Lars Lindström

Här är allt som jag borde göra i stället för att bara tänka på kriget

Jonas Malmsjö med sitt leende i ”Cabaret” på Dramaten i Stockholm. Vladimir Putin på den tiden han log.
Jonas Malmsjö med sitt leende som Conferencieren i ”Cabaret” på Dramaten i Stockholm.
Foto: JENNY BAUMGARTNER / DRAMATEN
Vladimir Putin på den tiden han log. Här i Moskva 2005.
Foto: MIKHAIL METZEL / AP

Tre miljoner människor har flytt över gränsen för att komma undan kriget i Ukraina, flera tusen kommer till Sverige varje dag.

Hatet mot främlingar och flyktingar tycks ha tagit en välbehövlig paus hos de flesta.

Jag behöver också ett avbrott – i intaget av förödelse.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ser drönarfilmer från hamnstaden Mariupol i Ukraina där sjukhus, teater och bostadshus har bombats sönder av ryska trupper, dödat tusentals civila och förvandlat staden till en karg och ödslig dystopi.

En bild av en leende Vladimir Putin dyker upp, ett fotografi med några år på nacken, men ändå: Himmler vad läskig han ser ut när han ler. Han har tack och lov slutat le. Det vore fruktansvärt om han log i dag.

När jag senare ser Jonas Malmsjös med avsikt vidriga leende i rollen som Konferencieren i ”Cabaret” på Dramaten i Stockholm tänker jag på Putin. De har vissa likheter. Tänk att ett leende kan vara så skrämmande.

Jag ser nazistofficerare dansa i nätstrumpor och måste le

Jack Nicholson är experten. McMurphy  i ”Gökboet”. The Joker i ”Batman”. Jack Torrance i ”The shining”, som jag såg om helt nyligen. Varför just nu? Kanske dras vi till beskrivningar av ondskan när vi lever i mörka tider.

”Cabaret” är också en helvetesskildring, nazismen lurar bakom hörnet, men inne på nattklubben är budskapet att sjunga, älska, glömma. Jag ser nazistofficerare dansa i nätstrumpor och måste le. Sardoniskt. Inte för att det förändrar, men för att hånskrattet lindrar för stunden.

Här är allt som jag borde göra i stället för att bara tänka på kriget. I stället för att sluka allt elände. I stället för att oroa mig.

Sitta på en bänk i en park, blunda och låta solskenet och ljuset vitalisera hela den gamla, stela vinterkroppen. Vila i nuet, njuta av stillheten.

Fast när jag sitter där börjar jag fundera över hur rimligt det är att de politiska partierna i Sverige bjuder över varandra i ivern att sänka bränslepriserna ”vid pump”. Är det så här det ska bli resten av valåret? Är det värdigt?

Vi måste öka tempot i omställningen om klimatmålen ska nås, säger Klimatpolitiska rådet och Greta nickar. ”En samlad strategi” kan inte innebära att vi uppmuntras att fortsätta köra fossildrivna fordon.

Men även det kan förändras. Minns var ni läste det först

Det jag egentligen borde göra är att rensa i rabatterna vid den lilla timmerstugan i Roslagen. Kratta bort nedblåsta grenar och kottar från gräsmattan. Kolla vattennivån i den grävda brunnen med handpump. Provelda i kakelugn och järnspis. Allt vi måste lita på om elektriciteten fallerar och… nä visst ja. Jag ska inte tänka på… Men vi måste kontrollera att vi har batterier, transistorradio, vattendunkar, tändstickor, stearinljus, pasta, ris, havregryn… ja, ni vet. Skicka en peng till Ukrainas barn.

Inte ens Sverigedemokraterna är numera helt övertygade om att Sverige är fullt. Eller, jo Sverige är fullt för vissa, de som har flytt från krig och förföljelse, men gjort det över flera nationsgränser. Men inte för andra, även om de har flytt över flera nationsgränser… ja ni fattar? Nähä. Jaha.

Det råder dåliga tider för politiker som skränar ”Sverige åt svenskarna”, kräver totalstopp för asylflyktingar och lägger ut adresser till flyktingförläggningar så att galningarna kan placera ut brandbomber och sprängladdningar. Men även det kan förändras. Minns var ni läste det först.

Det är då man längtar efter en enkel plats i tid och rum, ett daggfriskt mellanspel, en morgonpromenad i ett lantligt landskap och ett hopp om att vårfåglarnas ljuvliga kvitter kan överrösta världen.

Lars Lindström har tidigare varit Expressens USA-korrespondent, och som nyhetskrönikör på fältet har han bevakat valrörelser, terrorattacker och skolmassmord. Han skriver krönikor om samhälle, kultur och relationer.

Drönarbilderna visar konsekvenserna av kriget