Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lars Lindström

Jag undrar hur jävligt det skulle kännas

Kulturprofilen Jean-Claude Arnault anländer till rättegången i Svea hovrätt. Foto: JONAS EKSTRÖMER / TT / TT NYHETSBYRÅN

Jag är man, så jag kan inte veta.

Men undrar gör jag.

Hur jävligt det skulle kännas att bli marginaliserad, sexualiserad, utnyttjad och sedan ännu mer förnedrad i efterhand.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Sven-Bertil Taube är grym som den bedagade, egenkäre skådespelaren och teaterchefen i ”Påklädaren” på Dramaten i Stockholm. När han tafsar på den unga skådespelerskan (spelad av Tiril Wishman Eeg-Henriksen) är hon motvillig. Men hon inser också att alltför mycket motstånd minskar möjligheterna att få stå på scen.

När jag efteråt promenerar längs regnvåta decembergator tänker jag på ”prolongeringssoffan”, en omtalad möbel där unga kvinnliga skådespelare förväntas ha sex med regissören för att få förlängt kontrakt. Enligt somliga är övergreppssoffan fortfarande ett maktmedel i teatervärlden.

Jag funderar över vad som hänt sedan Metoo, om någonting.

I år har nästan en tredjedel av alla kvinnor i industrin, 29 procent jämfört med förra årets 34, upplevt sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

Jag grubblar över vilka förnedrande frågor den 16-åriga flicka som våldtogs av två män på ett hotell i Malmö nyligen ska få vid rättegången. Kanske vilka underkläder hon hade, som i den irländska domstol som nyligen frikände en man som våldtagit en 17-åring – och försvaret använde offrets stringtrosor som belägg för hennes samtycke.

Jag grunnar över vilken skuldbeläggning som ska drabba kvinnan som misstänks ha blivit gruppvåldtagen förra helgen av tre män i en lekpark på Södermalm i Stockholm. Hur full var du? Hade du flörtat med någon av dem? 

Jag tänker på den kvinnliga advokat som våldtogs av en juristkollega efter advokatbyråns fest i somras. Mannen slet av henne hår, bet henne i ryggen och gav henne blåmärken under våldtäkten, och hovrätten fastslog förra veckan domen två års fängelse.

Kvinnan fick efteråt diagnosen posttraumatiskt stressyndrom. Hon var provanställd och blev av naturliga skäl sjukskriven. När hennes provanställning var över fick hon kicken för att byrån inte hade ”tillräckligt med underlag” på grund av ”närvaron”. Hon våldtogs och fråntogs sitt jobb, som om sexövergreppet i sig inte vore tillräckligt.

Hur känns det för offren när Horace Engdahl kallar kännedomen om Arnaults övergrepp för ”ett slags byskvaller”? Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Tankarna går till ”kulturprofilen" Jean-Claude Arnault - som i flera decennier har tillåtits sextrakassera kvinnor i de noblaste kultursalonger, med mångas vetskap. Nu dömd till två och ett halvt års fängelse för två våldtäkter.

Hur känns det för kvinnorna som utsatts för övergreppen när Horace Engdahl, Svenska Akademiens ständige hycklare, kallar kännedomen om Arnaults övergrepp för ”ett slags byskvaller” och trots hovrättsdom ifrågasätter ifall det var våldtäkt?

Dåliga eller inga förebilder är en riskfaktor enligt professor Niklas Långström, som forskar om sexbrott. Stereotypa och negativa attityder till kvinnor och kvinnors rättigheter gör övergrepp lättare. 

Machomän med unken kvinnosyn har för mycket makt på många håll i världen. Självklart betyder det något. Män har ett ansvar, som min kollega Atilla Yoldas uttrycker det.

Grab her by the pussy. Skit i den där lilla horan. Beror på vad man menar med våldtäkt. Så länge män inte respekterar kvinnors lika värde, inte säger ifrån när någon uttrycker sig sexistiskt, inte inser att det är ett mönster, kommer inget att förändras.