Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lars Lindström

De normaliserar hatet mot invandrare och muslimer

Foto: RAHAT DAR / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Foto: XINHUA/AVALON.RED / STELLA PICTURES/XINHUA/AVALON.RED B950
Foto: XINHUA/AVALON.RED / STELLA PICTURES/XINHUA/AVALON.RED B950

Jag vill skriva om terroristattacken i Nya Zeeland, men tänker att jag inte orkar.

Orden tryter.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det var en besynnerligt minnesrik dag. Dagen jag ville minnas för alltid, och nu kommer att ha svårt att glömma.

Den började i dur. 100 000-tals unga gick ut på gatorna i tusen städer och ropade till de styrande att klimatet måste räddas och att framtiden är vår, och i spetsen gick den motvilliga ledaren och visionären Greta Thunberg.

I Sverige, Indien, USA, Taiwan, Sydafrika, Island, Filippinerna, Ukraina, Kanada, Polen, Hongkong, Tyskland och mer än hundra andra nationer över hela världen gjorde unga människor av olika härkomst och ur olika kulturer gemensam sak. Så vackert och hoppingivande att ögonen tåras.

Demonstration i Stockholm, med Greta Thunberg, för klimatet. Foto: MATTIAS HELLSTRÖM / SPA
Demonstration i Istanbul, Turkiet, för klimatet. Foto: DEPO PHOTOS/ABACA / STELLA PICTURES/DEPO PHOTOS/ABACA
Demonstration i Paris, Frankrike, för klimatet. Foto: MILOS KRIVOKAPIC / AP TT NYHETSBYRÅN
Demonstration i Karlsruhe, Tyskland, för klimatet. Foto: RMV/REX SHUTTERSTOCK / RMV/REX/IBL REX FEATURES

Sedan, i moll: minst 50 människor i Nya Zeeland mördades av en högerextrem terrorist, bara ännu en rasist med fascistiska böjelser och ett dödligt vapen, och ögonen tåras igen. Jag vill inte ens skriva ut terroristens namn, jag tänker inte göra det.

Jag läser hans manifest på nätet, men jag vill inte citera ur det. Det är för vidrigt.

Samtidigt känns mycket igen. Från dravlet som skrevs av den högerextremistiska terroristen som mördade 77 människor i Norge 2011. Men även från nätets flaggviftande extremhöger – och från delar av den mer kultiverade och etablerade populisthögern.

Ni vet precis hur det låter: stoppa massinvandringen, ett kulturkrig förs av inkräktarna, den överlägsna vita rasen kommer att bytas ut mot underlägsna raser, det pågår ett folkmord på vita… bla-bla-bla… 

När en del svenska högerpopulisters hätska utfall kritiseras får vi veta att orden inget betyder – bry er inte om tooonen – medan de i själva verket satsar själ, hjärta och stålar på just detta: att i sociala medier förvrida ordens innebörd och normalisera hatet mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet.

Självklart har formuleringar som vrålas av islamistiska extremister på nätet betydelse för radikaliseringen och vilka som väljer att agera. Lika självklart har ord som vrålas av högerextremister på nätet betydelse för radikaliseringen och vilka som väljer att agera.

Australiske senatorn Fraser Anning skickar ut hatiska metastaser. Foto: The Australian

Hatet är en cancersvulst, och när en senator i Australien skriver att ”den verkliga orsaken till blodsutgjutelsen på Nya Zeelands gator i dag är invandringsprogrammet som gjorde det möjligt för muslimska fanatiker att migrera till Nya Zeeland” skickar han ut hatiska metastaser.

När SD-politiker på olika nivåer jämför islam med nazism, påstår att muslimer har låg IQ och ”inte är människor fullt ut”, eller hoppas att moskéer i Sverige ska brännas ned sänder det signaler till den som vill gå till handling.

Eller som Säpo uttrycker det: ”Att vit maktmiljön och den lösare främlingsfientliga miljön närmar sig varandra kan bli en drivkraft för individer att begå främlingsfientligt motiverade brott”.

På ett kusligt sätt har hat – från så många håll – tillåtits att manifestera sig ute i samhället och i sociala medier de senaste decennierna.

Jag orkar inte. Lägger mig på rygg i den gröna skinnsoffan och lyssnar på Murray A Lightburn, som sorgset sjunger – i moll – att han är så trött på att även de ädlaste ord kan förvanskas… och undrar om vi inte tycker att det gått för långt? Jag suckar och ger det korta svaret: ja.

LÄS MER Lars Lindström: Om 100 år kan det ännu talas om Greta Thunberg