Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Fängelse tystar inte rösterna i huvudet

LINKÖPING. Knivmannen berättar att han levde under dödshot och att han var rädd för alla, men mest för sina närmaste, eftersom det var deras förvrängda röster som regerade i hans huvud.
När han dödade åttaårige Tobias var det på mammas order, säger han.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

När vakterna i Linköpings tingsrätt har tagit av honom handfängslet och åklagaren drar sin version av händelsen biter den gravt sjuke 27-åringen på naglarna. Efter en paus hänger han av sig sin roströda fleecetröja och börjar beskriva sin bisarra sinnevärld.
Gråblek och orakad försöker den unge mannen förklara varför han en på en trottoar i Norrahammar en vanlig torsdag i januari högg ihjäl Tobias Enroth.
27-åringen hade slutat ta sin medicin och levde i en förvriden verklighet, där allt han såg var tecken på en konspiration mot honom. Att skilja på då, nu och sen var omöjligt.
Han var livrädd för sin familj, säger han, eftersom de hade parkerat i hans skalle och ständigt gav honom nya förvirrande direktiv.
Frågan måste ställas: ska denne person själv ha ansvaret för sin medicinering?
Framför allt skrämdes han av en röst han kallar Lisnit, som ”låter som min mamma, men är mycket elakare”.
”Mammor styr samhället,” säger han också.

Han var skräckslagen för rösternas hot om att han skulle dö en långsam och plågsam död på något av fyra följande sätt:
- Långsamt manglas sönder i en ”sälslaktfabrik”.
- Tvingas svälja en mollusk som äter upp honom inifrån.
- Bli levande begravd i en grop i skogen.
- Spännas fast i en ”toalettkonstruktion” och dränkas i avloppsvatten.
För att slippa detta öde skulle han själv döda någon, och snabbt ta sitt eget liv. ”Om rösterna säger döda pojken, då lyder jag direktivet”, säger han. Men också: ”Om rösterna ber mig räkna bilarna, då räknar jag bilar”.

27-åringen kommer från en trasig familj, med psykisk sjukdom, påstådda sexövergrepp på barnen, självmordsförsök och ett tidigare mord: när den nu åtalade var 14 år dömdes hans syster för att ha dödat en man med kniv.
Åklagare och försvar är överens om att inget annat än rättspsykiatrisk vård kan bli aktuellt.

Regeringen förbereder ett förslag om att även svårt psykiskt sjuka ska kunna dömas till fängelse.
Man kan också hugga händerna av dem.
Men det stoppar inte rösterna i huvudet.
”På kvällen mumlar de bara”, säger 27-åringen, ”då är det lättare att somna”.