Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Lars Lindström

Hoten mot klimatet är större än en politiker som fryser eller en journalist som svettas

De kallar oss svenskar klimatsmarta.

Vi är bäst i EU på att bekämpa förändringarna i jordens klimat.

Ändå är vi så outsägligt klimatkorkade; du, jag och en del politiker.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Promenad i regnet på Kungsholmen i Stockholm. En sval majvind tränger in under jackan och får mig att huttra. Vore jag Sverigedemokratisk politiker skulle jag skriva ett stolligt inlägg och fråga mig var sjutton klimatuppvärmningen tog vägen.

Du tror mig inte? Jodå, det är precis vad Thoralf Alfsson gjorde, ordföranden för SD i Kalmar, tidigare riksdagsledamot och en värdig representant för partiets klimatfientliga politik. Han frös när han cyklade.

De politiska krafter, i Sverige och internationellt, som är räddast för främlingar och har störst vilja att stänga gränser, vill samtidigt göra minst för att begränsa de rubbningar i klimatet som 98 procent av den etablerade vetenskapen varnar för.

Det är dubbelt feltänk, ty när hettan och torkan förvärras kan exempelvis Nordafrika och delar av Mellanöstern på sikt göras obeboeligt. Vilket innebär ännu större folkförflyttningar, flyktingströmmar som får de senaste årens rekordsiffror att te sig blygsamma.

Se på USA:s president Donald Trump, som drastiskt skär ned satsningar på förnybar energi och kapar miljödepartementets budget med en tredjedel. Han ser också till att fakta om klimathotet på myndigheternas webbsidor raderas. Det är rena Sovjetmetoderna: syns det inte, finns det inte.

Se på Sverigedemokraterna, som i sin budget vill hugga åtta miljarder kronor på anslagen för klimat och miljö.

"Det finns ingen anledning till att vi ska minska utsläppen mest av alla och låta andra länder minska mindre", har partiets Martin Kinnunen sagt. Läs det igen: Det finns ingen anledning till att vi ska minska utsläppen mest av alla och låta andra länder minska mindre. Vi känner igen argumenteringen från andra områden.

Vi som inte sitter med politisk makt, vi som är kuggar i hjulet, vi sopsorterar så gott vi kan, försöker köpa närodlat, åker kollektivt, återanvänder, cyklar, kör en elhybrid om vi har råd, skruvar i energisparlampor, tar tåget, köper begagnat, slänger inte plast i naturen… och detta är på det personliga planet en tillfredsställelse.

Samtidigt sätter vi oss i flygplan som tar oss till en vecka i solen eller en helg i en storstad, köper för mycket elektronik, grillar kött som fraktats från andra länder, shoppar kläder med miljöfarliga ämnen, tvättar för ofta och slänger för mycket.

Vi är inte mer än människor. Vi är bekväma. Men de avgörande besluten om klimatet tas inte vid vårt frukostbord utan av politikerna. De kan påverka oss och framför allt investerare, företag och nationer att göra rätt saker.

Plötsligt, på en dag, stiger temperaturen till det dubbla och i Roslagen visar termometern på 29 grader en vanlig fredag i maj. Dagen efter sjunker den till hälften igen.

Om jag vore anekdotiker kunde jag säga att min upplevelse är bevis, men jag litar mer på statistik och forskning än på enskilda händelser. Faran för Arktis havsis, korallrev och regnskog är på riktigt. Hoten mot klimatet är större än en politiker som fryser eller en journalist som svettas.

Om man tänker riktigt noga på varför människan, som är så smart, fortsätter att leva som om jordens resurser är outsinliga, så finns alltid förklaringar som längre fram, när hotet blivit verklighet, framstår som så stolliga att de känns uppdiktade.