Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Jag har insett att Svenska Akademien är i akut behov av militanta feminister

Svenska Akademien är i akut behov av militanta feminister, skriver Lars Lindström.
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Svenska Akademien är i akut behov av militanta feminister, skriver Lars Lindström.
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Jag har förstått att många gör jubileumsturnéer i år: såväl Wilmer X som Alcazar och Adolphson & Falk.

Det har slagit mig att Grupp 8 borde återförenas. Dra ut på turné. #Metootour 1968-2018.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag har drömt att jag tappade alla tänder, men att tungan var intakt så jag kunde berätta vad som hade hänt. Jag har skummat kultursidor varje dag, och inbillat mig att man bör hänga med i debatterna.

Jag har insett att Svenska Akademien är i akut behov av militanta feminister.

Några som försvarar kvinnans rätt att protestera mot ”oacceptabelt beteende i form av oönskad intimitet”. Några som försvarar kvinnans rätt att bli trodd och underkänner ett halvdant ”beklagande” i ett anonymt pressmeddelande ett par decennier senare. Vilket dock inte var allmänt känt i Akademien.

Jag har drömt att det skulle räcka att en enda kände till. Att en enda under flera decenniers stillasittande kunde resa sig från sin stol och säga NEJ. En som inte kunde se mellan fingrarna med detta oacceptabla beteende i form av oönskad intimitet mot kvinnor och sedan med stolthet ge Elfriede Jelinek Nobelpriset i litteratur.

Jag har insett att den feministiska kamporganisationen Grupp 8 fyller femtio år nästa vecka, och vill hurra för vad de gjorde. För att de satte upp en ny norm för hur kvinnor fick uppföra sig. Hur de fick se ut och vad de kunde kräva. Rätten att själv bestämma över sin kropp. Över sitt liv. Ropen skalla: daghem åt alla.

Halva Grupp 8, fotograferade med sina barn 1970.
Foto: BRITT GISSELGÅRD

För 50 år sedan var Sverige fullt av kvinnor som hade uppmanats att utbilda sig och gjort det. När de var redo stod högar av disk i vägen och ett samhälle uppbyggt för män som arbetade heltid och hade en hemmafru som skötte barn och hushåll. 

Jag har hört många män säga att de saknar intresse för att laga mat, och därför aldrig gör det. Jag har tänkt att det måste vara ett enkelt sätt att leva.

Jag lyssnat på Miya Folick som sjunger om maktstrukturer och övergrepp i ”Deadbody”: säg inte till dina vänner att jag ljuger för att övertala dem att jag är galen.

Jag har praktiserat som dekoratör i ett varuhus, men aldrig klätt av en skyltdocka. Jag har träffat kungen, men aldrig en kaffeflicka. Jag har haft ont i hjärtat, men förstått att smärtan sitter i hjärnan. Jag har tagit tunnelbanan till hjärtkliniken med remissen i fickan.


LÄS ÄVEN Lars Lindström: Hej där, nu ska vi reda ut några rejäla missförstånd 


Jag har läst dödsannonser och tänkt att de slipper åtminstone nästa krig. Jag har trott att jag ska dö i cancer, eller av brustet hjärta. Jag är svensk. Jag har sjukförsäkring. Det kostar hundra kronor att få en ballongsprängning av kärlen i hjärtat och en armering av kärlen inifrån så att blodet kan passera fritt och en hjärtinfarkt kan undvikas.

Jag har drömt om att vara den som går emot konventionerna och vågar tänka nytt, men jag får nöja mig med att beundra och följa efter. Jag har legat sömnlös vid en gata där trafiken suckar tungt. Jag har för evigt väntat på ett uppsving för underverk.

Jag har läst dikter av Sonja Åkesson och Bodil Malmsten och sett monument av kött och drömmar. Jag har ägt en skiva med Lill-Babs, men ingen med Avicii.

Jag har suttit i en bekväm fåtölj i grönt skinn och grubblat över hur Grupp 8 kunde stämplas som manshatare och extremister, när de bara sa det självklara. Jag har skrivit ned att Grupp 8 borde återuppstå och ta över Svenska Akademien i ett överraskningsangrepp.


FÖLJ ÄVEN Lars Lindström på Facebook – med livesändning varje vecka