Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Jag kan ett av hans råd utantill: Förbjud för helvete inte vinster inom den privata vården!

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Sitter i halmhatt, kortbyxor och bar överkropp och äter frukost i svalkan under oxeln. 25 grader i skuggan redan betyder att det är bäst att söka skydd mot solen. Har tagit en rask promenad till brevlådan ute vid vägen och hämtat morgontidningarna.

Håller på att sätta en bit av tranbärsbrödet i halsen när jag läser i Dagens Nyheter om Anna som fick en faktura på 70 000 kronor av vårdbolaget Attendo. De hade fått förtroendet att vårda hennes svårt demenssjuke man under hans sista tid. Han kissade ned sig åtskilliga gånger, parkettgolvet i hans omsorgslägenhet blev förstört, och Attendo - som redovisat en kvarts miljard kronor i vinst varje år de senaste fyra åren - anlitade ett byggföretag som renoverade lägenheten. Notan skickades till änkan.

Tar av mig halmhatten och viftar den mot ansiktet, eftersom det känns som om jag har drabbats av solsting fast jag sitter i skuggan.


Koncernchef och vd för Attendo är Henrik Borelius, som sällan kommenterar någonting i medierna. Han är upptagen med att överklaga skattedomar och planera hur han ska sätta sprätt på den halvmiljard som han drog in när Attendo såldes senast.

Han har i flera år suttit i regeringens välfärdsråd och gett statsminister Fredrik Reinfeldt tips hur man säkrar kvalitet och utveckling av välfärden inom vårdsektorn. Det har gått så där. Jag kan ett av hans råd utantill: Förbjud för helvete inte vinster inom den privata vården!

Hans syster Maria Borelius var Reinfeldts handelsminister i åtta dagar 2006. Tills Expressen avslöjade att hon anlitat svart arbetskraft och att sommarvillan ägdes av ett brevlådeföretag på Jersey. Banden mellan regeringen och familjen Borelius är alltså starka.

När Henrik Borelius sporadiskt uttalar sig, ofta i en debattartikel, gnäller han om att vi måste sluta prata om vinsterna i den privata vården och i stället diskutera hur kvaliteten kan förbättras.


OK, jag har ett förslag. Om en alzheimerpatient som kräver vård dygnet runt kissar på golvet bör pisset torkas upp så fort som möjligt. Om det ligger länge kan parketten skadas. Dessutom slipper "kunden" bo i urinlukt, och betala 70 000 efter sin död. Där har vi en konkret kvalitetsförbättring.

Attendo har dragit tillbaka kravet på änkan Anna, men inte för att de tycker att de har gjort fel, utan för att medierna skriver om fallet. Attendo tycker fortfarande att svårt demenssjuka har ett eget ansvar för att de kissar på golvet.

Det lämnar fältet öppet för nya kreativa lösningar som kan förbättra vården och dra in mer pengar till Henrik Borelius och till riskkapitalbolagen - som tycks äga det mesta av välfärden numera. Företag som är specialister på att smita ifrån skatten, den gemensamma pott som de lever av.


Attendo kan öka sin vinst ännu mer genom att hämta inspiration hos hotellen. Gör en rejält saltad prislista, och lägg in hos dementa "gäster" som inte längre kan läsa. Varje tappat glas, varje nedkissat lakan, varje krossad spegel och varje nerspydd handduk får ett rejält tilltaget pris. Låt svårt dementa ringa dyra mobilsamtal de inget förstår av och debitera tiodubbla kostnaden. Ställ in dyra champagneflaskor som alzheimerpatienter kan krossa och sätt upp 10 000 på notan. Bara fantasin sätter gränser. Varför undanhålla dem friheten att ringa vilka samtal de vill eller göra vad de vill med champagnen?

Jag skriver klart texten när solen går ner över Lindströms dass, suckar tungt och undrar hur i hela friden en kvarts miljard kronor om året av våra vårdpengar kunde hamna i plånböckerna hos så empatilösa människor.