Lars Lindström

Hur kan vi låta gängkriminella sköta avfallshanteringen?

Foto: Colorbox

I boken ”Gomorra” från 2006 skildrar Robert Saviano hur organiserad brottslighet i Italien gjorde stora pengar på att ge sig in i avfallsbranschen och bokstavligt talat förpestade den.

Nu finns den verkligheten här i Sverige – och det brinner i sopbergen som övergivits.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag har blivit soprumsansvarig i styrelsen i min bostadsrättsförening. Eller fastighetsansvarig egentligen, men just nu står renovering av rum för återvinning och sopor på agendan. Plus beställning av nya kärl, eftersom vi sent omsider ska starta med matåtervinning.

Bara att gå ned med soporna kan få blodtrycket att stiga till farliga nivåer. Alltid är det någon som lyckats sprida ut soppåsar på golvet eller inte orkat vika ihop den stora kartongen utan bara ställt den bredvid och hoppas att någon nyttig idiot ska vika ihop den och placera den i rätt behållare. Jag, till exempel, så då gör jag det, muttrande.

Men det där är petitesser. De verkliga sop- och avfallsproblemen handlar om att alltför många oseriösa företag har insett vilken kassako avfalls- och återvinningsindustrin kan vara. Särskilt för den som struntar i reglerna, håvar in stålarna och sätter bolaget i konkurs när stanken, dammet och bränderna tar över.

Avfallsskandalerna har avlöst varandra de senaste åren, på platser som Botkyrka, Kumla, Laxå, Dannemora, Skultuna, Eskilstuna, Norrtälje, Norberg, Uppsala och Gullspång.

Även personer med band till den organiserade brottsligheten har hittat en ny vinstmaskin här. Under förra året var grova miljöbrott ett av de nya, besvärliga fenomenen som kan kopplas till gängkriminella, enligt en polisrapport om hur flera samverkande myndigheter försöker bekämpa den organiserade brottsligheten.

”Återvinningsindustrin är en lukrativ marknad för de gängkriminella. Det är relativ låg risk att bli upptäckt, det är stor avkastning för liten straffsanktion ifall man skulle bli avslöjad”, säger Ted Esplund, sektionschef hos polisen i region Bergslagen till SR i Örebro. 

Våra egna sopor räcker inte längre till

De grova miljöbrotten kan vara att man i stället för att sortera och återvinna dumpar eller gräver ned det skadliga avfallet på en åker eller intill ett bostadsområde.

Det kan vara att man bygger enorma sopberg av miljöfarligt avfall mot reglerna eller flyttar runt skiten mellan olika anläggningar i stället för att återvinna.

Eftersom vi har blivit mycket bättre i Sverige på att återvinna plast, papper och mat räcker inte längre våra sopor till för att försörja våra värmeverk. Alltså importerar vi sopor. Det innebär också att antalet illegala avfallstransporter över gränsen till Sverige har ökat, för det är ju inte bara här det fuskas med avfallet.

Tillsyn och kontroll är alltid bra, tänker jag.

Därför är det glädjande med de nya lagar som kommer vid årsskiftet och som innebär att företag som ger sig in i avfallsbranschen måste ha rätt kunskaper, erfarenhet och ekonomiska muskler för att kunna ta hand om miljöfarligt avfall och återställa förorenad mark. Förhoppningen är att det ska bli lättare för seriösa aktörer och svårare för fuskföretagen. Dessutom läggs 50 extra miljoner kronor i budgeten för att bekämpa avfallsbrotten.

Naturvårdsverket har fått i uppdrag att samordna flera myndigheters arbete mot brottsligheten inom avfallsbranschen och komma med förslag för att förebygga och förhindra fusket. Det krävs omfattande insatser. Vi kan inte låta gängkriminella ta hand om avfallshanteringen.

Mer tillsyn och kontroll från länsstyrelse och kommun vore en bra grej, tänker jag. Tillsyn och kontroll är alltid bra, tänker jag. Sedan går jag ned i återvinningsrummet och stampar ihop en låda till.

Enligt räddningstjänsten kan det ta lång tid att släcka branden på soptippen i Kassmyra.