Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Jag utser härmed denna politiska fråga till världens minsta bekymmer

Ni vet precis hur det är. Vi hör våra politiker ta till storsläggan och tror att nu har de ett gigantiskt problem att lösa.

Som det här med försörjningskrav på arbetskraftsinvandrare som nästan alla partier orerar om.

Jag utser härmed denna politiska fråga till världens minsta bekymmer.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ännu en grådaskig dag, och inspirerad av sonens klädinköp inhandlar jag på rea, 60 procent, en kostym som liknar en kostym jag tidigare haft. 

Allting förblir på samma vis och ändå, på något sätt, är ingenting detsamma.

2008 införde Moderaterna och Alliansregeringen, tillsammans med Miljöpartiet, generösare regler kring arbetskraftsinvandring. Nu skäller M på regeringen och klagar på att systemet de själva införde inte fungerar. Så kan man också göra.

Av en rad utspel, debattinlägg och lagförslag att döma är alla partier i stort sett överens. Att stoppa missbruk av regler och exploatering av deltidsanställda är en självklarhet. Vem tycker inte det?

Sverige ska också locka fler experter och färre ”städare och diskplockare från andra länder”, som Jimmie Åkesson med illa dolt klassförakt uttrycker det. Enligt Arbetsförmedlingen är det brist på städare i tio län, men det glömde han att kolla.

Av en rad utspel, debattinlägg och lagförslag att döma är alla partier i stort sett överens.

Sedan har vi försörjningskravet, alltså att den som kommer till Sverige och jobbar ska kunna försörja sina anhöriga. Så är det inte i dag. SD har drivit på länge, så klart, det handlar ju om utlänningar. Socialdemokraterna gick till val i frågan men fick inte genom den i Januariavtalet.

Muf-ordföranden Benjamin Dousa påstår nu att det är ”den enskilt viktigaste reformen” och att det ”är helt orimligt att man kan komma hit, jobba deltid på Mc Donalds och ta hit partner och flera barn som skattebetalarna förväntas försörja.”

Även om Vänsterpartiet och Miljöpartiet vacklar är resten av riksdagen överens, och jag förstår att försörjningsstödet är en superviktig punkt, en het potatis, en belastning för den svenska ekonomin och något som kanske kan få hela samhället att kollapsa.

Eftersom spörsmålet har engagerat hela skalan av politiker halva vintern inser till och med jag vikten. Enormt många arbetskraftsinvandrare måste utnyttja denna missriktade godhet. Några tusen? Inte det? Några hundra? Nähä. Hur många handlar det om då?

Alla blöter fingret och håller upp det i den rådande vinden.

Statistiska centralbyrån har kollat upp saken. I en analys av samtliga arbetskraftsinvandrare åren 2011-2016 kommer SCB fram till en löjligt låg siffra. De som invandrade under den studerade sexårsperioden och 2017 var registrerade i Sverige var 17 600 till antalet. Av dem bodde ett 20-tal personer i hushåll som hade tagit emot försörjningsstöd det året. Jag upprepar: ett 20-tal personer.

Jag räknar, för säkerhets skull: en person, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio, elva, tolv, tretton, fjorton, femton, sexton, sjutton, arton, nitton, tjugo. Visst blir man förvånad? Hela denna politiska kraftsamling i ett ämne som ingen har tagit fram fakta om. Alla blöter fingret och håller upp det i den rådande vinden. Hårdare tag! Särskilt mot utlänningar! Tjugo stycken!

Byxorna till kostymen har jag inte fått än. De var för långa så jag lämnade in dem till skräddaren som ska fixa dem. Det är så man gör, man mäter och räknar och klurar över om det finns ett problem att lösa och hur stort det är innan man ägnar resurser till att försöka lösa det.

Se Veckan med Victor – om att förbjuda det som inte finns

Viktor Barth-Kron om varför regeringen vill förbjuda religiösa friskolor