Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Jag avskyr politik som bara vill göra oss rädda för varandra

Kommunerna med minst antal tiggande romer och flest rika människor går ut först med tiggeriförbud.Foto: MICHAELA HASANOVIC

Jag erkänner. Detta är min bekännelse.

Jag ogillar politik som bara vill skrämma upp oss och ställa oss mot varandra.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Oktober kunde inte ha börjat vidrigare. Kylan tränger in under kläderna, mest för att jag inte fattat att det är höst. Några kalla regndroppar lyckas leta sig in under kragen och orsakar rysningar i nacken. Vinden får näshåret att kittla.

Tunnelbanan är fullproppad av blöta och irriterade människor, signalfel gör att tåget masar sig fram och alla blir försenade och förgrymmade.

Jag hade legat vaken i sängen en stund innan väckarklockan ringde, i skuggorna och i ett svagt ljus som sipprade in under rullgardinen, lyssnat på grannarnas morgonstök i lägenheten ovanför och dagdrömt om att det någonstans, på något sätt hände något gott som skulle beröra mig och ta mig bort från höstens vemod.

Vad gör det med oss när politiker pekar ut vissa människor som lägre stående och skapar regler som enbart markerar mot dessa?

Vad medför beslut som inte syftar till att lösa problem eftersom problemen bara planterats i vårt medvetande? Vad händer när godhet och solidaritet blir skällsord?

Tåget är fullt. Alla kommer inte att kunna gå ombord. Tunnelbaneförarens utrop låter som slagord från en samtida politiker.

Vad händer när godhet och solidaritet blir skällsord?

I Vordingborg i Danmark byggde högerregeringen 2015 ett tältläger för flyktingar – för att göra landet mindre attraktivt: kommer ni till Danmark får ni bo i tält. I fyra år har tältlägret stått helt tomt – och har kostat danska skattebetalare motsvarande 30 miljoner svenska kronor. Budskapet gick fram: vi kastar hellre miljoner i sjön.

Danskarna signalerade också till väljarna att folk inte egentligen flyr från krig och förföljelse utan är snuskigt rika och därför tar vi deras smycken. På tre år har inga juveler – så klart – tagits i beslag, lagen har de oerhört få gånger den använts i snitt inbringat cirka 26 000 svenska kronor. Men budskapet till väljare och flyktingar var hårt som diamant.

Danskarna har också flaggat för att placera asylsökande på en av nationens öde öar, den måste bara bli fri från svinpest först. Lägg ihop svinpest, en öde ö, tomma tältläger och konfiskering av smycken och vi hamnar i obehagliga jämförelser.

Det politikerna säger i realiteten är: inga romer på våra gator.

Hemma i Sverige inför kommuner nästan utan tiggare tiggeriförbud. Det politikerna säger i realiteten är: inga romer på våra gator. Kommunerna med minst antal tiggande romer och flest rika människor går ut först: som Vellinge i Skåne och Lidingö utanför Stockholm.

Väl medvetna om att de inte vidrör det egentliga problemet: människor som har och människor som inte har.

De förmögna i Danderyd och Täby vill även bannlysa romer från att samla in kläder och burkar vid återvinningsstationer.  I Sölvesborg vill Samstyret (SD, M, KD och det lokala partiet SOL) förbjuda slöja på barn i förskolan, trots att inga barn i förskolan bär slöja, men budskapet går fram: inga muslimer på våra gator.

Politiker som inte längre vågar ropa Ut med packet försöker övertyga oss om att kriminalitet avgörs av hudfärg och ursprung och skrämmer oss med den förhöjda risk för brott som finns för utrikes födda. Men de vet givetvis att 95 procent av utrikes födda aldrig blir misstänkta för vare sig tillgreppsbrott eller våldsbrott. 

Ja, jag medger. Jag är skyldig. Jag avskyr politik som bara vill göra oss rädda för varandra.