Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Förlusten av ett barn vänder upp och ned på din värld för alltid

Ytterligare två svårt skadade efter olyckan.
Fyra tonåringar dog vid en singelolycka vid Sörfors strax utanför Sundsvall förra helgen.
Foto: MATS ANDERSSON / TT / TT NYHETSBYRÅN

Du är mamma till en tonårskille. Han har inte kommit hem under natten och du har knappt fått en blund. Du har ringt hans mobil varje timme, och i gryningen slumrar du till.

När du vaknar har allt förändrats.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Sommaren kom, och fyra tonåringar dog i en trafikolycka utanför Sundsvall förra helgen. Mamman till en av pojkarna berättar om det hemska, om hur hon nåddes av budskapet, och det är en stark och berörande berättelse. 

När du vaknar efter en orolig natt är det mors dag och din oro bara större. Du och din familj bestämmer att ni måste agera efter morgonbestyren.

Då ser du en polisbil och två poliser utanför fönstret och tänker att din son har fått skjuts hem och sitter kvar där i bilen och kanske får du en klump i magen och undrar vilken sorts trubbel han har hamnat i.

Sedan ser du prästen. Då bryter du ihop.

Förlusten av ett barn vänder upp och ned på din värld för alltid. Det är inte naturligt att behöva begrava sitt barn. Men genom sjukdomar, självmord eller olyckor kan den värsta mardrömmen inträffa.

Hur smärtsam en sjukdom än är ger den ändå tid att bearbeta, att ta adjö. Men en olycka (eller ett självmord) ger ingen tid, den kapar plötsligt och våldsamt banden.

Bara du kan bestämma hur du ska sörja.

Psykologin har många goda råd att erbjuda i denna ofattbara stund. Du måste våga känna sorg och erkänna din förlust. Vårda era minnen. Du kan, om du vill, hedra ditt barn varje år på födelsedagen.

Men du måste också ta hand om dig själv, låta dig själv läka. Se till att du har bra människor omkring dig. Om du kan, ära ditt barn genom att välja livet.

Men bara du vet hur du känner, bara du kan bestämma hur du ska sörja, och hur länge. Det finns ingen specifik tidsperiod för att känna sorg. Din sorg är unik.

För den som förlorat ett barn kan en så simpel fråga som ”hur många barn har du” bli känslig i åratal. 

Tillvaron förändras även i det fantastiska ögonblick när du blir förälder, då det dyker upp en ny människa, som behöver dig och kan visa det med ursinnig kraft, en människa du älskar på en gång.

Om hur de väntar och väntar och väntar på att den förlorade sonen ska återvända.

Att vara förälder är att varje dag tvivla på sig själv. Skuldkänslorna och frågorna som alla mammor och pappor bär med sig i hjärtat blir skarpare om du mister ditt barn.

Har jag gjort rätt? Var min kärlek tillräcklig? Var jag för sträng? Var jag för slapp? Var jag tillräckligt närvarande? Lät jag det gå för långt? Kunde jag ha gjort på ett annat sätt? 

Arthur, 15 år, son till artisten och poeten Nick Cave, dog när han i juli 2015 föll från en hög klippa nära hemmet i East Sussex i södra England. Nick Cave har skrivit flera sånger om sin och hustrun Susies sorg. Om hur de väntar och väntar och väntar på att den förlorade sonen ska återvända.

Han har också berättat att sorgen för dem blev ett sätt att leva, en metod för att leva. Och att de efter en tid fann att den innehöll så många andra saker: lycka, empati, sällskap, raseri, förlåtelse, kamp, tacksamhet, vördnad och till och med en viss frid.

Som liten älskade Arthur nyckelpigor. Pratade ständigt om dem. Tecknade dem. Identifierade sig med dem. När Nick Cave och Susie två dagar efter olyckan stod på klippan där sonen fallit landade en nyckelpiga på Susies hand. De såg det båda två, men sa ingenting. De lät det bara hända. Numera ser de nyckelpigor överallt.

Bryter tystnaden om sonen som dog.