Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Jag minns en tid när bara nazister skrek ”folkförrädare”

Den senaste trenden bland invandringskritiska röster är folkräkning via preliminär optisk analys, det vill säga gå ut och räkna svarthåriga.Foto: Colourbox / Colourbox

Åh, jag minns mitt gamla Sverige!

Ibland tvingar jag mig att stanna till, eftersom att stanna till ibland kan vara det enda sättet att ta sig framåt.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Någon kanske stannar till vid den senaste trenden bland extremt invandringskritiska röster: det jag vill kalla folkräkning via preliminär optisk analys, det vill säga gå ut och räkna svarthåriga.

Själv går jag ut och räknar fåglar. Jag blandar alltid ihop de olika växterna, sädesslagen, trädsorterna, och har svårt att skilja de olika fåglarnas sång från varandra.

Det jag vill kalla folkräkning via preliminär optisk analys.

Nära midnatt nere i viken stannar jag upp vid ett märkligt visslande och tickande som mer tycks höra hemma i en regnskog än bland havtornsbuskar och… ja, vad är det där, alar? Fastän jag äger en bok med fågelsång, måste jag ringa min ornitologiskt bevandrade vän PM. Jaha, en näktergal!

https://www.youtube.com/watch?v=XdlIbNrki5o

Så länge jag kan komma ihåg – och många av mina minnen rotar sig långt, långt ned i det som nyligen passerat – har de gravt främlingsfientliga utlovat såväl samhällskollaps som inbördeskrig.

I minst 30 år har vi fått höra detta, men varken det ena eller det andra vill liksom sätta sig.

Vi har inte heller fått ”islamisk diktatur” – den som Sverigedemokraterna och andra besläktade rörelser i tre decennier regelbundet har försäkrat är nära förestående.

Nej, Sverige bara fortsätter att rankas bland de främsta nästan oavsett vad som mäts: livskvalitet, yttrandefrihet, barns villkor, jämställdhet, innovation… und so weiter.

Trots skjut- och sprängfixerad gängkriminalitet minskar det grova våldet, såväl när det gäller misshandel som mord. Det måste kännas som en pyspunka för teorierna om massbrottslighet av miljoner utrikes födda.

Dessutom har överrisken för brott blivit lägre under 2000-talet för utrikes födda.

Vad göra? När det inte går som utlovat får man välja plan B.

Numera hör man följande från invandringskritiska röster: Håll er inne som riktiga svenskar! Det är nämligen sjukt irriterande att behöva möta människor som kan eller inte kan vara födda i ett annat land, men i varje fall SER UT som någon som skulle kunna vara född i ett annat land, och dessutom inte ens är turist.

De går på obehagskänsla, de går ut och räknar om antalet svarthåriga på gator och torg är acceptabelt eller inte.

Åh, jag minns en tid i vår stolta nation när bara organiserade nazister skrek ”folkförrädare”, hävdade att Sverige håller på att ”byta ut sitt folk”, och var besatta av att rangordna människor och avgöra vilka som är värda att få finnas till.

Åh, jag minns en tid i vår stolta nation när bara organiserade nazister skrek ”folkförrädare”

Nu kan den högerextrema myten om ”folkutbytet” uttryckas varje dag i sociala medier av såväl till synes normala fejkprofiler som kommunpolitiker och till och med avhandlas i motioner i riksdagen.

Även de gamla kraven på återvandring plockas fram ur arkiven och börjar poppa upp som ett gångbart alternativ i den invandringskritiska huvudfåran. 

Jag är förvånad över att ingen kräver att turismen från utlandet måste regleras. Den bara ökar, och utrikes födda turister spenderade förra året 144 miljarder kronor på svenska gator och torg.

Fransmän, amerikaner, norrmän, kineser och tyskar med Google maps i vartenda hörn. Nej, det är inget som svenskar vill se när de går ut och köper en hämtpizza en söndag kväll.

Men det är en dålig idé att ställa orden till svars, eftersom de inte är tommare än sin substans. Det skulle jag skriva om jag inte var skraj för att motsäga mig själv.

LÄS MER: Lars Lindström: Sara Skyttedal tar gärna emot svindyra presenter 

LÄS MER: Lars Lindström: Därför har barnen inte fått lära sig klockan, att knyta skorna, att duscha

LÄS MER: Lars Lindström: Du orkar inte lyfta blicken från dina bensinkvitton