Lars Lindström
Tiden går, alla åldras. Det är en av de första nätterna med minusgrader i Stockholm, men jag svettas. På morgonen tävlar bilrutor och trottoarer om vackraste frost. Med munskyddet redo i fickan hasar jag mig stelt i väg till ett apotek, ett av Stockholms 140 apotek, ett av de femton vi har på promenadavstånd numera.
Sjukt när man tänker efter. Snart har vi också femton hamburgerställen på promenadavstånd. Jag måste ha missat avregleringen av hamburgermarknaden.
Testet är negativt, värktabletten tar, men jag funderar över varför det inte kommit ett sms med erbjudande om en tredje dos. Drygt fem månader sedan tvåan, jag har hjärtfel och är i rätt åldersgrupp… måste jag ta tag i detta?
Appen Alltid öppet som fungerade fint vid bokningen av de två första doserna känns tom och innehållslös. På sajten 1177 hänvisas jag fram och tillbaka utan att hitta någon annan vettig information än att vi som käkar blodförtunnande INTE ska ställa oss i kön till drop in.
Men det är allas ansvar att vaccinera sig
Jag hittar ett nummer till bokningen. Först är det upptaget. Sedan kommer jag fram till telefonsvararen, en behaglig kvinnoröst som tackar för att jag väntar och försäkrar att de gör ALLT för att jag ska få tala med en människa.
Medan jag väntar läser jag att Världshälsoorganisationen befarar att ytterligare 700 000 européer ska dö med covid-19 innan våren. Jag läser dumheter och klokskap i sociala medier. Han som hittar på att hans 86-åriga mamma tvingas vaccinera sig och snabbt utvecklar en plommonstor cancersvulst på kinden. Hon som skriver att hon inte vet vad vaccinet innehåller, men att hon vaccinerar sig ändå. För att inte dö, för att inte sprida virus, för att skydda oss alla.
Jag har absolut ingen aning om vad vaccinet innehåller… heller. Jag vet inte vad min Alvedon innehåller, och inte hamburgaren eller pommesfriteskryddan. Men det är allas ansvar att vaccinera sig. Den enda som har ett någorlunda rimligt skäl att bli antivaxxare är den som fick narkolepsi av vaccinet mot svininfluensan.
Efter en timme och två minuters väntan har jag hört telefonrösten tacka mig 372 gånger och vill bara be henne hålla klaffen.
Men det tilltalar inte mig att sitta i telefonkö i över en timme ännu en gång
Då äntligen, en riktig människa. Hans budskap är negativt: en enda ledig tid, i Södertälje om 50 minuter. Dit hinner jag inte. Sedan är allt fullbokat i två veckor.
Jag kan ta en tid om tre veckor, säger jag blåögt. Nej, svarar han, han kan bara se två veckor framåt. På min fråga varför säger han att han inte vet. Jag tänker att det är det moderata finansregionrådet Irene Svenonius fel, att allt som är fel inom sjukvården är hennes fel.
Ring igen senare, säger han. Men det tilltalar inte mig att sitta i telefonkö i över en timme ännu en gång, så nej, jag struntar i det här och blir antitredjedosvaxxare.
Efter några timmar som antitredjedosvaxxare får jag ett sms: jag är välkommen att boka in dos tre av covid-19-vaccin. Loggar omedelbart in på Alltid öppet och bokar en tid nästa vecka.
Nu ska ni få veta hur det är att bli äldre, förutom att leder och muskler jäklas. Dag för dag ersätts tidens gång av vädret. Det mäter ut förändringarna hos en själv som sker i tysthet. Solens lägre vinkel på himlen, det plötsliga mörkret på eftermiddagarna, vindar fyllda med snöblandat regn. Vädret är viktigt, tiden bara en konstruktion vars relevans, som sig bör, ebbar ut.
Lars Lindström har tidigare varit Expressens USA-korrespondent och som nyhetskrönikör på fältet har han bevakat valrörelser, terrorattacker och skolmassmord. Skriver krönikor om samhälle, kultur och relationer.