas av obotliga hjärnskador.

Samtidigt som Johan Kinde hade tröttnat på livet var han rädd för att dö. Han våndades över sitt val. Han bad en högre makt att ta bort honom, låta honom byta plats med någon som drabbats och skulle dö av cancer - men VILLE leva.

Den dramatiska scenen är hämtad ur Johan Kindes nya bok "Passera denna natt". Det är en sorts självbiografi som utspelar sig under en enda natt, en sömnlös natt som Johan Kinde inte trodde han skulle överleva, en natt då han med melankoli tänker tillbaka på sitt liv.

Ur min digra samling av vinylskivor i hörnrummet letar jag fram en raritet: maxisingeln "Diamanter" med Lustans Lakejer. Den gavs ut för mer än 30 år sedan av ett band som var banbrytande inom svensk syntpop eller "new romantic", som stilen också kallades. Den får mig fortfarande att röra axlar och huvud i en ryckig rytm.

Lustans Lakejer med sångaren Johan Kinde i spetsen gjorde allt för att framhäva yta. Låttitlarna och miljöerna var som hämtade ur agentromaner, med playboys i smoking, vackra kvinnor, glamour och lyx, en plats i solen. Att påstå att kläderna är lika viktiga eller kanske viktigare än musiken var bara en av Johan Kindes provokationer som fick stort genomslag i det tidiga åttiotalets Sverige.

Men för den som lyssnade ordentligt stod det klart att det fanns ett mörker bakom den glättiga ytan. I den vemodiga sången "Drömmar dör först", också från 1982, är det uppenbart. Att lyssna på den i dag ger känslan av att den också kunde handla om den där natten för sju år sedan.

Har tvingats le åt mina drömmar

finns ingen plats för svaga här

Jag har försökt att finna mening

i alla motgångar och kval

Men alla tankar bara leder

till samma slutgiltiga svar

Numera vet Johan Kinde att han bär på bipolär sjukdom, som ibland kallas manodepressiv sjukdom. Den drabbade är i perioder antingen manisk eller deprimerad, och både tillstånden kan vara problematiska. Den maniske kan bli aktiv, kreativ men också omdömeslös. Under djupa depressiva perioder kan självmord kännas som enda utvägen.

Antalet självmord i Sverige har sjunkit dramatiskt de senaste trettio åren, men två av tre beror på depression. Den amerikanske komikern och skådespelaren Robin Williams som tog sitt liv 11 augusti i år led av en djup depression. Liksom filmaren och journalisten Malik Bendjelloul, som fick en Oscar för sin dokumentärfilm "Searching for Sugar man". Han tog sitt liv 13 maj i år.

Johan Kinde valde att leva vidare. Kanske var det hans föräldrars bröllopsfotografi som räddade honom. Kanske var det en bön till en Gud han inte tror på. Den första bön han någonsin själv valt att be, tidigt en novembermorgon när ljuset började sila in genom träpersiennerna och den längsta natten hade passerat.